Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Trendspanare i Leif GW:s nya roman

<p>NESTOR. Leif GW Persson vill gå i takt med sin tid.</p>Foto: Cornelia Nordström
"Bombmakaren och hans kvinna".
Maria Edström.Foto: Sveriges Radio

I Leif GW Perssons nya roman träder en modern yrkeskvinna in i huvudrollen som Säpochef.

Maria Edström är skeptisk till skildringen av muslimer, men blir förtjust när karaktärerna börjar prata som professorn själv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

LEIF GW PERSSON

Bombmakaren och hans kvinna

Albert Bonniers, 400 s.

Den här sommaren har jag för jag vet inte vilken gång i ordningen läst om Leif GW Perssons debutroman "Grisfesten" som kom 1978. Och återigen imponerats av romanens öppna resonerade form, skildringen av ett lågmält, dröjande Stockholm. Och av Perssons trovärdiga gestalter som redan här finns på plats, som Lars Martin Johansson. Redan där kastas mörka skuggor framåt mot trilogin om mordet på vår statsminister - också den redo för klassikerhyllan.

Professorn.Foto: Cornelia Nordström

Under tiden som Persson har blivit professorn med hela svenska folket har nya kort blandats i den litterära leken, som Anna Holt och Linda Martinez. Men mest uppmärksamhet i senare böcker har "den lilla feta olyckan", mansgrisen Bäckström fått - initialt underhållande men alltmer lik en sketch som har hållit på för länge.

Och trots Perssons odling av ett slags "motvallspersona" så verkar det som om han nu nästan 40 år efter debuten fortfarande är mån om att vara i takt med tiden.

 

Så nu får Lisa Mattei som tidigare har synts i kulisserna träda fram på scenen som operativ chef på Säpo i den nya boken "Bombmakaren och hans kvinna".

Lisa Mattei är en samlad och intelligent kvinna i 40-årsåldern, med koll på kost och vikt, mycket måttlig med alkohol och med ständigt dåligt samvete för sin dotter, trots att hon har en äkta man som påminner om 1950-talets fru-ideal i den stora våningen på Östermalm. Lisa gillar sushi och tycker att kvinnliga kolleger som är gamla, fult klädda och som äter som hela karlar är klart suspekta. Mattei är inte helt lätt att bli så där överförtjust i, om man säjer så.

 

Till hennes försvar bör sägas att hon varken är datorsnille eller har någon diagnos, utan nog ska ha rollen som en modern kompetent yrkeskvinna som kan ta hand om sig. Precis som Frank Motoele - "black, muslim, gangsta" som han i och för sig osannolikt nog presenterar sig - poliskollega som har rollen som den "mörkhyade" polis vilken kåren lider skriande brist på.

Persson har i offentligheten uttryckt sin oro inför risken med ett terrorangrepp i Sverige, så handlingen rör sig följdriktigt runt utredningen mot en misstänkt terrorist; svensk-somaliern Abdullah Mohammed Khalid, 28 år, som bor i Eskilstuna med sin stora och djupt religiösa familj där fadern har fyra fruar.

Ett tips från den "engelska kollegan" pekar mot ett terrorangrepp under kungafamiljens firande av nationaldagen på Skansen. Frågorna som får historiens motor att spinna är: Stämmer tipset? Eller finns det en mullvad inom Säpo?

 

Som vanligt är Persson bäst när han skildrar det omständliga och långrandiga utredningsarbetet, struntar i samtidsavlyssningen och låter de olika medarbetarna hålla föredragningar som låter misstänkt lika författarens egna. Där håller Persson mästerskapet i grå nyansrikedom, fjärran från det spektakulära och action-artade som annars ätit sig in i svensk polisprosa.

Även om boken hintar om gråzoner i västs kamp mot terrorn och att det i huvudsak är muslimer som drabbas av den islamistiska terrorn, så landar tyvärr "Bombmakaren och hans kvinna" till slut i ett slags "vi mot dem"-historia av Hollywoodsnitt där det lite slafsigt hänförs till både 11 september och Breivik.

Och där bilden av muslimer inte känns helt komfortabel. Spaningarna som bedrivs mot familjen Khalids hus påminner i sitt avstånd om en drönare som sniffar runt och ökar bara på ett slags allmänt förfrämligande. Inte mycket görs i övrigt för att nyansera bilden - av det liv som Sveriges majoritet av muslimer lever syns knappt ett spår.

 

"Se för faderulingen till att komma i tid" kan Lisa Mattei säga helt stilbrottsligt och man behöver inte direkt vara hjärnskrynklare för att undra om Persson egentligen saknar sin gamla huvudperson Johansson - "en djupt övertygad humanist med starkt primitiva drag" som det sägs.

Nu kan väl knappast Persson låta Johansson återuppstå, men en ny svit om en pensionerad professor som har varit med sen grisfestens dagar och utreder "kalla fall" - det skulle i alla fall inte jag neja mig hes till.

 

Maria Edström

kulturen@expressen.se

 

Leif GW Persson är medarbetare i Expressen. Därför recenseras hans bok av Maria Edström, kritiker på Sveriges Radios "Kulturnytt".