"Typiskt svenskt att kritisera det svenska"

Dan Korn

Dan Korn blev kritiserad för sin debattartikel om svenska jultraditioner. I sin replik fördjupar han sitt resonemang om det sverigekritiska inslaget i den nationella självbilden. Jens Liljestrand svarar direkt i spalten till höger.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Nej, Jens Liljestrand, jag är inte det minsta rädd för att julen är i fara. Däremot menar jag att svenska traditioner kan tjäna som inträdesbiljett till det svenska samhället och att kunskapen om de traditionerna har betydelse också för de som inte firar dem. Därför tycker jag att det är så onödigt med de årliga artiklarna om att ingenting "egentligen" är svenskt. Du har rätt i att jag inte anför några exempel, men här har du några:
Patrik Lindenfors/Christer Sturmark: Julens historia en riktig pr-kupp (SvD 21/12 2010)
Oskar Sjöström: Gamla julen slogs i spillror redan för hundra år sedan (DN 24/12 2012)
Maja Hagerman: Jul med smak av många kulturer (DN 24/12 2013)
Malin Wigen: 9 "svenska" jultraditioner som vi värnar om (Nyheter24 5/12 2014)
Linnea Risinger: Stoppa förfallet av julen nu! (Nyheter24 24/11 2015)
Lars Lindström: Den svenska julen – en skön multikultifest (Expressen 12/12 2016)

Flera av författarna till dessa texter är människor jag högaktar för annat de skrivit, också andra texter om julen. Det är något typiskt svenskt, detta att hela tiden racka ner på det svenska.


DAN KORN: "Låtsas inte att svensk kultur inte finns"


Ord tillhör ingen

 Jag använder Roger Scrutons uttryck "oikofobi" för att beskriva fenomenet. Ord tillhör ingen. När ett ord väl är uppfunnet är det fritt att använda för vem som så behagar. Du har uppfunnit "risgrynsgrötmyndig", ett fantastiskt nyord! Att jag använder Scrutons ord innebär inte att jag står för allt det Scruton sagt eller skrivit om annat. Men ett erkännande vill jag ge Scruton, nämligen att han sakligt citerar vad meningsmotståndare skrivit och ger dem rätt när han tycker att de har det. Den metoden rekommenderas!

Jag kan ta ett annat exempel på den svenska vanan att racka ner på allt svenskt. Jag har ju din välskrivna doktorsavhandling om Vilhelm Mobergs utvandrarepos, med din dedikation till mig. Där citerar du Ulrika Kärnborg som tar Mobergs böcker som exempel på detta, som hon kallar "ett nationalepos som handlar om att vända fosterlandet ryggen". Det är ingen dum beskrivning av oikofobi. Du sammanfattar det själv bra:
"Böckerna låter den svenska läsaren acceptera sin osvenskhet, äta modernitetens kaka och samtidigt behålla sötman i hemlängtan till ett ålderdomligt, nästan sagoaktigt förflutet."


JENS LILJESTRAND: Låtsas inte att svensk kultur är under attack


Frisk luft behövs

Vi behöver den där längtan till det sagoaktiga förflutna ibland. Ernest Renan frågade redan 1882 "Vad är en nation?" och svarade att det är en känsla av samhörighet mellan människor som är stolta över gemensamma bedrifter och som därför glömmer gemensamma pinsamheter. Vi har blivit alldeles för duktiga på att minnas pinsamheter och glömma det vi kan vara glada och stolta över. Det skapar dåligt självförtroende och människor som känner sig hotade bygger murar.

Jag tänker inte gå in på det där du tillvitar mig, med långa associationsbanor om Breitbart och "sverigevänner". Eftersom jag ser jultraditionerna som en inträdesbiljett till det svenska samhället välkomnar jag asiatiska julbord, lucior av alla kulörer och genus samt pepparkakor med mögelost. Men du: Om en text om jultraditioner ses som ett tecken på högerextremism, trumperi, Fan och hans moster gör du åsiktskorridoren ännu trängre. Jag tänker fortsätta att bredda den korridoren. Jag tror att frisk luft är hälsosamt.

PS Om du vill behöver hjälp med mer brunmålning kan jag tipsa om att jag är uppvuxen nära en prästgård där det på trettiotalet bodde en nazistisk präst. Det var långt före min tid, men jag gick i skolan med hans barnbarn. Det kanske kan vara något att koka soppa på!


Dan Korn

folklivsforskare, författare och rabbin

SVAR DIREKT

Hej Dan Korn,


Det är glädjande att du tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet och (som jag tolkar det) förespråkar en inkluderande och mångkulturellt bejakande syn på traditioner – så långt är vi helt överens!

Knäckfrågan, för att nu fortsätta med ordvitsandet i julens tecken, är din användning av ordet "oikofobi".

Låt mig citera Nationalencyklopedins definition av ordet:

"term inom psykiatrin för en irrationell rädsla för det egna hemmet och dess omedelbara omgivningar. Termen togs upp i början på 2000-talet av den brittiske filosofen Roger Scruton och har inom främlingsfientliga kretsar kommit att användas om en påstådd motvilja mot den egna kulturen och de inhemska traditionerna."

Om man inte vill uppfattas som främlingsfientlig bör man ju, enligt min mening, undvika att anamma ett i främlingsfientliga kretsar ymnigt förekommande språkbruk. Men det är nu inte det väsentliga, utan att det inte finns några bevis för att en "irrationell rädsla för det egna hemmet och dess omedelbara omgivningar" skulle föreligga vad gäller det svenska julfirandet. Åtminstone uttrycker de artiklar du refererar till ingen sådan "irrationell rädsla".

Jag ber den uppmärksamme läsaren att klicka på länkarna och själv bedöma. Att intellektualisera, diskutera, kritisera eller ens raljera över den svenska jultraditionens ursprung – ofta med en antirasistisk agenda – är inte detsamma som att förhålla sig fobiskt till svenska traditioner, eller till Sverige som nation.

Som exempel: bland de "oikofoba" texter du nämner finns en krönika av Expressens Lars Lindström. Men när jag letar upp texten möts jag av följande formulering: "Julen älskar mig, och jag älskar julen, den inkluderande julen, den som för oss samman."
På vilket sätt, menar du, uttrycker Lindström "en irrationell rädsla för det egna hemmet och dess omedelbara omgivningar"? Är inte Lindströms budskap snarare raka motsatsen till det du tillskriver honom?

Din ursprungliga debattartikel gör dig, tyvärr, till talesman för de krafter som vill etablera bilden av att svenska traditioner på något diffust vis är under attack. Det är synd, särskilt eftersom du själv, gudskelov, inte tycks lida av denna vanföreställning.


God fortsättning!


JENS LILJESTRAND