Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Tyrannen är också en sorts människa

Foto: Daniel Diaz / Albert Bonniers

I ”Saddam Husseins nya roman” låter Ali Derwish fantasi och verklighet kollidera.

Ulf Olsson leds in i ett märkligt textmontage, där tystnaden och mellanrummen talar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Lugnt och närmast lakoniskt konstaterar Ali Derwish att en gammal tyrann, Saddam Hussein, vill ha just hans feedback på och kommentarer till Saddams nya roman. Och runt denna återkommande formulering skapar Derwish ett märkligt textmontage med just titeln ”Saddam Husseins nya roman”. 

Det är lugnt, emellanåt dråpligt men så att skrattet fastnar obekvämt mellan tänderna, det är brutalt och direkt, formulerat i enkla satser. Sakta höjs intensiteten, det lakoniska och ironiska omväxlar med vreden, raseriet: ”Det är enbart där, i raseriet jag känner inför det som åsamkats min mor, yngre än vad jag är nu, som jag känner att jag kan skriva.”

Foto: Albert Bonniers

”Saddam Husseins nya roman” är en texthybrid, som låter olika språk och olika känslolägen kollidera. Dikt och prosa, fantasi och verklighet. Derwish arbetar mycket med upprepningar, omtagningar, variationer och frågor-och-svar. Under allt, den avgörande frågan: Kan poesin och dikten säga något om tyranniet?

Hussein, menar Derwish, älskade fiktionen – och flydde fakta. Men denna bok måste just tvärs genom fiktionen etablera fakta om tyrannens styre, om kurdiska villkor, om amerikansk krigföring: ”Det finns en samlad energi mellan orden diktator och diktare, mellan orden dikt och diktatur.”

Så följer Derwish en språklig logik, där ord går över i varandra, men utan att egentligen vara släktingar: ”Jag skriver dikten, och omskrivs. / Omformas. / Jag blir dikten.” Och dikten blir fakta, uppkommer ur den faktiska världen: ”Men den kurdiska kroppen finns. Och det kurdiska språket finns. Och kurderna finns. Så, även, Kurdistan.”

Hussein, menar Derwish, älskade fiktionen – och flydde fakta.

Vi påminns om Husseins brott mot kurder såväl som mot irakier, om hans ynkliga tillfångatagande, vi påminns om att också tyrannen är en sorts människa, fåfäng och brutal. Men Derwish - som skriver så att värden och världar kolliderar - undrar också om det inte är i det ”fördolda” som sanningar kan sägas, ”I det tysta. / I det som inte sägs.” Därmed sagt att ”Saddam Husseins nya roman” är både direkt i dess overklighet och fantasi – och talande i dess tystnader och mellanrum.


POESI

ALI DERWISH

Saddam Husseins nya roman

Albert Bonniers förlag, 104 sidor