Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kåkstäderna tvingar romerna i utanförskap

Invånarna i lägret på Sorgenfri i Malmö protesterar mot vräkningarna.Foto: Tomas LePrince
Tältläger i Malmö.Foto: Ulf Ryd
Demonstranter.Foto: Kinga Lezanska Sjölin

De som kämpar för romernas rätt att bo under bar himmel i Malmö är bakåtsträvare.

Hynek Pallas om en välmenande debatt som kan leda till att usla livsvillkor permanentas.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

De senaste veckorna har skribenter och organisationer försvarat den romska bosättningen på Industrigatan i Malmö - och jag har känt ett växande obehag för varje gång. Varför?

Jag upplever en absurd parallellrörelse i dagens Sverige. Här finns ett fantastiskt historiskt arbete som lyfter svenska romers kamp för inte länge sedan. Utställningen "Ett gott hem för alla" på Moderna museet, kurerad av Lawen Mohtadi och Fredrik Liew, visar fotografier från 1950- och 60-talet. Decennier då kampen för att skola, arbete och Per Albin Hanssons goda hem för alla, skulle gälla även de svenska romerna. Utställningen är en utmärkt kompanjon till Mohtadis och Gellert Tamas film om Katarina Taikon, kvinnan som gick i främsta ledet för detta.

Men bland fotografierna drabbas jag av dubbelseende: lervälling, kastrulltillverkning över öppen eld, ingen el, vatten ur brunn och smutsiga barn. För mig är det inte historiska scener.

Så här, fast utan det romantiska skimmer som finns i vissa fotografier, ser det ut i östra Slovakien 2015. Ruiner av hyreslängor från kommunisttiden där råttor kalasar på betong, där el och vatten stängts av. På landsbygden torftiga trähyddor och hemmabyggda skorstenar.

 

LÄS OCKSÅ: Vräkningen i Malmö beror på rasistisk logik

Tiotusentals romer kvar i Slovakiens kåkstäder

Historien om romska bosättningar skiljer sig mellan länder. Under arbetet med en kommande bok om de tjeckiska romerna - som är Europas mest urbaniserade och där det inte funnits läger sedan 1950-talet - har jag träffat gubbar som stolt berättar om hur farfar kunde köpa en bit mark 1920 och man då - äntligen! - kunde bygga hus och gå i skolan. Gamla damer som beskriver ankomsten från det rurala Slovakien till Prag 1948 som "att komma till Amerika".

Tiotusentals romer bor dock kvar i eländiga kåkstäder i Slovakien. Tror du att livet är bättre för romerna i Rumänien och Bulgarien, tänk en gång till. Ett sätt att förstå hur lite kontakt de har med majoritetssamhället är sjukdomsstatistik: Över 30 procent av de rumänska romerna har aldrig besökt en tandläkare. Nästan 50 procent av deras barn är utan vaccinationer.

Även i Sverige doftar det romantik

Romantiska föreställningar om att romer "vill" leva så här blandas med rå rasism om att de inte har i majoritetssamhället att göra. Båda uppfattningarna uttrycks i de postkommunistiska länderna - nyligen förklarade en slovakisk toppolitiker att romer var segregerade för att de är inavlade. Men även den svenska debatten kring det årsgamla lägret i Malmö doftar av dessa tankar.

Jo, det finns romer som vill vara kringresande. Eller de som vill pendla till Sverige för att tigga en kortare period. Men romer - det finns minst tio miljoner i Europa - är ingen homogen grupp. Många jag talar med vill att deras barn ska gå i skolan (eller, som i Tjeckien, i en skola som inte är segregerad) och ha en riktig bostad.

Jag är inte för tiggeriförbud, men vid kampen för kåkstäder går gränsen eftersom det i så extrem utsträckning permanentar dessa romer i ett utanförskap. Att aktivt försöka integrera dem i svensk välfärd - om än med början i att erbjuda fungerande tak över huvudet - är också vägen till att öppna samtal och visa nya möjligheter i samhället.

För jag anser att det finns en okunskap som leder till fel frågor och fel åtgärder - ofta på grund av fördomar. Det sammanställs hellre rapporter om olika grader av eventuell organisering av tiggeriet, än genomförs ordentliga genomlysningar av vad som krävs för att personer som inte har en enda anledning att lita på myndigheter ska börja göra det.

Inkludera romerna i välfärden

EU har sedan flera år påpekat att alla unionsländer måste samarbeta för att främja romernas integration. Sett till hur stora delar av dagens Europa ser ut för romer behövs omfattande arbete: inte minst de postkommunistiska länderna måste pressas hårdare till förändring. Det sker inte genom att vi samtidigt signalerar att vi kan tillåta liknade kåkstäder som finns där.

Men parallellt, vilket också skickar signaler, måste vi inkludera utländska romer i svensk välfärd - att aktivt visa att vi öppnar våra skolor för barn från Rumänien eller Bulgarien till exempel.

Ställ dig därför frågan en gång till: är den viktigaste kamp du kan tänka dig - även om du ställer upp ett löjligt argument om "gentrifiering" kring frågan - romers rätt att få bo under himlen på en ödetomt i Malmö? Själv anser jag att målet, i Sverige liksom i Rumänien, ska vara att romer har samma rättigheter till "ett gott hem för alla" som jag och mina barn har.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.