Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tiggare på konsthall tvingar oss att tänka

De rumänska tiggarna Marcela och Luca på Malmö konsthall.Foto: Christian Örnberg

Två rumänska tiggare sitter ett par timmar varje dag i Malmö konsthall.

Conny C-A Malmqvist har sett performanceverket "Toleranshuvan reloaded" och ser en koppling till Marcel Duchamp.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

De rumänska tiggarna, en kvinna och en man, sitter där på golvet i det klaustrofobiska rummet och stirrar på mig. Jag har inga matkassar med mig och kan inte bara kila förbi för att komma undan obehaget. Det är inte många som pallar trycket. Två killar flyr genast bort till en vägg med ett collage för att slippa undan. Där kan man läsa om de skriande orättvisorna i världen och om att regeringar gör sig redo att försvara sig mot de fattiga i en inte alltför avlägsen framtid.

Jag stannar upp och ser att tiggarna inte är fullt utrustade. Den obligatoriska pappmuggen saknas. I stället har de helt vanliga dricksglas framför sig. Glasen är tomma. Det är inte meningen att publiken ska skänka dem en slant. Här i konsthallens C-sal är de inte tiggare – utan en representation av tiggare.

 

De rumänska tiggarna är ett slags readymade i Marcel Duchamps anda. 1917 lyfte Duchamp in en urinoar i ett galleri i New York, gav den titeln "Fontaine" och vips blev det konst. I samtidskonsten används readymade-tekniken flitigare än färg och pensel. Många konstnärer arbetar i ett gränsland mellan verklighet och representationer av verkligheten. Teatergruppen Institutet som står bakom installationen är således helt i linje med sin samtid.

Men de har fått kritik. Det är kontroversiellt att utnyttja utsatta människor för konstnärliga syften. Chefredaktören för gatutidningen Faktum, Aaron Israelson, anser att institutet ägnar sig åt maktmissbruk i en artikel på SVT Opinion den 29 januari. Det kan jag hålla med om. Men det stör inte mig. Konsten är inget för änglar. Den ska utmana gränser och den kränker ofta människor. Det är ofrånkomligt. Att ängsligt tillämpa en kantiansk etik håller inte.

 

Det står klart att de båda tiggarnas autonomi sätts ur spel, precis som fabriksarbetarnas vid ett löpande band. Institutet medger också att det är "en sorts exploatering" – den speglar den nyliberala världsordning som ingen kommer undan. Kränkningen av tiggarnas autonomi är en flugskit jämfört med de massiva kränkningar fattiga och utslagna utsätts för dagligen.

Det är detta vi är satta att reflektera över.