Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tvångsäktenskapet på väg att upplösas

Skilda håll. Shiiter, sunniter och kurder låter sig inte längre styras av en regering.Foto: Stringer/Iraq

Esref Okumus föreslår ett partnerskap utan tvång i Irak.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

När Irak grundades i början av förra seklet, och Syrien för den delen, frågade ingen ländernas tre stora folkgrupper, shia- och sunniaraber samt kurderna, vad de ville. Därmed hade de nybildade nationalstaterna redan från början alla mekanismer som ingår i ett tvångsäktenskap: rädsla, våld och misstänksamhet.

Kurderna har kämpat för sin frihet ända sedan de tvångsseparerades från sina landsmän i grannländerna Turkiet och Iran och föstes ihop med shia- och sunniaraber av britter och fransmän. Nu vill de inte vara med längre, även om de får ett nytt talibanstyre till granne.

Jihadisterna i Isis har nämligen inte bara tagit kontrollen över Iraks näst största stad Mosul. De kontrollerar nu ett område med 3,5 miljoner invånare som är lika stort som Portugal. Isis väpnade styrkor stod i veckan stridsberedda ungefär en timme från huvudstaden Bagdad - och från kurdernas huvudstad Arbil och från landets näst största oljekällor i Kirkuk.

 

Hur kunde några tusen Isis-krigare avväpna regionens största och bäst tränade armé på några få dagar?

Svaret, som inga stormakter vill höra, är att Irak redan har kollapsat som nationalstat, även om landets gränser står intakta. Det snart 100 år långa tvångsäktenskapet mellan landets folkgrupper och religioner kan inte fortsätta när sunniaraberna, nummer två av de tre största folkgrupperna, hellre gör gemensam sak med barbarerna i Isis än lever under den shiaarabiske premiärministern Nuri al-Malikis vanstyre.

Också kurderna har fått nog av tvångsäktenskapets terror och vill inget hellre än att separera. Men till skillnad från sunniterna har de kunnat bygga upp ett starkt självstyre under USA:s vingar i snart ett kvartssekel. De befinner sig dock i ett permanent politiskt krig med regeringen i Bagdad, bland annat om kontrollen över oljeexporten och var gränserna för det kurdiska självstyret ska gå.

Nuri al-Maliki har ständigt skjutit upp den folkomröstning som skulle ha hållits i de så kallade omstridda regionerna för flera år sedan enligt författningen. Det rör sig bland annat om huruvida den oljerika staden Kirkuk ska ingå i det kurdiska självstyret eller inte. Saddam Hussein tömde staden på dess kurdiska invånare under en brutal arabiseringsvåg på 1970-talet.

 

I dag har kurderna en hel armé av specialtränade kommandosoldater att försvara sig med. De är starka nog för att driva ut Isis styrkor ur Mosul. Sannolikt skulle de också ha gjort det redan första dagen när Isis tågade in i staden, om de hade litat på al-Maliki.

Varken kurderna eller andra irakier förtjänar att ställas inför ett val mellan al-Malikis vanstyre och ett nytt talibanstyre. En lösning på kort sikt vore kanske att låta en löst sammansatt federation av tre självstyrande områden ersätta dagens centrala regering: ett registrerat partnerskap utan tvång.