Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tove Folkessons flickflum på hög nivå

Tove Folkesson. Foto: Sofia Runarsdotter

Nils Schwartz imponeras av Tove Folkessons stilistiska energi i romanen "Sund".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

TOVE FOLKESSON
Sund
Weyler, 340 s.

I en artikel på Expressen Kultur (15/4) slog Therese Bohman ett slag för den duktiga flickan som förebild för unga tjejer - hellre Annika än den självständiga och anarkistiska Pippi Långstrump som så dogmatiskt förkunnas som kvinnoideal av feminister. För den som vill göra en klassresa är bra skolresultat viktigare än att demonstrera sitt tonårstrotsiga oberoende av könsmaktsordningen.

Jag läser i samma veva Tove Folkessons "Sund", den snabba uppföljaren till den lovordade debutromanen "Kalmars jägarinnor" från i fjol, och ser här omedelbart ett exempel på en ung kvinna som i sig rymmer både en Annika och en Pippi, låt vara att den inre ambivalensen försätter henne i pågående villrådighet.

 

Berättarjaget Eva "Devvan" Zachrisson som i "Kalmars jägarinnor" i slutet av 1990-talet drog omkring med sitt supande, härjande och svärjande tjejgäng på Kalmars gator, föraktande allt vad duktiga tjejer hette, slutade ändå gymnasiets naturvetenskapliga linje med MVG i alla ämnen.

Hon börjar på Arkitekturhögskolan i Stockholm men hoppar av efter ett par månader eftersom undervisningen hämmar hennes kreativitet. Hon satsar i stället på att göra karriär som singer-songwriter, och förläst på Paulo Coelhos "Alkemisten" involverar hon sig med en rad new age-inspirerade trosförkunnare, terapeuter och schamaner. Musikförläggarna är dock inte intresserade av hennes demos.

 

Mellan varven återvänder hon till sin barndoms sommarhus på Öland, i närheten av mödernegården där hennes beläste morbror driver jordbruk och hennes mormor löser korsord. Lika flummigt som Evas postgymnasiala kringflackande ter sig, lika rotfast är den öländska tryggheten.

Jorden är motpolen till orden, de där magiskt formbara bokstäverna som drabbar Eva likt en uppenbarelse. Om hon själv inte får så mycket utlopp för sin formuleringsförmåga, så får Folkesson det på varje sida.

Den stilistiska energin och bildspråksfantasin i hennes båda romaner har en verkshöjd som välver sig som en Ölandshimmel över de futtiga förehavandena på marknivå.

 

Följ Expressen Litteratur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!