Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Törnrosa:
Kungliga operan

Törnrosa på Kungliga operan. Foto: Hans Nilsson

Margareta Sörenson ser Törnrosa på Kungliga operan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Balett

TÖRNROSA | Av Marius Petipa | Koreo­grafi Márcia Haydée | Musik Pjotr Tjajkovskij | Dirigent Philippe Béran | Kungliga Operan, Stockholm | Speltid 2.55 t.

Stockholmsoperans nya balettchef, Johannes Öhman, vill vårda den klassiska baletten i landets enda ensemble som överhuvud taget kan dansa klassiska helaftonsverk som Törnrosa. Frågan är hur arvegodset ska putsas för att glittra.

 

Folksagan är, som alltid, psykologi innan psykologin var uppfunnen, och det finns rikligt med symboler att tolka i berättelsen om Törnrosa. Blodet som droppar från sticket av sländan, den goda fén och den onda, sömnen, uppvaknandet. Mats Eks tolkning (från 1996) var en nyläsning för vår tid som handlar om droger, tonårsdimma och den förlösande kärlekens kraft. I Márcia Haydées uppdatering av Marius Petipas verk finns inget försök att närma sig en modern tid, snarare att tvärtom gå till sagans (och balettens) klassiska och typiska drag och frikoppla den från samtiden. Tolka får man göra själv.

 

 

Márcia Haydée har i sin bearbetning av Petipa framför allt berett större dramatisk plats för den onda fen, Carabosse, vilket skapar en mottyngd i långa partier med svag laddning.

Uppsättningen är tre timmar lång med en hel del transportsträckor fram till den maffiga sista akten. Där är Tjajkovskijs musik på högsta varv med en fenomenal variationsrikedom för de många korta, underhållande, dansavsnitten.

 

På premiärkvällen dansades prinsen av Friedmann Vogel från baletten i Stuttgart. Hans tekniska briljans lyser, men det är också fantastiskt att se teknik – som är en förutsättning och inte ett självändamål – hanteras med sådan lätthet och glädje. Höga och luftiga hopp, rena linjer, perfekta nerslag, det är sant, men också en generös utstrålning: det är bara en saga, det här, ni kommer väl ihåg det? Men erotisk spänning mellan honom och Aurora, Törnrosa? Glöm det.

 

Dessutom fanns gott om darriga balanser bland damerna och osäkra landningar bland herrarna på premiären. Ett verk som detta är en stor ansträngning att genomföra på god nivå. Dramaturgiskt och tolkningsmässigt borde verket dammas och putsas för att gå vår tid till mötes. En uppsättning som denna kan faktiskt beskrivas som lång, seg och händelsefattig lika gärna som klassisk, teknisk och dansdramatisk.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!