Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ulfs utvandrare ger fingret åt den svenska överheten

Max von Sydow och Monica Zetterlund i Jan Troells "Utvandrarna".Foto: SKÅNE REPORTAGE / FILMBOLAG
Ulf Kristersson (M).Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Ulf Kristerssons bidrag till Expressens kultursommar är Vilhelm Mobergs utvandrarserie.

Jens Liljestrand åkte till Grisslehamn på jakt efter moderat myndighetskritik och frihetslängtan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ | SVERIGEBILDER 3.

GRISSLEHAMN. Det är en gammal bysmedja i utkanten av den lilla byn Tomta, några kilometer utanför Grisslehamns centrum. 1940, långt efter att den slutat tas i bruk, flyttade författaren Vilhelm Moberg till gården Söderäng i Tomta och upptäckte under en vandring i skogen den gamla rödmålade byggnaden på sina marker. Han röjde ut bråten, drog in ett skrivbord och en bokhylla. Blev det kallt kunde han elda i spisen. Var det varmt kunde han sitta vid ett bord utanför, med korna betande omkring sig.

Bysmedjan blev författarens skrivarstuga och viktigaste arbetsplats i Sverige fram tills han dränkte sig i havet några hundra meter bort, i augusti 1973. Det var också på denna plats han avslutade sitt mest berömda verk, när han i juli 1959 satte punkt för utvandrarserien med romanen "Sista brevet till Sverige".

LÄS MER: Sverigebilder – familjemys i Ebbas paradis

När jag kontaktade Sveriges partiledare och bad dem nämna ett konstverk som sammanfattar deras engagemang för vårt land var jag ganska säker på att åtminstone någon av dem skulle nämna utvandrarserien. Det är det svenska litterära verk som oftast vinner i olika omröstningar om 1900-talets bästa svenska böcker, eller som hamnar i topp när vanliga läsare ska utse en svensk litterär kanon.

Även politiker som uttalar sig i frågan håller sig gärna till Moberg; både den gamle folkpartiledaren Lars Leijonborg och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson har velat ha den gamle smålänningen med i en svensk kanon. Efter Jan Troells filmer och Björn och Bennys musikal är verket dessutom dramatiserat, visualiserat, komponerat in i folksjälen, av Liv Ullmann som säger "Ja tyar inte mer Kal Oska", av Peter Jöback som sjunger "Guldet blev till sand".

Individualism och gemenskap

Ska man säga något kritiskt om Ulf Kristerssons val så är det alltså snarare att det är lite förutsägbart. Själv talar han i sin mycket kortfattade motivering om "kampen mot fattigdom och överhet", om "individualism och gemenskap".

PARTILEDAREN OM VALET

Mobergs romansvit "Utvandrarna" som i vår tid blev musikalen "Kristina från Duvemåla": kampen mot fattigdom och överhet. Individualism och gemenskap.

Att en moderatledare väljer Vilhelm Moberg säger ändå något intressant. Litteraturhistoriskt räknas Moberg av hävd till arbetarlitteraturens genombrott på 1930-talet, tillsammans med författare som Moa Martinson, Ivar Lo-Johansson, Eyvind Johnson, Jan Fridegård och ett antal andra. I sin ungdom var Moberg socialdemokrat och socialist, för att senare under livet röra sig i liberal riktning, under inflytande av borgerliga tänkare som Torgny Segerstedt och Herbert Tingsten.

Men i hela sitt liv räknades han ändå som en vänsterförfattare, och befann sig givetvis sjumilaskogar från den konservatism som förespråkades av Kristerssons gamla partikamrater i dåvarande Högerpartiet. Under sina sista levnadsår uttryckte han starka sympatier för vänsterradikaler som Jan Myrdal, skrev i den syndikalistiska tidningen Arbetaren och besökte gärna Jan Guillou och hans maoistiska kamrater på tidningen Folket i Bild/Kulturfront.

Vilhelm Moberg i en klassisk debatt med Olof Palme i SVT:s "Kvällsöppet" 1971.Foto: SDS BILDARKIV / SDS BILDARKIV

Först under 1990-talet, den tid då Ulf Kristersson etablerade sig som rikspolitiker, blev Vilhelm Moberg för den unga, liberala högern i Sverige. 1994 kom Kristersson med boken "Non-working generation" på Timbro förlag. Tre år senare debuterade Johan Norberg, då redaktör för tidningen Nyliberalen, på samma förlag med boken "Motståndsmannen Vilhelm Moberg", som placerar författaren i en klassiskt liberal idétradition.

Plötsligt blev Moberg en ikon för kampen mot pekpinnar och förmynderi, mot det instängda och gråa Sossesverige. Individualisten som vägrar bocka för överheten, motståndsmannen som står upp mot byråkratins och jantelagens tyranni.

Karl Oskar som utlandssvensk

Det tankeväckande med Ulf Kristerssons val är förstås att utvandrarserien formulerar en enormt skarp kritik mot Sverige. Rebellerna i romanerna – bonden Karl Oskar, drömmaren Robert, den religiöse fritänkaren Danjel och den utstötta horan Ulrika från Västergöhl – är alla offer för ett samhälle som framställs som klaustrofobiskt, ett Sverige där grindarna är stängda, taken låga, prästerna högfärdiga, bönderna elaka.

Utvandrarserien påbörjades hösten 1947, under upptakten till kalla kriget, och den som vill kan läsa romanerna som utifrån en tid då Sverige slets mellan slavsamhället i öst och friheten och demokratin i väst. Moberg var själv en ivrig anhängare av USA och förordade envist att Sverige omedelbart skulle ansluta sig till det nystartade Nato. Han hyllade Eisenhower som en stark ledare och ansåg att USA:s atombomber var västerlandets och Sveriges enda försvar mot Stalin och hans "asiatiska horder".

LÄS MER: Sverigebilder – alla kan tralla med i Stefans psalm 

Går det att läsa utvandrarserien med moderata ögon? Självklart. Särskilt Karl Oskar blir ibland nästan en karikatyr av missnöjd utlandssvensk, påminnande om klichébilden av en brunbränd, golfspelande Täbymoderat som från sin solstol på spanska solkusten muttrar om sitt gamla fosterland som en efterbliven dynghög av parasiter och latmaskar. Med den lilla skillnaden att det i Karl Oskars ilskna brev hem till Ljuder socken inte är bidragstagarna som är måltavlan, utan ämbetsmännen och monarkin:

"Folket i Swerje är beskedligt änd laglydigt änd behöfwer icke en mängd Högfärdiga Ämbetespersoner ock lathunnar till att Styra sig. Derhemma bekostar de Stora Löntagare ock Konung och Hofhålare ock Herrar som lefwer uti Förströelse och Förlostelser. De som arbetar föder de annra som icke vilja arbeta, det är en förvänd Ordning. Swerje behöver en annan Regerings Styrelse som icke bockar sig för Konungakronan ock Mantelen."

Björn Ulvaeus

Men utvandrarserien har också tolkats och använts som ett försvar för globalisering, mångkultur och fri migration, med dagens invandrare till Sverige som "vår tids Karl Oskar och Kristina". En av de som gärna drar parallellen mellan romanernas 1800-tal och dagens situation är den tidigare Abba-medlemmen Björn Ulvaeus, som skrev texten till musikalen "Kristina från Duvemåla". I ett mejl till Expressen skriver Ulvaeus att han inte blir överraskad av Kristerssons val.

– Tetralogin om Utvandrarna måste vara bland de mest lästa och viktigaste svenska romanerna. Även om vi inte direkt kan jämföra med vår egen tid, så speglar exempelvis Kristinas och Karl Oskars skilda inställningar till integration och assimilering migrationens möjligheter och svårigheter.

Har du någonsin tänkt på utvandrarserien som ett politiskt konstverk?

– Jag har helt klart tänkt på den som ett storartat, allmänmänskligt konstverk med många bottnar. En del av dem är naturligtvis politiska. Jag uppfattar Moberg som radikal och rebellisk och att han tar den lilla människans parti, men jag har svårt att se honom som medlem i något av våra partier av i dag. Jag tror att han hatade den självgoda och ”gudagivna” överheten, som inte ens behövde rättfärdiga sin existens. Amerika var en symbol för frihet från den. Han var nog som Karl Oskar en republikan av den gamla stammen. Alltså inte en Trump-republikan.

Björn Ulvaeus.Foto: Ivan da Silva/Zap PR

Det är inte bara Ulf Kristersson som har velat närma sig Vilhelm Moberg. Under senare år har han blivit något av en nykonservativ/patriotisk symbol, och citeras flitigt på högerextrema sajter på nätet (särskilt den patriotiska essän "Svensk strävan" från 1941). Något som Ulvaeus ogillar.

– Det är inte första gången stora, döda författare används som symboler i sammanhang de själva förmodligen skulle ha tagit avstånd från. Det är förstås Karl Oskar man siktar in sig på i de här kretsarna, men det finns minst tre andra personer, som kanske också var aspekter av Moberg. Jag menar Kristina, Ulrika och Robert. De är alla skildrade med empati och kärlek. Kristina kanske är den mest kända, djupt religiösa kvinnan i svensk litteratur och ateisten Moberg skildrar henne med insikt och värme.

– Det är lika patetiskt och dumt att extremhögern har honom som symbol, som att dom har katastrofen Karl XII. Det finns en stark solidaritet emellan utvandrarna. De starka tar hand om de svaga. Moberg, nyliberal? Jag tror inte det.

"Här är vi kvitt överheten"

Tillbaka till den gamla bysmedjan på Väddö. Det finns en annan, möjligen långsökt koppling mellan den här platsen och Moderaterna. Några kilometer bort, i Grisslehamns småbåtshamn, brukade Carl Bildt – partiledare under Ulf Kristerssons tid som Muf-ledare – en gång i världen hålla sitt sommartal. Han tog båten från ön Sundskär i Stockholms norra skärgård, där hans svärfar Gösta Bohman hade sitt sommarresidens, och landsteg i Grisslehamn inför journalister och partikamrater. Det finns något typiskt moderat i bilden av ledaren som kommer seglande in från Ålands hav och hoppar i land för att med saltstänk i håret förkunna sitt somriga frihetsbudskap.

Även Vilhelm Moberg älskade skärgården och friheten hos skärgårdsbönderna på Väddö. Här fanns en långt utvecklad lokaldemokrati med byalag, som under ledning av en ålderman gemensamt beslutade kring fiskerättigheter, vägunderhåll och annat. Den gamla bysmedjan – en gemensamt ägd och nyttjad hantverkslokal, placerad i byns utkant av rädsla för bränder – är i sig ett exempel på detta frihetliga kollektiv.

VILHELM MOBERG OCH UTVANDRARSERIEN

Vilhelm Moberg (1898-1973) var en svensk författare, dramatiker och journalist, född i Moshultamåla i södra Småland. Hans mest kända romaner, utvandrarserien, gavs ut i fyra band mellan 1949 och 1959 och skildrar emigrationen från Sverige till Nordamerika i mitten av 1800-talet.

I romanernas centrum står bonden Karl Oskar Nilsson och hans fru Kristina, som tillsammans med Karl Oskars bror Robert och Kristinas morbror Danjel lämnar fattigdomen och förtrycket i småländska Ljuders socken för att söka lyckan i Minnesotas vildmarker.

Romanerna har filmatiserats av Jan Troell i "Utvandrarna" (1971) och "Nybyggarna" (1972) samt dramatiserats av Benny Andersson och Björn Ulvaeus i musikalen "Kristina från Duvemåla" (1995). De har även satts upp på teaterscener i olika versioner.

En ny filmatisering av romanerna är under förberedelse av "Snabba cash"-regissören Daniel Espinosa.

Kanske är det där man ska söka efter det politiska budskapet i utvandrarserien? Karl Oskar och de andra lämnar ett Sverige – men bygger ett annat, i Minnesotas urskogar, en plats där vi arbetar för oss själva, bidrar till det gemensamma med dagsverken och takbyggen när det behövs och i övrigt sköter oss själva?

Kanske är utvandrarserien inte en berättelse om Sverige så mycket som en berättelse om vad svenskar kan uträtta, bara vi ger byråkraterna, pamparna och fogdarna fingret, bara vi inte hålls tillbaka av fördomar, traditioner och tvivlet på den egna förmågan.

Jag frågar Björn Ulvaeus om det finns någon av hans och Benny Anderssons scener i "Kristina från Duvemåla" som är särskilt lämpliga att tolka politiskt.

– Det finns flera, men jag väljer två: ”Här fanns bara vildgräs”, där trappern Nöjd ifrågasätter Karl Oskars rätt till marken som han tycker sig ärligen ha köpt och gjort till sin genom att hugga ner skog och plöja åkrar. Nöjd representerar de försvarslösa indianerna. Kapitalismens ohejdbara urkraft blir deras undergång. Moberg problematiserar äganderätt till mark och det sätt vår västerländska kultur utplånar andra, men jag upplever inte att han tar klar ställning.

– Moberg får väl sägas vara ganska liberal i inledningen till andra akten. Nybyggarna sjunger:

Vi som alltid har hukat under låga tak

Tigande och sväljande förtreten

Här har vi rest oss, går med ryggen rak

Här är vi kvitt överheten

 

m