Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Tråkig inställning av en liberal chefredaktör”

”Att dela ut dagstidningar är inte och har inte heller varit en del av den samhällsomfattande posttjänsten”, skriver Postnord Emma Riblom.
Foto: Anna-karin Nilsson / Expressen

”Till skillnad från Avesta Tidning har Postnord aldrig fått en krona i offentligt stöd”, replikerar kommunikationschef Emma Riblom på kritiken om att varannandagsutdelningen hotar lokaltidningarna.
Gabriel Ehrling Perers, chefredaktör för Avesta Tidning, svarar att nedmonteringen av Postnord borde vara en politisk fråga.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MEDIEDEBATT. Det är tråkigt att en liberal chefredaktör som Gabriel Ehrling Perers inte förmår se saker i sitt rätta sammanhang. Postnord har ett samhällsuppdrag att dela ut brev och paket, och förutsättningarna för det uppdraget sätts av politiken. Det vi som företag har att göra är att anpassa vår verksamhet utifrån de förutsättningar som gäller till de behov som finns i samhället, och så långt det är möjligt arbeta proaktivt för att säkra vårt uppdrag. 

Det är inte heller särskilt liberalt att kritisera ett företag som höjer priser för att möta ökade kostnader. När Avesta Tidning grundades en gång i tiden kostade ett lösnummer av tidningen ett halvt frimärke. Idag kostar ett lösnummer mer än två frimärken. Avesta Tidning har alltså blivit mer än fyra gånger dyrare än portot under samma period. Men till skillnad från Ehrling Perers kritiserar jag inte företags prishöjningar, utan förutsätter att man har skurit i onödiga kostnader och gjort allt för att erbjuda en så bra produkt till så låga kostnader som möjligt.

På samma sätt som Avesta Tidning har höjt sina priser och skurit i kostnader måste även Postnord hantera konsekvenserna av fallande portointäkter. Till skillnad från Avesta tidning har Postnord aldrig fått en krona i offentligt stöd för sin verksamhet, den samhällsomfattande posttjänsten. Den som tycker att 12 kronor är för mycket för en service som innebär att ett brev samlas in, transporteras och delas ut från Ystad till Haparanda står det helt fritt att själv försöka med en konkurrerande verksamhet. 

Att dela ut dagstidningar är inte och har inte heller varit en del av den samhällsomfattande posttjänsten.

För att ligga i takt med tiden och spara pengar har Postnord börjat med en ny utdelningsmodell, där man som mottagare får utdelning av post varannan dag. Vi är för övrigt sist ut i Norden med att gå ifrån utdelning fem dagar i veckan. Bakgrunden är den att brevvolymerna har fallit så pass mycket att vi snart bara har brev att dela ut till vartannat hushåll. Nyttan som mottagare har av att brevbäraren går förbi ens postlåda utan att ha någonting att dela ut torde vara begränsad. Utdelning varannan dag är därför smart, både ekonomiskt och miljömässigt, och för de flesta mottagare något man inte ens märker. 

Sannolikt är förklaringen till de svavelosande formuleringarna i Ehrling Perers artikel att just den här förändringen är något som tidningshusen själva gjorde för länge sedan, nämligen drog tillbaka sin egen distribution i det man såg som olönsamma områden och överlät den till Postnord.  När nu även vi måste anpassa vår utdelning efter fallande intäkter, får det konsekvenser för tidningshusen.

Att dela ut dagstidningar är inte och har inte heller varit en del av den samhällsomfattande posttjänsten. Vi har kunnat göra det eftersom våra brevbärare ändå har gått förbi hushållens postlådor, men nu har brevvolymerna fallit så pass mycket att det inte längre är hållbart att gå förbi allt fler postlådor utan att ha någonting att dela ut.

Det kommer även i fortsättningen att vara möjligt att köpa distribution av dagstidningar varje dag av Postnord, men eftersom det är ett komplement till vår ordinarie distribution blir den naturligtvis dyrare, genom kravet på vår kostnadsbaserade prissättning. Istället för att hantera kostnaderna för sin egen distribution är det naturligtvis enklare att skriva kränkta debattartiklar och kräva att Någon Annan ska subventionera distributionen för sitt företag. Den typen av diskussioner hör hemma på den politiska arenan.

Av Emma Riblom

Emma Riblom är kommunikationschef för Postnord Sverige.


”Regeringen står med armarna i kors”

Gabriel Ehrling Perers, chefredaktör.
Foto: Avesta Tidning

Gabriel Ehrling Perers, chefredaktör på Avesta Tidning, skriver slutreplik.

SVAR DIREKT. Det gläder mig att Emma Riblom läst gamla exemplar av Avesta Tidning. Själv funderar jag sällan över vad lösnumren kostade 1882.

Många av dem som nu drabbas av ”varannandagsutdelningen” – vilket utanför Postnords ordmoln betyder utdelning fem av 14 dagar – har prenumererat hela livet. De bor långt ut på landsbygden, eller har flyttat utanför utgivningsområdet men har hembygdens tidning. Vi har lockat med billigare digitala lösningar, men de vill ha tidningen i brevlådan. Vissa saknar digital vana, eller bredband. Ibland saknas stabil mobiltäckning.

Ringbom nämner distributionsstödet, som innan coronan kom och det blev tal om extra krisstöd uppgick till 53 miljoner kronor (2019). Det gav knappt 70 000 kronor till Avesta Tidning – mindre än en halv procent av budgeten. Det är kaffepengar jämfört med konsekvenserna av ”varannandagsutdelningen”.

Många olika tidningar finns bland de 139 982 postexemplar som Tidningsutgivarna (TU) räknat, priset varierar så klart beroende av hur ofta utgivning sker. Men om Avesta Tidning utgör medel, med tre tidningar i veckan för 2 868 kronor per år, ja då pratar vi om drygt 400 miljoner kronor.

Postnord är ett statligt bolag, om än ägt av två stater.

Det är mycket pengar för den fria pressen, särskilt för redan prövade lokaltidningar. För Avesta Tidning motsvarar intäkterna från ”postprenumeranterna” en av fem reportertjänster.

Jag vill dock vara tydlig med att Riblom inte är den stora boven i dramat, förutom när det gäller den av Bagdad-Bob (uppenbarligen) inspirerade kommunikationen.

Postnord är ett statligt bolag, om än ägt av två stater. 2017 gjordes ägartillskott om 2,2 miljarder skattekronor. En så radikal försämring som ”varannandagsutdelningen” borde föregås av politiska beslut – och följas av politiskt ansvarstagande.

Nedmonteringen av Postnord har redan tillåtits att gå för långt. Regeringen står med armarna i kors. Det är dags att agera.


Av Gabriel Ehrling Perers
Gabriel Ehrling är chefredaktör Avesta Tidning.