KOMMENTAR | SVENSKA AKADEMIEN. Att bedöma invalen i Svenska Akademien är alltid vanskligt: inget säger att en fantastisk poet också är en skicklig litteraturbyråkrat. Men jag antar att inväljarna har en på sin höjd diffus uppfattning om det senare och när jag säger att jag gläds åt invalet av den finlandssvenska poeten Tua Forsström har jag ingenting annat än hennes fantastiska dikter i skallen.
71 år gammal efterträder hon Katarina Frostenson på stol 18 och även om en eller annan lär knorra över hennes relativt höga ålder ger invalet en känsla av, tja, klassisk normalitet: en av våra största poeter följer efter en annan av våra största poeter. Som när Bertil Malmberg efterträddes av Gunnar Ekelöf, som efterträddes av Artur Lundkvist, som i sin tur avlöstes av Frostenson.
TUA FORSSTRÖM
Tua Birgitta Forsström är född den 7 april 1947 i Borgå, Finland.
Debuterade som poet 1972.
Har mottagit bland annat Sveriges Radios lyrikpris, Nordiska rådets litteraturpris Bellmanpriset och De Nios stora pris.
Senast aktuell med diktsamlingen ”Anteckningar” (2018).
Efterträder Katarina Frostenson på stol nummer 18.
Tua Forsström kommer att ta sitt inträde vid Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2019.
Allt ser ut att vara som det ska! Vilket förstås inte innebär att någon av de stora poeterna som häckat på stol 18 är särskilt lik någon av de andra. Forsström är en konkret och enkel men aldrig förenklande poet. Hennes tilltal är öppet, rakt, ibland nästan vädjande och till skillnad från Frostenson skulle hon aldrig anklagas för att vara smal, svårtillgänglig eller gåtfull. I det avseendet är de nästan varandras motsatser.
Ett författarskap utan dalar
Forsström har sedan debuten 1972 skrivit dikter som sätter också den mest skeptiska eller självgoda kritiker på plats. Efter att ha läst ”Parkerna”, ”Snöleopard” eller ”Efter att ha tillbringat en natt bland hästar” – mina favoriter i ett författarskap utan dalar – har jag aldrig haft något särskilt att tillägga. Det låter kanske som kapitulation, men det är snarare ett försök att erkänna en viss form av storhet, en poet som jag aldrig har kunnat göra annat än just kapitulera inför. Lyssna bara:
Och så är festen över.
Det börjar snöa långsamt och
underbart, så som jag minns
att det snöade över det vita
huset en gång. Vi måste returnera
allt som blev vår glädje,
men inte dess förvandlingar till bild. Och dess
förvandlingar Det snöar över skräp
och serpentiner, det snöar över
snön och några ljus i snön som yr likt
svindel. Milda dagar, ett litet
vatten: I själva verket märkte
vi aldrig att vi reste.
Forsström blir Svenska Akademiens första (med undantag för Frans Michael Franzén 1808-1847) representant för den alltid starka finlandssvenska poesin, vad hon konkret tillför i arbetet har jag dock ingen aning om. Men innebär invalet att en av våra absolut finaste poeter når fler läsare är det anledning nog att glädjas.
LÄS MER – Hanna Nordenhök: Hennes dikter rymmer hela världen
Victor Malm är kritiker på Expressens kultursida.
