Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tyskland har inte gjort upp med sitt arv från nazismen

Entrén till koncentrationslägret Stutthof, där lägervakten Bruno D arbetade under andra världskriget. Foto: CZAREK SOKOLOWSKI / AP TT NYHETSBYRÅN
Salomon Schulman. Foto: OLLE SPORRONG

I oktober ställs Bruno D, en 92-årig tysk före detta lägervakt, inför rätta för sina brott under andra världskriget.

Salomon Schulman ser ett Tyskland som sett genom fingrarna med bödlarna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Är han den siste krigsförbrytaren som ställs inför rätta? Den 92-årige tysken Bruno D var SS-vakt vid koncentrationslägret Stutthof beläget några mil utanför Danzig. 

Bruno D var i övre tonåren när han ställde sig i barbariets tjänst. I dag är han sjuk och bräcklig och säger sig bara minnas att ”han hörde skrik på avstånd”. På det sättet, den spelade minnesförlusten, tror han sig kunna rädda sin heder. Den gamle vakten ställer sig därmed i ledet av alla bödlar och mördare som envist förnekar sina brott.

Nedanför hans vakttorn fanns gaskammaren från vilken skriken ekade. Han visste att det var judar, erkänner han, men tycker i dag att ”de har samma rätt att leva som vi andra” – som om det skulle sona hans brott.

Vakterna stod längst ned i SS-hackordningen. De var betrodda med att motta nyanlända fångar – ”de rev av oss vårt hår, jag blödde ur huvudet” har överlevaren  Judith Meisel vittnat. De bevakade kolonner av slavarbetare som slet i de tyska vapenindustrier som omgärdade lägret, de deltog i krigsslutets dödsmarscher.

Konrad Adenauer

Säkert kommer åklagaren fråga honom om den massaker då tusentals fångar drevs ut mot Östersjön och havet färgades rött av vakternas skottsalvor. Han kommer inte att minnas medan vittnena tiger på havsbottnen.

Det stora flertalet hitlerister kom att leva ett normalt liv. Av Auschwitz 6000 vakter ställdes bara 22 inför rätta. Uppgiften finns i den nyligen utkomna ”Und nicht vergessen” av Uwe-Karsten Heye, en framstående tysk socialdemokrat som fortsätter angreppet på det Tyskland som aldrig ville göra upp med sitt förflutna.

Nazister besatte även efter kriget viktiga poster inom förvaltningen, departementen och rättsväsendet. De beklädde viktiga poster i de västtyska regeringarna på 1950-talet fram till deras pensioneringar på 1970-talet. Författaren pekar ut Konrad Adenauer som den skyldige, vars ”pragmatiska” eftergivenhetspolitik bäddade för nazismens tysta upprättelse.

Dessa postfascistiska tjänstemän – så många som 70 procent av justitiedepartementet var nazianstrukna framhåller Heye – förhindrade jakten på deras gelikar i såväl Tyskland som deras flyktorter i Sydamerika och arabvärlden, menar författaren. De genomförde lagar som minimerade strafftiden för partikumpaner som gjort sig skyldiga eller medskyldiga till avskyvärda mord.

Offentlig hängning

Så lyckades till exempel lägerkommendanten på Stutthof, Paul Werner Hoppe, hålla sig borta från rättvisan tills slutet av 1950-talet för att utmätas ett bagatellstraff på tre år. Sedan kunde han leva som en fri man bland alla andra missdådare i ett välmående Tyskland.

På Stutthof dödades fångar också genom fenolinjektioner av läkare och sjuksköterskor, vilka aldrig lagförts senare. Annorlunda var det i Polen då Stutthofsmördare gick samma öde till mötes som deras offer. De hängdes offentligt.

Bruno D behöver inte hysa rädsla för detta öde. I den rättegång som är planerad till mitten av oktober kommer det inte utmätas ett rättvist straff för medhjälp till 5213 mord. Endast förnedringen kommer att bli hans eftermäle.

 

 

LÄS MER – Salomon Schulman: Det äcklade mig att en tysk skulle vara flykting 

LÄS MER – Salomon Schulman: Rosa Luxemburg hade inte stått ut med dagens vänster

 

 

Salomon Schulman är barnläkare, författare och medarbetare på Expressens kultursida.