Från de första harklingarna är man fast. Pjäsen "Ansvaret är vårt" är bland det bästa, mest alarmerande och politiskt klargörande man kan se denna valrörelse. Robert Fux gör sitt livs roll när han fullständigt förvandlas till den rundmagade tidningsmannen Herbert Tingsten.
Allt utspelar sig under en morgontoalett under kommunalvalen 1958. Redaktör Tingsten har avfallit från socialdemokratin efter 1940-talet och blivit kulturradikal liberal och chefredaktör för DN. Men denna morgon lutar han åt att inte kunna göra det ägarna vill: att rekommendera en sedvanlig röst på Folkpartiet. Han anser nämligen att partiet har fel i pensionsfrågan - 1958, då pjäsen utspelar sig, var ATP-striden sin tids vattendelare.
I detta brottande, mellan att stå upp för sin åsikt, och att ta konflikt, men också riskera sina starka band och nära relationer, vacklar han. Vad är en människa om hon till slut är så sann att hon inte kan upprätthålla några relationer? Ska han alltså böja sig? Eller ska han göra det som är kärnan i en intellektuells uppgift - att formulera sanningarna även om det har ett högt personligt pris?
I tider där många som kan inta regeringstaburetterna i höst är fullfjädrade lobbyister med starka band åt olika håll, är frågan braskande. Ansvaret att vara människa, att bilda sig en egen uppfattning kan aldrig göras till en rut-tjänst.
Det märkliga med denna lilla, mycket stora pjäs är att inte ens den till synes aparta historien ställer sig i vägen för de moraliska frågor den väcker.
Som medborgare blir jag lycklig att den här typen av projekt vågar genomföras i dag - helgjutet och icke spekulativt, bara ren njutning! Joakim Stens manus - som bygger på Per Wirténs bok "Herbert Tingstens sista dagar" - är rysligt bra och personregin utförd av Carolina Frände borde få pris, liksom föra upp henne till topplistan för att bli ny stadsteaterchef, om hon inte redan var det.
Pjäsen har bara en nedsida: Efteråt måste man också läsa boken. Men den finns på bibliotek
Daniel Suhonen
Förlaga till pjäsen är en biografi av Per Wirtén, som är medarbetare på Expressen Kultur. Därför recenseras föreställningen av Daniel Suhonen, socialdemokratisk debattör.