Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tystade vittnen

Offer. Minnestavla över några av de mördade i Auschwitz-Birkenau.
Foto: Wiki Commons

Staffan Thorsells nya bok skildrar spelet om svenskarna som försökte slå larm om Förintelsen.

Stefan Ingvarsson läser en viktig pusselbit i historien om den svenska självbilden.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Sakprosa

STAFFAN THORSELL

Warszawasvenskarna. De som lät världen veta

Albert Bonniers, 340 s.

Den 21 maj 1942 gör Sven Norrman, chef för Asea i Polen, en av sina många resor mellan Warszawa och Stockholm. Denna gång har han med sig 2 000 fotonegativ som föreställer tyska krigsförbrytelser i Polen i en resväska med dubbla bottnar. Nedpackad ligger också den första rapporten om nazisternas folkmord på Europas judar som via Stockholm ska förmedlas till den polska exilregeringen i London.

Norrman hade vigt sitt vuxna liv åt att värna Aseas intressen i utlandet, men hade sedan en tid tillbaka valt att gå emot företagets uttryckliga direktiv om att ingen av de anställda ska säga eller göra något som kan reta upp Tyskland.

Erfarenheten av den tyska ockupationen i Warszawa hade fått denna 51-åriga svenska affärsman att på eget bevåg trotsa både arbetsgivare och den svenska utrikespolitiken och sätta sitt eget liv på spel för att meddela omvärlden om den påbörjade utrotningen av Europas judar.


Staffan Thorsell.
Foto: Foto: Kjell B Persson
Detta är den centrala händelsen i Staffan Thorsells, före detta chefredaktör för Expressen, fascinerande och väldokumenterade redogörelse om de så kallade Warszawasvenskarna, en grupp svenska affärsmän på Aseas, LM Ericssons och Tändsticksbolagets polska kontor som kom att spela en avgörande roll som kurirer mellan det ockuperade Polen och den polska och brittiska underrättelsetjänsten i London.

För detta kom de senare att betala ett högt pris. De grips av Gestapo, fängslas och förs till Berlin där de döms till döden. Det som till slut kommer att rädda svenskarna är engagemanget från de berörda företagen - framför allt Tändsticksbolaget - som får SS-chefen Heinrich Himmler att se fångarna som en bricka i affärsförhandlingar med Sverige.

Att de sista svenskarna landar oskadda på Bromma flygplats strax före julen 1944 är närmast sensationellt. Thorsells journalistiska undersökning visar att svenskarna med stor sannolikhet hölls som gisslan för att Sverige in i det sista skulle uppfylla sina leveranser av kullager och järnmalm till den tyska krigsmakten.


Avslöjandet om dödslägren tystades ner av Per Albin Hansson.
Jacob Wallenberg satt i både SKF:s och Tändsticksbolagets styrelse, samma informella kontaktvägar som användes för att få ut Warszawasvenskarna användes av tyskarna för att förhandla om fortsatt export till Tyskland. Och spindeln i de informella näten var här, liksom i de senare ansträngningarna att få ut koncentrationslägerfångar med Folke Bernadottes vita bussar, Himmlers mytomspunna estniska massör Felix Kersten. Denna livskonstnär förberedde sedan en tid en möjlig flyktväg till Sverige och en säker framtid där.

Kersten och operettsångerskan Elna Gistedt är en av flera osannolika och filmiska karaktärer i denna berättelse - hon driver en av de få restaurangerna i det ockuperade Warszawa som är öppna för polacker och som blir en knytpunkt för motståndsrörelsen.

Thorsell är genom arbetet med tidigare böcker förtrogen med Sveriges nazityska kontakter på många nivåer och det är mot den bakgrunden han tecknar en handfull individers oväntade hjältemod. Och det är den bakgrunden och kunskapen som framträder med full styrka under läsningen. Detta är lika mycket en skildring av Warszawasvenskarna som av det moraliska pris Sverige betalade för att hålla sig utanför kriget.


Den kunskap om Förintelsen som Warszawasvenskarna och den svenska legationen i Berlin tidigt kunde förmedla om Förintelsen var paradoxalt nog något som det officiella Sverige valde att tysta. Den bok som byggde på Norrmans utsmugglade vittnesmål från ockupationens Polen och som på ett tidigt stadium försökte slå larm om både terrorn mot polacker och den påbörjade Förintelsen blev stoppad av Per Albin Hansson personligen. Medierna bedrev med få undantag självcensur.

Thorsell bygger vidare på den polsk-svenska historikern Jóef Lewandowskis forskning om länken mellan Warszawa och Stockholm under kriget och har författat en långt viktigare bok än han själv verkar vilja erkänna genom sitt något förringande slutresonemang om företags möjligheter att agera etiskt.

"Warszawasvenskarna" är en betydelsefull pusselbit i en uppdaterad bild av ett krasst land som ekonomiskt blev krigets verkliga vinnare och där hjältar som Raoul Wallenberg, Per Anger och Sven Norrman står mycket, mycket ensamma.


Följ Expressen Litteratur på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.