Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

TV-paren matchas med partners som är för lika

Susanna, Anton, Lars, Sofia, Johan och Elinor i ”Gifta vid första ögonkastet”.
Lars och Elinor.
Foto: SVT.
Sofia och Anton.
Foto: SVT.
Susanna och Johan.
Foto: SVT
Nanna Olasdotter Hallberg.
Foto: Privat.

Imorgon avslutas den senaste säsongen av ”Gift vid första ögonkastet”.

Nanna Olasdotter Hallberg tror inte på att lika barn leka bäst.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Jag ser SVT:s populära tv-serie ”Gift vid första ögonkastet” och känner mig som ett gammalt proggband från 70-talet. Finns det verkligen inget mer i livet än tacos, barn och villa?

Ingen skugga över årets deltagare, paren är underbara. Bortsett att det uppstår några smärre krockar kring klass, feminism och hur existentiell man faktiskt får lov att bli med en annan människa, är paren vid första anblicken väldigt lika. De delar ett passionerat intresse för olika aspekter av svensk kultur: naturen, tex-mex, Kalles Kaviar och bastu med bira. Och igen, inget fel med det. Tvärtom har par med liknande intressen och värderingar statistiskt större chans till framgångsrik tvåsamhet i lugn och harmoni, det hävdar i alla fall en av programmets experter. Och det är väl toppen? 

Jag tänker på Nationalteaterns mörka skildringar av en föräldrageneration som bara har gjort rationella och trygga val. Resultatet blev att farsan och morsan satt hemma framför tv:n. Och det är väl bra, men är det kul? Och framför allt: är det ett fullvärdigt liv?  

Hundarna, liksom vi människor, är berövade på sin naturliga miljö.

Det är inte bara vi människor som verkar fara illa av tristessen. Förra veckan rullade alarmerande nyheter om landets hundar in. De mår skit you guys! Och hur löser vi det? Jo, med psykofarmaka. Försäljningen av antidepressiv medicin till hundar och katter har fördubblats på ett decennium. Inte undra på det. Hundarna, liksom vi människor, är berövade på sin naturliga miljö och på livsviktiga element som att jaga och jagas. De är helt enkelt understimulerade.

Som vi. Istället för att pulsen ökar och livet under ett ögonblick skälver tvingas vi uggla i ett taggigt karantän-snår, som absolut inte påminner om livet utan om en bunker. 

Deltagarna i ”Gift vid första ögonkastet” blir snuvade på både jakten och adrenalinet. I utbyte stämmer paren med Nationalteaterns fördomsprofil av en kärnfamilj. Vi kanske borde dejta någon som föredrar heroin framför tacos. Om det är vad känslan vill. 

Precis som Nationalteaterns låt ”barn av vår tid” vill jag se på utvecklingen ur ett barnperspektiv. För vad händer när generation coronials gör revolt mot den kulturellt svenne-inavlade tristessen? Är det inte då som thinnertrasan kommer vandra mellan husen och de slår pensionärer på käften? 

Så för barnens skull – välj inte en sällskapshund.


Av Nanna Olasdotter Hallberg


Nanna Olasdotter Hallberg är skribent på Expressen Kultur och programledare för P3 Klubben.


Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=81636&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.