Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tove Jansson var så mycket mer än Mumin

<p>Tove Jansson.</p>Foto: Arne Jönsson
<p>SAGORNAS RÖTTER. "Sovande bland trädrötterna", 1930-tal. Något beskuren.<br></p>Illustration: Tove Jansson
<p>En av illustrationerna till "Alice i Underlandet", något beslkuren.</p>Illustration: Tove Jansson

Annina Rabe lägger märke till varje genialiskt penseldrag i Tove Janssons skapande på Millesgården i Stockholm.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

TOVE JANSSON - LUSTEN ATT SKAPA OCH LEVA
Millesgården, Stockholm

Till 22/1

Kan det bli för mycket Tove Jansson? Frågan ter sig absurd för oss muminister och vänner av alla Tove Janssons andra konstnärliga uttryck. Ändå var det någon gång under jubileumsåret 2014 som denna förbjudna tanke smög sig på. Det var under den gigantiska utställningen på Ateneum i Helsingfors.

Utställningens format var av den art att det kändes som om ingenting hade utelämnats. Inte en blyertsskiss, inte ett utkast, inte en enda ungdomsmålning ens av det svagare slaget. Visst, härligt och överväldigande, men efter ett tag också lite tröttande. Som om någonting gick förlorat i alla mängderna. Att inta ett konstnärskap i för stora doser åt gången är att göra det en otjänst.

 

LÄS MER: Tove Jansson fyller 100 år

Bra bantat

Utställningen "Tove Jansson - lusten att skapa och leva" på Millesgården i Stockholm är en starkt koncentrerad version av Ateneumutställningen, sammanställd av de personer som låg bakom den. Faktiskt tycker jag att utställningen till viss del mått bra av att bantas ner, även om jag förstås saknar mycket. Till exempel sektionen med Janssons tid på den politiska satirtidskriften Garm där hon var den orädda politiska satirtecknaren, som djärvt drev med Hitler mitt under brinnande krig.

Men för den som vill ha en överblick över Janssons gigantiska gärning fungerar utställningen som en fin introduktion; jo, för det finns ju fortfarande många som tror att Tove Jansson "bara" var mumintrollens mamma.

 

LÄS MER: Stjärnsmällen i Mumindalen

Framgångar äter tid

Här ser vi, även i de mer valhänta ungdomsverken och halvfärdiga skisserna, en konstnär med enorm mångsidighet och stor integritet. Här finns inte ett penseldrag som inte är genialiskt.

Tove Jansson slets hela sitt konstnärsliv mellan plikt och lust. Framgångarna med Mumin hotade hela tiden att äta upp tiden till det som hon egentligen helst ville: att måla. Ändå tog hon sig an varje uppgift, även de mest triviala, med samma nitiska omsorg. På förlagan till en karta med Muminbokmärken läser jag hennes finstilta blyertsanvisningar: "Kunde ni trycka varje figurs namn på baksidan av bokmärket?" Det framgår inte om hon fick sin önskan uppfylld.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.