Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Tyvärr är metoo väldigt starkt även i Danmark”

Marianne Stidsen och Jens Liljestrand.

Befinner vi oss i en feministisk revolution i Sverige – och hur står det till med rättssäkerheten?
Det debatterar den danska akademiledamoten Marianne Stidsen och Expressens Jens Liljestrand i Kultur-Expressen.
– Jag tror det finns väldigt många, även kvinnor, som sympatiserar med det jag säger, men inte vågar säga det högt, säger Stidsen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | METOO. Marianne Stidsen är ledamot av den Danska Akademien och har i ett flertal artiklar på Expressens kultursida uttryckt sig kritiskt om metoos konsekvenser i Sverige.

Hon menar att vi befinner oss i ett slags revolution.

– Om man kunde tvivla för ett år sedan kan man inte tvivla i dag, när det går från kulturinstitution till kulturinstitution. Det påminner mycket om upproret -68, där man talade om ”den långa marschen genom institutionerna”. Jag ser samma mönster upprepa sig, om vi tittar på Svenska Akademien och Dramaten nu senast, säger hon i Kultur-Expressen.
Vad oroar dig med detta?

– Jag vill gärna börja med att säga, för att undvika missförstånd, att jag står för jämställdhet och rättvisa, men jag står inte för särrättigheter, varken för kvinnor eller män eller någon annan, jag står helt enkelt för mänskliga rättigheter. Det är inte frågan om en förbättring genom gradvisa reformer, utan om en fullständig omvälvning av det samhälle vi känner. Det menar jag medför en del otroligt stora omkostnader, som man måste bli mer medveten om.

Hur menar du?

– Det speciella med det skandinaviska välfärdssamhället är den unika balansen mellan frihet och likhet. Just nu är särskilt i Sverige, på grund av metoo och den feministiska revolutionen, den balansen på väg att tippa över, och det är bekymrande.

”Prata om offren”

Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand tycker att Marianne Stidsens resonemang har stora brister.

– Det är så märkligt med dig, Marianne, du verkar så likgiltig för att det finns offer. Det här med Svenska Akademien är ju inget som medierna har hittat på utan det var ju 18 kvinnor som berättade om sextrakasserier och övergrepp som de upplevde av en man som numera är dömd för våldtäkt. Du vill inte prata om att det är människor som är offer. Intresserar det inte dig? frågar han i programmet.

Stidsen svarar:

– Jo, det intresserar mig i allra högsta grad. Jag vill säga så här, att i ett rättssamfund, när någon anklagas för en förbrytelse eller övergrepp eller kränkning, så inleder man en formell undersökning. Det är så ett rättssamhälle fungerar. Man handlar inte så hastigt som det har skett i fallet Svenska Akademien eller Dramaten, där man utan att först ha gjort en undersökning.

Jens Liljestrand invänder:

– Det har ju gjorts en undersökning och det har också fallit en dom. När domen föll mot Jean-Claude Arnault, då skrev du igen och tyckte domen var fel. Du tror heller inte på svenska rättvisan. Du säger du vill ha rättegång och när det blir en sådan tror du inte på den heller. Vad krävs för att göra dig nöjd?

Programmets danska tal är textat.

Marianne Stidsen menar att samtalsklimatet i Sverige har varit för snävt i fråga om metoo.

– Min artikel handlade inte om huruvida domen var rätt eller fel, men om huruvida det skulle vara tillåtet att diskutera grunden som domen vilade på, säger hon och fortsätter:

– Det har varit flera artiklar, bland annat i Expressen, som anklagat Horace Engdahl för att ha gjort fel som tillät sig att ställa frågetecken kring underlaget till domen.  Expressen har inte varit den värsta tidningen, men flera andra medier i Sverige har varit otroligt arga på Horace Engdahl för att han alls har tillåtit sig att kritiskt diskutera dessa ting. Man har rentav menat att han borde lämna Akademien för att han uttalar sig polemiskt och kontroversiellt, men det ingår i ett demokratiskt samhälle att vi kan diskutera allting kritiskt.

Jens Liljestrand beklagar att metoo inte har fått starkare fäste i Danmark.

– I Danmark är det lite sorgligt att se. Vi har ett exempel med den danska producenten Peter Aalbæk Jensen på Zentropa som har haft som rutin att ta unga kvinnor på möten, ta av dem byxorna och smiska dem på baken som en rolig gimmick. Detta fick lite uppmärksamhet så han var tvungen att vara borta några veckor och sedan kunde han komma tillbaka igen som om inget hade hänt, säger han.

– Det var faktiskt hans högsta kvinnliga chef, som slog fast att han inte skulle lämna sin tjänst, invänder Stidsen.

Programmet finns också som podcast.

”Vågar inte säga det högt”

Marianne Stidsen menar att metoo är starkare i Danmark än vi svenskar tror.

– Jag har hört att den norska tidningen Klassekampen en gång skrivit att Danmark är platsen dit metoo går för att dö. Tyvärr är det inte riktigt sant, metoo är väldigt starkt även i Danmark. Jag har själv deltagit i en diskussion om Författarskolan i Köpenhamn, där rektorn blev sparkad. För övrigt ett fall där vi ser samma mönster upprepas. 

– Jag tror det finns väldigt många, även kvinnor, som sympatiserar med det jag säger, men inte vågar säga det högt, säger hon.
Jens Liljestrand ser också vissa baksidor med metoo-omvälvningen.

– Det har funnit en drevmentalitet i vissa stycken, det har funnit uthängningar som man bör ifrågasätta och journalistik som har kritiserats. Sedan tycker jag i grund i botten att det har varit en väsentlig och viktig utvädring och syresättning, säger han.

KULTUR-EXPRESSEN

Kultur-Expressen är ett program i Expressen TV och en podcast. Varje vecka fördjupar Kultur-Expressen ett aktuellt ämne med kunniga gäster i studion. Programledare är växelvis Karin Olsson, kulturchef på Expressen och Jens Liljestrand, biträdande kulturchef.