Vi måste tala om de snabbt ökande hoten mot det lilla som finns kvar av pressfrihet i Putins Ryssland! Men inte bara tala, utan säga ifrån.
Ryssland håller på att bli som Nordkorea, särskilt när det gäller mediesituationen, var budskapet från författaren Arkadij Babtjenko som just besökt Stockholm. Snart försvinner förmodligen också de små öar som hittills har existerat av självständig journalistik.
Kriget i Ukraina skildras i ryska medier med allt vansinnigare hetspropaganda mot regeringen i Kiev, men också mot dem i Ryssland som har en avvikande mening. Den som försöker skriva att Ryssland för ett hemligt krig med hemliga offer i östra och södra Ukraina, stämplas som fosterlandsförrädare. Chefen för en liten lokaltidning i Pskov blev brutalt misshandlad när hans tidning hade avslöjat att ryska fallskärmssoldater hade stupat i Ukraina och begravts i tysthet i regionen.
Redan före Ukraina hade Putins regim stärkt sitt grepp om Rysslands massmedier. De tre rikstäckande tv-kanalerna är sedan mer än tio år totalt kontrollerade av staten. Den lilla alternativa kanalen Dozdj (Regn) försökte länge hålla ut och ge alternativ information. Men de kabelkanaler som tillhandahöll Dozdj, pressades av Kreml att ta bort stationen ur sitt utbud. Nu försöker Dozdj överleva som webb-tv, men risken är stor att den släcks ned även där.
Under Putins snart 15 år vid makten har minst 30 ryska journalister mördats medan de utövade sitt yrke. Siffran är kanske högre, men det är vad Reportrar utan gränser hävdar är dokumenterat. De senaste åren har misshagliga journalister slagits sönder och samman, snarare än att dödas, som ett varnande exempel till alla andra som funderar på att ägna sig åt självständig journalistik. Följden har också blivit att självcensuren har brett ut sig över ryska nyhetsredaktioner.
Hittills har det funnits några få andningshål för en orädd och kritisk rysk journalistik. Tidningen Novaja Gazeta, där Anna Politkovskaja, mördad 2006, arbetade är det bästa exemplet. Nu har Novaja Gazeta fått en varning, och utgivningen hotas.
Radiostationen Echo Moskvy (Moskvas eko) försvarar det fria ordet, ofta i direktsända debatter. Men ytterst är det den statliga gasjätten Gazprom som äger Echo Moskvy. Hittills har makthavarna tyckt att både Novaja Gazeta och Echo Moskvy har alltför liten räckvidd för att utgöra något hot. Dessutom kan de visas upp i väst som exempel på yttrandefrihet i Ryssland. Men när som helst kan mattan ryckas undan för dem också.
På mindre än en månad har Putin forcerat en ny lag genom parlamentet som minskar utländskt ägande i ryska medier till högst 20 procent. Lagen kan leda till att några av de bästa tidningarna som ännu finns kvar, läggs ned: affärstidningarna Vedomosti och ryska Forbes (amerikanskt, engelskt och tyskt ägande) och dagstidningen Moscow Times (finländskt ägande).
Ryska journalister har allt mer tagit sin tillflykt till bloggar och Facebook för att kunna bedriva självständig journalistik. Men i takt med att Rysslands självvalda isolering tilltar, förekommer ihärdiga rykten om att Putin planerar att koppla bort Ryssland från internet och skapa ett inhemskt, regeringskontrollerat system för sajter och servrar.
Moskva ligger bara två timmar bort. Kanske kan vi inte påverka Putin. Men vi kan åtminstone protestera. Och framför allt kan vi tala om för våra modiga ryska kolleger att de inte är ensamma. Dags för ett initiativ från Sveriges medieorganisationer med Publicistklubben i spetsen!
Stig Fredrikson
FOTNOT. Expressen Kultur har låtit översätta Stig Fredriksons artikel till ryska, som ett symboliskt stöd till publicister som kämpar för sitt oberoende i Ryssland. Du hittar den här på sajten, därifrån den lätt kan spridas i sociala medier. Använd gärna hashtaggen #pressfreedomrussia.