Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ulrika Knutson: Ställ ut nazisterna i solen

<p>EUROPAS SÅR. Jonas Dahlbergs "Memory wound", som det är tänkt att se ut på en udde i närheten av Utøya.</p>
Minns massakern.Foto: Lefteris Pitarakis
<p>Politisk martyr?</p>Foto: Alexander Widding

Medan världen minns dådet på Utøya stärks de högerextrema rörelserna runtom i Europa.

Ulrika Knutson läser om nynazister och om populistpartier som kan spricka som troll i solen när de tvingas kompromissa.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA

ANNA-LENA LODENIUS

Vi säger vad du tänker. Högerpopulismen i Europa

Atlas, 299 s.

 

HELÉNE LÖÖF

Nazismen i Sverige 2000-2014

Ordfront, 286 s.

 

Att tragedin på Utøya lämnat ett djupt sår inte bara i Norge, utan i hela Norden, är uppenbart. Ännu har man inte kunnat enas om att uppföra det nationella minnesmärket av den svenske konstnären Jonas Dahlberg: ett tre och en halv meter djupt snitt genom en udde i granit. "Memory wound" är verkets titel, ett allt för smärtsamt realistiskt konstverk, redan på idéstadiet.

Försöken att bearbeta sorgen tar sig olika uttryck, till exempel i debatten mellan dem som vill se Breivik som en psykiskt sjuk galning, och de som vill se honom som en del av ett växande politiskt klimat i Europa, av högerextremism och populism.

Personligen kan jag inte se Breivik som blott och bart politisk aktör. Det är ju så han alltför gärna vill bli betraktad; som en besjälad krigare, rentav martyr. Bör vi gå honom till mötes på den punkten? Jag tycker inte det. Ännu tror jag att psykologerna har mer att ge i gåtan Breivik, än statsvetare och historiker.

 

Men självklart är det viktigare än någonsin att ge akt på det politiska klimatet. Under våren utkom två läsvärda böcker om nazism och högerextremism, Heléne Lööws "Nazismen i Sverige", 2000-2014 och Anna-Lena Lodenius "Vi säger vad du tänker. Högerpopulismen i Europa". De är mycket olika, i stil, form och angreppssätt, men kompletterar varandra.

Historikern Helene Lööw brukar värja sig mot att kallas "Sveriges främsta expert på nazism", men vad ska vi göra? Det är ju det hon är. Även landets mest inbitna nynazister talar med respekt om Heléne Lööws ingående kunskaper. Det är väl som på terapisoffan, alla vill vi bli sedda av någon. I decennier har docent Lööw med förstoringsglas och pincett plockat och pressat alla nynazismens arter i sitt herbarium.

 

Vi amatörer kan titta förundrat på detta myller av små grupper som kommer och går, och undra hur Helene Lööw alls orkat intressera sig för dessa perifera knäppstarar. Men någon måste göra det också. Hon tvekade länge innan hon började med denna sin fjärde bok om nazismen i Sverige, 2000-2014.

Heléne Lööw skriver tätt, en benhård prosa som går nära objektet. Hon beskriver vad hon ser, reder ut nazistgruppernas utbredning, arv och miljö. Nazisterna är starka på platser där de var det redan före andra världskriget, som i Skåne och på Västkusten.

 

Då som nu är de hybrider av konservatism och modernism. De använder moderna medier, men odlar samma bisarra fascination för Karl XII, Ragnarök och asagudar. Och samma hat mot "kulturmarxister" av alla schatteringar. Lööw kommer med få synteser och slutsatser. Men de sammanfattningar hon ger oss är viktiga nog. Som att "antisemitismen är det bärande fundamentet i vit makt-världens ideologi" och att den är "lika central för de moderna aktivisterna som den var för 1930-talets nationalsocialister." Hon är också rätt syrlig mot alla ohistoriska tendenser att dra högerextremister och vänsterautonoma grupper över samma kam.

 

Detta är knappast populärvetenskap, utan mer historisk grundforskning på molekylnivå. Och det är utmärkt. Vit makt-rörelsen må vara esoterisk till sin karaktär, den detaljerade kunskapen om den är det civiliserade samhällets bästa försvar.

Anna-Lena Lodenius reportagebok om högerpopulisterna i Europa, "Vi säger vad du tänker", är av ett helt annat slag. Hon gör fågelglidningar över Österrikes alper och Hollands slätter, susar fram och tillbaka mellan Marine Le Pens Frankrike och Siv Jensens Norge. Hon tar en bärs med Ukip, och ser hur alla vägar bär till Bryssel, särskilt för EU-motståndarna.

Anna-Lena Lodenius är en livfull reporter, och hennes kunskaper värdefulla, men boken är tyvärr för ostrukturerad för att vara riktigt användbar. Man får själv spetta fram det viktiga ur textmassorna. Ett av de bättre kapitlen handlar om Front National och striden mellan grundaren Jean Marie Le Pen, och hans dotter Marine. Symboliskt var det pappans hund som bet ihjäl dotterns raskatt, och drev henne på flykt - vänsterut. Pappa Le Pen har sina rötter i kollaboratörernas Vichy-Frankrike, och i Algeriet, och han framhärdar i judehat.

 

Intressantast blir Anna-Lena Lodenius när hon vågar vara djävulens advokat och gå bortom den svenska dagsdebattens förenklingar.

Om de renodlade nazistpartierna än så länge förblir små maktlösa sekter, representerar ju högerpopulisterna verkligt stora väljargrupper i Europa. Det är nästan intressantare att se vad som skiljer dem åt än vad som förenar dem. Lodenius förfasar sig inte över Siv Jensens framgångar, utan ser sakligt på hur Fremskrittspartiet måste kompromissa med sina kärnvärden - "det är svårt att vara protestparti i den norska regeringen".

Detsamma gäller förstås för alla de andra. Lodenius ger också en målande bild av Siv Jensen på krog, där hon måste skyddas från närgångna frågor om både privatliv och politik. Även de som ''säger vad vi tänker'' får höra vad väljarna tänker!

 

Varför växer då högerpopulismen i Europa? Man kan inte skylla entydigt på krisen, enligt Lodenius. Det är riktigt, populisterna blir starka både i söder och norr, och följer inte slaviskt konjunkturen. Varje land har sina kulturella mönster.

Men i fjol bidrog den franske statsvetaren Dominique Reynié till bilden. De högerextrema förenas av förhållandet till tre faktorer; demografin, den teknologiska utvecklingen samt globaliseringen. Enligt Reynié kommer Europas åldrande befolkning nästan med nödvändighet att rösta mer på populistiska, främlingsfientliga partier. Deras väljare består främst av människor som uppfattar sig som akterseglade av tiden.

Anna-Lena Lodenius recept är nyttigt, men inte enkelt att följa. För att mota populisterna i grind bör man inte isolera dem, utan tvinga ut dem på den gemensamma arenan, tvinga dem att ta politiskt ansvar. Antingen spricker de som troll i solen, eller också slipas de ner av vardagens grå kompromiss. Och viktigast av allt:

Demokratin kräver mer politik av oss alla, inte mindre.