Tweeten som blev slutet på Owe Nilssons karriär

– Du vågar lita på den där? säger Owe Nilsson skeptiskt och pekar på inspelningsappen i mobilen på bordet.

Vi sitter i ett undanskymt hörn på en restaurang på Vasagatan i Stockholm, ett par hundra meter från hans andra hem sedan 35 år tillbaka, riksdagshuset. På TT-manér är Nilsson noga med att allt ska med. Han understryker att TT:s ledning inte tycker som han gör, och att det är viktigt att det framkommer. Han säger också att i delar är han och den tidigare arbetsgivaren helt överens. 

Som tweeten till exempel. Han ångrar den. Det är inte den första tweeten han ångrar, men det är den som sätter stopp på en karriär över fyra decennier. Han är 67 år, och skulle jobba fram till april 2024.

Han hade 16 månader kvar av arbete innan pension före fredagen 2 december då han twittrade:

”Aldrig under 35 år tagit ställning för nån regering eller parti. Men när en regering, med ett stödparti, vars egen vitbok visar att flera av partiets grundare var nazister, drar in stödet för SKMA, som bekämpar antisemitismen och undervisar om Förintelsen - där går gränsen.”

Sedan brakar Twitter loss.

Owe Nilsson inser genast att han har gjort bort sig, och låtit känslorna styra.

Han har ett speciellt förhållande till SKMA. Han deltog i de första hågkomstresorna 2000, har besökt samtliga förintelseläger och följt Stefan Löfven till Israel. Han har till och med fått sin bil demolerad till följd av sin bevakning, dörrarna insparkade och bilen sprejad med hakkors och ”judesvin”.

– Det finns inget försvar men SKMA ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det var ett övertramp att skriva den tweeten och det är jag helt överens med TT om att de måste reagera på. Däremot är vi inte överens om hur de reagerat och det är den konflikten som inte gick att lösa, säger han.

Det är det vi ska prata om nu. 

Nilsson är märkbart tagen av utvecklingen, och insikten att han snart ska lämna in passerkortet till riksdagshuset.

Under 38 år som TT:s reporter har han bevakat nio regeringar, från Olof Palme till Ulf Kristersson, genom kriser, ministermord, regeringsombildningar, skandaler och vanligt vardagsnötande med rapporter från riksdagen som han betraktat som sitt andra hem. Han har till och med fått Göran Perssons berömda pekfinger intryckt i bröstet när den förre statsministern upprört undrade vad Nilsson höll på med när han avslöjade hur Persson ljugit om nivån på sina universitetsstudier.

TT:s ledning reagerade först veckan efter tweeten.

Nilsson fick jobba vidare till måndagen, då han kunde avslöja hur de rödgröna i Stockholm plockat bort ordet antisemitism, något han menar illustrerar att han ”inte är särskilt ensidig i de här frågorna”.

Efter fyra decennier i tjänst tycker han att han byggt upp ett förtroendekapital som borde spela roll.

– Jag har aldrig fått kritik från något parti för min rapportering, inklusive SD som inte gillar media särskilt mycket, och det är för att jag har satt en ära i att vara neutral.

Men tweeten förändrade allt. Vid mötet med cheferna fick han veta att han efter 40 år som skrivande reporter, varav 38 på TT, skulle omplaceras till redigerare.

– Det uppfattade jag som ytterligare bestraffning, de visste att jag inte skulle vara nöjd med det.

Vid mötet framkom inte bara missnöjet med hans tweet, utan också att regeringskansliet kontaktat TT för att framföra kritik.

– Det är allra allvarligast, att det var en statssekreterare som ringde och klagade. Det framhölls för att understryka allvaret i det här. Jag har full förståelse för att TT måste agera utifrån TT:s intressen i en sån här fråga, men då blir det en annan logik för då handlar det också om att TT ska markera sitt oberoende och sin självständighet. Då är det i min bok inte optimalt att plocka bort den mest erfarna reportern de har inom politik helt och hållet, säger Nilsson.

– TT framhåller att de inte lät sig påverkas av det alls, men jag fick veta det och det är svårt att komma undan att det kan ha haft betydelse.

Han är orolig för vilka signaler det skickar, och hur omgivningen kommer att uppfatta det.

– Det vettigaste för en redaktion som värnar sitt oberoende hade varit att markera att ni ska inte lägga er i från regeringskansliet hur våra politiska reportrar arbetar, och sen löst frågan internt. 

Nilsson twittrade direkt efter mötet med cheferna att han sagt upp sig, och att han skulle berätta sin story när han orkade.

Reaktionerna var överväldigande:

”Vadan detta? Inte möjligt…” skrev Carl Bildt.

”Så tråkigt att höra @owenil En av de i särklass mest kunniga, smarta och erfarna politikreportrar som finns i vårt land. En stor förlust för TT” skrev Mats Knutson.

”Tråkigt, Owe! Det blir inte samma lina” skrev Peter Wolodarski.

Som TT-reporter är han van att vara anonym, hans namn de där tio överflödiga tecknen i slutet av artikeln som raderas vid publicering i landets alla tidningar. Läst av alla, igenkänd av ingen.

Han säger att det varit som att lyssna på sitt eget begravningstal. 

Hur mår du?

– Inget vidare. Det är väldigt dystert. Jag var inställd på att fortsätta. Jag har varit halva livet på TT, det är min yrkesidentitet att vara riksdagsreporter, säger han.

– Jag har alltid varit lojal mot TT, tagit stryk för sånt TT skriver även om det inte varit jag som skrivit. Men TT har ingen stark tradition av att vårda sina medarbetare, hålla dem om ryggen. Man är ängslig för kritik i allmänhet och från makten i synnerhet. Det är som om man inte har något publicistiskt självförtroende.

Nilsson har varit i twitterbråk förr. När han blev osams med Expressens Niklas Svensson 2018 fick han en varning av arbetsgivaren, och ombads sluta twittra. Det gjorde han under en period. Den tweeten är den andra han ångrar.

Han har också bråkat med Hanif Bali, en strid där han är besviken över att arbetsgivaren inte gav honom något stöd eller markerade att en riksdagsledamot uttryckt sig illa om honom.

Han var öppen för att sluta twittra politik.

– Det hade kunnat vara en del av bestraffningen, men det var ingen diskussion. Jag fick inte bevaka politik längre.

Vad har Twitter betytt för dig?

– Det har varit väldigt viktigt. Framförallt följa nyheter. Sen är det ett ganska anonymt jobb på TT, Twitter har varit ett sätt att bli en person. Det har varit roligt, jag har haft en sorts förmåga, en begåvning, att skriva korta grejer lite snärtigt så där. 

Twittrandet har tagit honom in i offentligheten som en av makthavarna i den årliga Maktbarometern. Efter 11 år på Twitter blev han förra året utsedd till ”Årets nykomling” och hamnade på 27:e plats över Twitters mäktigaste röster.

Men nu är det sluttwittrat som TT-reporter.

– Jag söker inte nån konflikt. Jag vill bara ge min version. Det här med statssekreteraren, att de framhåller att de inte låter sig styras av det? Det är viktigt att de får framföra det – men jag tycker det är lite naiva att de inte ser vilken bild som sätts.

– Vi har inget nytt att säga utöver det som redan publicerats, skriver Vicktor Olsson, redaktionschef TT Nyhetsbyrån i en sms-kommentar. 

Han återkommer senare om de specifika frågorna om regeringskansliets kontakter med TT om Owe Nilssons twittrande.

– Vi har agerat på ett politiskt ställningstagande på Twitter från Owes sida. Det är enda grunden för vårt agerande här. Det stämmer att en statssekreterare ringde vår desk när tweeten var ny. En reaktion i mängden, likt kommentarsfältet på Twitter. Inga krav har framförts och självfallet har inget av det spelat någon roll i det här ärendet.

Vicktor Olsson återkommer med en rättelse. Han säger att det var en pressekreterare som hörde av sig, och att han kan ha sagt fel i mötet med Owe Nilsson eftersom han ansåg att det var oviktigt i sammanhanget.

Artikeln har uppdaterats.

Anna Gullberg är fördjupningsredaktör på Expressens kultursida.