Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ulf Olsson

Hans mörka visioner skär rakt igenom vår tid

Foto: STEFAN TELL / ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Steve Sem-Sandberg Foto: STEFAN TELL / ALBERT BONNIERS PRESSBILD
Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

Fyra hundra sidor av drabbande våld, smärta och övergrepp – med få glimtar av hopp få mänskligheten.

Ulf Olsson finner en roman som sticker upp över mängden i årets bokhöst.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ibland kommer det en roman som liksom rakbladsvasst skär genom bruset av den samtida litteraturen. Steve Sem-Sandbergs ”W.” är en sådan roman: hopmonterad av fragment ur historiska dokument, inordnade i en stark konstnärlig vision, övertygar ”W.” om att romanen fortfarande kan ställa frågan om vad en människa ytterst är. Ur ”W.” stiger både skriket från Alban Bergs opera ”Wozzek”, 1922, och den absurdistiska grimasen från Georg Büchners aldrig färdigskrivna drama ”Woyzeck”, 1837.

Titelns W är Woyzeck, eller ”inkvisiten” eller ”delinkventen”: W har många namn – men utfrågad och undersökt, förblir han ändå ett otydbart tecken. Han är perukarbetare och betjänt, soldat i ett krig som Sem-Sandberg skildrar med en kroppslig påtaglighet, som hade Birgitta Trotzig skrivit Tolstojs ”Krig och fred”. Wojzeck är en historisk gestalt: han mördade brutalt den kvinna han påstod sig älska, och hans tankar om mordet, om honom själv och om världens tillstånd finns dokumenterade i förhör och bikter.

Och så det krig som då förs inne i människan själv, hennes längtan och hennes begär.

I Woyzecks person formerar sig i själva verket det moderna samhället och dess former för maktutövning: polisförhör, rättspsykiatri – en rationalitet som åt kyrkan bara anförtror uppgiften att få Woyzeck att möta sin död på schavotten med värdighet.

”W.” är, kan man säga, en roman om tillvaron som ett hela tiden pågående krig. Å ena sidan nationernas krig, med deras enrollering av män att förvandla till dödliga vapen. Å andra sidan samhällets krig mot individen, den ständiga träningen och disciplineringen av individen till foglig medborgare. Och så det krig som då förs inne i människan själv, hennes längtan och hennes begär, hennes vilja till makt över både sig själv och andra. 

Alla dessa krig utkämpas av och inne i Woyzecks kropp och tillvaro. Och som pastorn säger till honom: ”Det enda du kan hoppas på är ett uppskov. Förr eller senare kräver dock processen alltid sitt, du kommer aldrig undan.” Och som pastorn tillägger: ”En man straffas därför att konungen alltid måste visa sig starkare än det begångna brottet. Det är den världsliga maktens enda villkor och privilegium.”

Sem-Sandberg är en författare av den typ som den radikala kritiken diskuterat i mer än hundra år.

Men ”W.” är ett konstverk och stannar inte vid påståenden. Istället visar Sem-Sandberg, genom själva sitt sätt att konstruera romanen, hur makten lurar människan att tro att hon begär i kärlek, när hon i själva verket begär för att dominera och härska, för att njuta maktens berusning. Konstruktion: det innebär att Sem-Sandberg inte dömer, inte vet, utan i stället sammanför och låter kollidera Woyzecks inre med världen sådan den är. 

Formella förhör blandas med bilder av kroppar som skärs sönder, dialoger med hovråd och präster bryter upp prosans tunga arbete. Sem-Sandberg är en författare av den typ som den radikala kritiken diskuterat i mer än hundra år: författaren som montör, och inte som genialisk bekännare. Författaren som en frågande som inga svar har att ge – bara mörkt drabbande visioner av tillvaron.

När läsaren tagit sig igenom dessa fyrahundra sidor av våld och smärta, av återkommande övergrepp, men också av ljusglimtar, av ett underligt flackande hopp om någonting bättre, tvingas man återvända till den grundläggande fråga om kriget som Sem-Sandberg ställer, och som är lika viktig att förhålla sig till i dag som i början av artonhundratalet: ”Är detta gränslösa ständigt pågående oförstånd världens grundläggande ordning?”

ROMAN

Steve Sem-Sandberg

W

Albert Bonniers förlag, 422 s. 

Ulf Olsson är Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida. I tv-spelaren visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Karolina Ramqvist samtalar med Daniel Sjölin om livet, nya romanen och skrivarskam.

 

LÄS MER:

Sem-Sandbergs ”Stormen” är ett litet mästerverk.