Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Tystnaden är en seger för regimen

Gui Minhai.
Foto: ANGELA GUI / PRIVAT
Kurdo Baksi.
Foto: Ali Lorestani/TT / TT NYHETSBYRÅN
Martin Kaunitz.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

Det har gått fyra år sedan den svenske förläggaren Gui Minhai kidnappades för andra gången.

Kurdo Baksi och Martin Kaunitz ser hur varje omnämnande sticker i ögonen på Pekingregimen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Ge ett Augustpris till Gui Minhai!

Idag är det fyra år sedan den svenske förläggaren och poeten Gui Minhai fördes bort av tiotalet civilklädda regimagenter på världens snabbaste höghastighetståg, Harmony Express med färdnummer G12.

Bortförandet, som yttrandefrihetskämpar runtom i världen kallar för ”den andra kidnappningen av Gui Minhai”, ägde rum precis när tåget anlänt till tågstationen Jinan i Shandongprovinsen.

Det som kanske smärtar mest i dag när det gäller bortförandet, som till upplägg och genomförande kunde vara hämtat ur en Hollywoodfilm, är att det kunde ske medan Gui Minhai befann sig i sällskap med två svenska diplomater. De svenska diplomaternas passiva agerande, då en svensk medborgare kidnappas mitt framför deras ögon, måste nog sägas vara en av de mest pinsamma händelserna i svensk diplomatisk historia.

Den enda anledningen till frihetsberövandet var att Gui Minhai ägnade sig åt oberoende publicistik.

Men den som bär ansvaret för frihetsberövandet av Gui Minhai är utan tvekan den brutala Pekingregimen som dagligen begår brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, framför allt i Xinjiangprovinsen, Tibet och Hongkong.

Gui Minhai kidnappades första gången i thailändska Pattaya hösten 2015 och fördes på hemliga vägar till en okänd plats någonstans i Kina. Den enda anledningen till frihetsberövandet var att Gui Minhai ägnade sig åt oberoende publicistik. En grundlagsskyddad rättighet i det land, Sverige, som han kallar sitt eget och det enda i vilket han hade medborgarskap.

Gui Minhai kidnappades första gången i thailändska Pattaya hösten 2015.
Foto: VINCENT YU / AP TT NYHETSBYRÅN

En tid efter den andra kidnappningen dömdes yttrandefrihetskämpen Gui Minhai till tio års fängelse för ett påhittat brott.

Det svenska civilsamhället har flera gånger visat solidaritet med Gui Minhai, inte minst genom ordnandet av protestmanifestationer utanför Kinas ambassad på Djurgården.  Bokbranschen har gjort mycket, men kan också göra mer. Det är inte bara Gui Minhais frihet vi slåss för. Det är i slutändan vår egen. Så varför inte dela ut Svenska Förläggareföreningens heders-August i år till Gui Minhai? Ett pris som instiftats ”för att årligen uppmärksamma och hedra en nu levande person som genom sin gärning gjort betydande insatser av bestående värde för svensk litteratur och/eller för förlagsbranschen”.

Vi vet att offentliga stödhandlingar och officiella titlar sticker i ögonen på varje totalitär regim.

Kriterier som klippta och skurna för Gui Minhai, hans förläggargärning är bred. På sitt förlag Mighty Current i Hongkong har han odlat flera författarskap som enpartistaten Kina med alla möjliga medel försökt stoppa. Med erfarenheterna av det akademiska livet i Göteborg i ryggen har han utvecklat en facklitteratur som dittills varit otänkbar i Kina. Han är en pionjär när det gäller att sälja böcker till frihetstörstande invånare som söker alternativ litteratur till enpartistatens monologer på Fastlandskina.

Den fängslade förläggaren Gui Minhai uppmärksammas under Augustgalan 2019.
Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Vi vet att offentliga stödhandlingar och officiella titlar sticker i ögonen på varje totalitär regim. För dem är tystnaden en seger. Men varje omnämnande motsäger deras version av sanningen och uttalar det som verkligen är sant. Att Gui Minhai lever. Att han finns. Att hans ord fortsätter att verka. Den stridbare August Strindberg, som själv åtalades för att ha retat statsmakt och kyrka, hade nog uppskattat en sådan handling. 

Vi tar i alla fall tillfället i akt och nominerar härmed Gui Minhai. 

Passa på medan Gui Minhai fortfarande är vid liv.

Hoppet är det sista som överger oss.


Av 

Kurdo Baksi, författare

Martin Kaunitz, Gui Minhais svenske förläggare 




”Jag vet ingenting osexigare än avund”

KULTURKRIGET. Daniel Sjölin möter Horace Engdahl i ”Kulturkriget” för att prata om den värsta dödssynden. ”För mig är avunden en råtta”, säger Horace Engdahl.