Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Rysk gårdag på Nationalmuseum

STILBROTT. Aleksandr Dejneka, "Textilarbetare".Foto: Ryska Museet, St Petersburg

Nationalmuseum visar rysk och sovjetisk konst från två sekel på Konstakademien i Stockholm.

Therese Bohman ser en lyskraftig utställning som dock inte har mycket att säga i vår tid.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det finns minst sagt en hel del att säga om Ryssland just nu, och inget av det sägs på Nationalmuseums nya utställning med rysk konst.

 Foto: Foto: Ryska Museet, St PetersburgDet är givetvis inte så konstigt - när fröet till den såddes visste förstås ingen att Putin skulle gå och invadera Ukraina. Men lite världsfrånvänt känns det ändå, tycker till och med en l'art pour l'art-förespråkare som undertecknad, att nuet är fullständigt frånvarande i "Från tsarer till folkkommissarier". Och att titeln, som antyder en röd tråd i form av makt och hur den har avbildats, verkar helt slumpmässigt satt på en utställning som mest av allt är en liten konsthistorielektion med ryskt och sovjetiskt måleri.

 

Samtligt är inlånat från det uppenbart generösa Ryska museet i Sankt Petersburg: runt 60 målningar, från tidigt 1800-tal till mitten på 1900-talet, som i stort sett - med den socialistiska realismen och Malevitjs suprematism som betydande undantag - löper parallellt med den europeiska konsthistorien.

Urvalet följer samma highlights-princip som Nationalmuseum praktiserat på sin egen samling i flera omhängningar de senaste åren. Det får de trista salarna på Konstakademien att plötsligt kännas som en liten chokladask med exklusiva praliner: Här hänger Nathan Altmans mycket kända porträtt av poeten Anna Achmatova, bekant från många bokomslag. Och den storslaget dramatiska "Den nionde vågen" av Ivan Ajvazovskij, med en kraft lika sugande som vågorna på den och ett ljus som kanske är gudomligt.

Det är inte svårt att hitta en favorit: jag faller för den ångande sinnliga kvinnobastun av Zianaida Serebrjakova, som målar med ett slags svårbeskrivbar värme och glädje (som är påtaglig framför allt i hennes porträtt, men några sådana visas tyvärr inte här). Hennes stil är delvis klassicistisk, delvis påverkad av modernare måleri: man kan ana förenkling, kanske till och med ett eko av Picassos "Flickorna från Avignon" i de rytmiskt ordnade kropparna.

 

Och Aleksandr Dejneka, som pendlar mellan urvattnad plakatmässig socialistisk realism och ett måleri som rättar in sig i samma ideologi, men faktiskt verkar ha en helt annan agenda i sin stil. Hans "Textilarbetare", som föreställer kvinnor i en trådfabrik, är förbryllande och fascinerande. Antagligen är den tänkt som ett slags framtidsutopi, men är ödsligt Kallocain-kylig: metallisk, med robotliknande arbeterskor, som hämtade från en science fiction-film.

För att knyta ihop sin egen historieskrivning pitchar Nationalmuseum utställningen som konsten som både förebådar och följer efter Peredvizjniki, de banbrytande ryska realister som visades 2011. Den utställningen hade ett tydligt uppsåt (att presentera en specifik konstnärsriktning och deras motivkrets). Är man välvillig kan man se även "Från tsarer till folkkommissarier" som en insats för folkbildningen, men som utställning är den tandlös.

Som tillfälle att se högkvalitativt måleri i Stockholm är den däremot omistlig.