Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Orden om yttrandefrihet får inte bli besvärjelser

Karin Olsson. Foto: Theo Elias Lundgren

Det är ofattbart att det bara drygt en månad efter terrorattentaten mot Charlie Hebdo och kosherbutiken i Paris händer igen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Bara en futtig, ynklig månad sedan, och återigen måste vi skriva artiklarna med rubriker om att friheten är under attack i Europa. Vi skriver att hoten drabbar oss alla och att det handlar om demokratins grundbultar. Allt detta är sant och viktigt, men vi får akta oss så att orden inte blir besvärjelser utan krav på praktisk handling.
Motivet till varför en man genomförde en attack med automatvapen mot seminariet "Konst, blasfemi och yttrandefrihet" i kulturhuset Krudttønden i Köpenhamn och dödade en vakt utanför synagogan där en flicka firade bat mitzva är i skrivande stund inte klarlagt. Att det rörde sig om en fanatisk fähund som skulle hämnas Lars Vilks vanvördiga rondellhundar och "judarna" är dock ingen vild gissning. En civil man mördades vid mötet, och två livvakter och en polis skadades, men gärningsmännen lyckades aldrig döda någon inne på konferensen, som kunde fortsätta. Att man hade sinnesnärvaro nog att återuppta programmet var en symbolhandling av stor vikt, precis som när Charlie Hebdo gav ut ett nytt nummer enligt plan trots att flera av tidningens mest centrala medarbetare inte fanns längre.


Just på detta tema talade Femenledaren Inna Shevchenko från Ukraina, en av deltagarna på mötet i Köpenhamn. När hon kom till passagen i sitt tal om att yttrandefriheten ofta är en illusion i Europa, hördes de första skotten, enligt hennes twitterkonto. Några timmar efter dådet skrev hon: "Låt oss inte vara rädda! Låt oss fullt ut använda våra friheter. Detta är det bästa vapnet mot extremister".
Hon har naturligtvis rätt, men självcensuren och rädslan har redan börjat äta sig in. Efter Charlie Hebdo var det långt ifrån alla, särskilt i de anglosaxiska länderna, som visade någon av de kontroversiella satirteckningarna trots att nyhetsrapporteringen blev näst intill obegriplig utan dem.
I Sverige verkar det också finnas en viss ovilja att tala om alla hot mot yttrandefriheten. Strax före attentatet i Köpenhamn hade Konstnärernas riksorganisation, Svenska Pen, Sveriges författarförbund och Sveriges konsthantverkare och industriformgivare haft en manifestation i Kulturhuset i Stockholm till stöd för konstnärer och författare som drabbas av "hotet från högerextrema krafter". Även om Lars Vilks situation nämndes under den två timmar långa tillställningen, var den uppenbart inte adresserad till dem som upplever islamistiska eller andra typer av hot än de bruna. I en artikel i DN som föregick manifestationen spelades hoten från radikala islamister ner (15/1). Detta trots alla år av livvaktsskydd för Vilks, detta trots att självmordsbombaren på Drottninggatan hade rondellhundarna som ett av sina motiv.
Det var ingen slump att Lars Vilks denna lördag befann sig i ett helt annat kulturhus än det i Stockholm.
Han är en omstridd man som låtit sitt konstverk bli indraget i muslimhatande kretsar, men förtjänar lika stark uppbackning som dem dagens arrangemang till stöd för svenska konstnärer riktade sig till. Annars är de stolta manifestationerna inte mycket värda.

 

UPPDATERAD. Uppgifter om attentatet mot synagogan lades till på söndagsmorgonen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!