Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

När staten flyttar på det politiska samtalet

INBJUDEN. Astrid Menasanch Tobiesons protester mot Partido Popular fick konsekvenser. Foto: Stå! Gerillan

Efter att ha initierat ett upprop mot den spanska högerregeringens planer på demonstrationsförbud blev Astrid Menasanch Tobieson uppkallad till ambassadören. Och erbjuden belöning mot sin tystnad.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

Astrid Menasanch Tobieson är spansk-svensk regissör och dramatiker. Grundare och medlem i scenkonstfrigruppen Stå! Gerillan. Spelar just nu "I Annas garderob" på Göteborgs stadsteater.

I mitten av juni sitter jag i en skinnsoffa på den spanska ambassaden i Stockholm. Jag har blivit inbjuden dit av den spanske ambassadören Javier Jimenez Ugarte efter att tillsammans med Lisa Wollter ha tagit initiativ till en artikel som publicerats i Svenska Dagbladet ("Spanien utarmar rättsstaten" 23/5).

Javier Jimenez Ugarte. Artikeln krävde att det spanska regeringspartiet Partido Popular skulle dra tillbaka sitt lagförslag "skydd av medborgarsäkerheten" eftersom det allvarligt kränker åsiktsfriheten, yttrandefriheten och demonstrationsrätten. Artikeln undertecknades av nästintill 50 politiker, jurister och sakkunniga.

Samma dag som ambassadören replikerade att han var övertygad om att det slutgiltiga lagförslaget skulle vara i sin ordning enligt "den demokratiska verkligheten" (SvD 27/5) fick vi också veta att Jimenez Ugarte ville komma i kontakt med oss. Han bad oss komma till ambassaden på ett möte för att samtala om situationen. Vi skrev en slutreplik och tackade sedan ja till mötet.

 

Bredvid mig i väntrummets soffa sitter hans sekreterare och konverserar med mig, ambassadören är lite sen, säger hon. Vårt samtal flyter på i en trevlig ton. Hon undrar över vilken bakgrund jag har, vem min familj är, hur spansk jag är, hur svensk jag är, var mitt efternamn kommer ifrån och var jag har köpt mina skor.

Hon berättar att Jimenez Ugarte blivit väldigt arg när han läst den publicerade artikeln, men förklarar också snabbt att han så klart inte är partisk i frågan utan att han som ambassadör självfallet representerar hela Spanien. Jag tänker på alla miljoner demonstranter, företräder han dem också?

 

Då öppnar Javier Jimenez Ugarte dörren och vi hälsar, han utropar med yviga gester att han kan börja med att erkänna sig besegrad. Han säger att jag har vunnit och att han förlorat. På bordet framför oss ligger en lunta med papper. Dels information om lagförslaget "skydd av medborgarsäkerheten" som jag under mötets gång får, samt utskriven information om mig som finns på internet.

Han gör snabbt klart för mig att han anser att det viktigaste för Spanien just nu är att framhålla en god och enig bild av landet och att han personligen anser det vara hans uppdrag, åtminstone fram till nästa val. Han påpekar att han i sak håller med lagförslaget om att det som inte skyddar Spanien, alltså den goda bilden av Spanien, skadar Spanien och bör ses som en anti-spansk handling och få konsekvenser därefter.

Han tillägger också, nästintill i förbifarten, att vår artikel hör till det som direkt motarbetar (den goda) bilden av Spanien.

Så vad ska människor som är missnöjda med samhällssituationen göra om inte kritiskt granska och demonstrera?

 

Han kontrar med att demonstranterna på gatorna är våldsamma och skapar oordning i samhället. Jag hänvisar till polischefen Ignacio Cosidó som påvisat att demonstrationerna i Spanien varit de fredligaste i Spaniens historia, att lagförslaget "skydd av medborgarsäkerheten" på intet sätt behövs. Men Javier Jimenez Ugarte viftar med handen och säger att polischefen Cosidó endast är en tjänsteman och därför någon som med lätthet kan bytas ut. Mötet börjar ta en ny riktning.

Han återkommer till att han blivit mycket imponerad över den breda uppslutningen kring artikeln. Pratar om personerna, om opinionsbildning och så tittar han på mig och frågar om han kanske borde be mig komma och jobba på ambassaden?

Förutom att vara journalist håller du på med teater säger han och refererar till papprena på bordet. Jag är inte journalist, svarar jag, men jag håller på med teater. Det är en tyst kunskap att bland det svåraste man kan få i teatervärlden i Spanien är en turné i Madridregionen.

 

Javier Jimenez Ugarte påpekar att han har goda kontakter och att han personligen gärna skulle hjälpa mig med att dra i några trådar i Spanien om jag någon gång skulle sätta upp något där, kanske i Madridregionen, och att ambassaden säkerligen skulle kunna gå in med eventuella mindre kostnader ifall det skulle vara ett samarbetsprojekt. Han ber sekreteraren para ihop mig med de kulturansvariga på ambassaden.

Innan vi tar i hand för att avsluta mötet säger han att hans erbjudande är avhängigt av ett villkor. Jag frågar vad villkoret är. Och han svarar att hans ord gäller så länge jag inte gör en föreställning som är "anti systemet".

 

Med god vilja kan man se inbjudan till ambassaden som ett försök till samtal. Men vad betyder det egentligen när ett lands ambassad kallar upp en samhällsdebattör som skrivit en kritisk artikel? Vad betyder erbjudanden om jobb? Vad händer med det politiska samtalet då?

Det ligger inte i mitt intresse att skriva ett personangrepp på Jimenez Ugarte. Jag ser vårt möte endast som ett uttryck för det som sker i stort. Därför vill jag uttrycka min oro. För på vems bekostnad ska den goda bilden av ett land upprätthållas? Och med vilka medel ska det genomföras? Efter ett 90 minuter långt möte går jag därifrån och frågar mig: är det detta som Jimenez Ugarte kallar för "den demokratiska verkligheten"?

 

Astrid Menasanch Tobieson

kulturen@expressen.se

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!