I somras visade en 12-årig flicka i bekantskapskretsen en bild på Hitler på Instagram med anslutande text: "Yes man, You are right....I could have killed all the Jews, but I left some of them to let you know why I was killing them". Flickan, som själv är troende muslim, berättade att denna bild spreds bland hennes muslimska kompisar i Tensta.
Den här flickan, som är van vid att diskutera, även med vuxna, och brukar stå för sina åsikter, hade förklarat för kompisar att hon också "ville att palestinierna skulle få sin frihet men att man inte kan hylla Hitler, och hylla att en folkgrupp ska utrotas. Om ni säger att Hitler är bra är jag inte kompis med er längre". De vuxna runt omkring berömde henne för hennes mod.
Kanske tycker vi att det inte är så farligt att barn testar gränser och hävdar obehagliga ståndpunkter. Och kanske ler vi åt flickan som står upp för just det som vi själva tycker är rätt och rörs av hennes lillgamla allvar. Men om vi funderar vidare inser vi att en hatpropaganda som fångas upp av små flickor i Tensta måste vara mycket utbredd.
Vem ställer fram de demokratiska värderingarna mot 16-åringars villfarelser, när vuxna i deras omgivning knappt har någon kontakt alls med deras liv på nätet?
Under många år har jag kunnat följa hur hatet mot judar har grott bland unga människor i Tensta. I boken "Jag är ju svensk" lyfter vi fram det här problemet. Där skriver vi om en vän som redan år 2009 berättade att han inte vågar ställa sin sjuarmade ljusstake, Menora, i fönstret i sin lägenhet. Vi skriver också att på många platser i Sverige vågar unga människor med judisk bakgrund inte gå runt med Davidsstjärnan runt halsen.
Genom attentaten i Frankrike och Danmark har vi nu alla sett vilka fruktansvärda konsekvenser detta hat kan få, och nu verkar journalisterna äntligen börja inse hur utbredd antisemitismen är bland unga muslimer i områden som Tensta.
Det svenska samhället har genom åren gett ekonomiskt stöd till islamistiska organisationer som gång på gång har avslöjats med att bjuda in predikanter som utrycker förakt och hat mot judar, homosexuella och alla oss andra kafur (otrogna). Företrädare för dessa organisationer har regelmässigt försvarat sig med att de inbjudna inte ska tala om antisemitism eller homosexualitet.
Dessa möten har samlat stora åhörarskaror, vilket är illa nog, även om de under mötena kanske hämmades av viss självcensur. Värre är att talarna får legitimitet som respekterade företrädare för islam, och därmed även deras åsikter i mer ocensurerad form , som sprids på nätet.
Här kommer fyra exempel på åsikter som förts fram, utanför talarstolen, av föreläsare som bjudits in av islamistiska organisationer i Sverige:
1. "Genom historien har Allah ålagt vissa personer att straffa judarna för deras korruption. Den senaste bestraffningen utfördes av Hitler. Genom allt han gjorde mot dem, även om de har överdrivit denna fråga, lyckades han sätta dem på plats. Detta var ett gudomligt straff för dem. Med Allahs vilja kommer nästa bestraffning att utföras av de troende."
Detta sades i tv-kanalen al-Jazeera (28/1-09) av Yusuf al-Qaradawi, som redan 2003 bjudits in till en konferens i moskén vid Medborgarplatsen.
2. "Hela det judiska folket är kombattanter. Gud har gjort det till en plikt att bekämpa dem och bedriva jihad emot dem."
Detta har sagts av schejk Mohammad Rateb Al-Nabulsi (23/4-01) , som är en välkänd demagog. Han har bjudits in som talare av Sveriges Unga Muslimer och studieförbundet Ibn Rushd.
3. Att "judar i samband med påsken begår ritualmord på kristna och använder deras blod i det osyrade brödet." Citatet kommer ifrån Salah Sultan i Hamas tv-kanal al-Aqsa (31/3-10).
4. "Judarna /…/ kontrollerar de mesta av de internationella medierna" yttrade Ragheb Al-Serjany på sajten islamstory.com (13/10-10) .
Islamiska förbundet bjöd in dem båda till en konferens i Stockholm den 31/3-10.
Dessvärre är det inte bara islamistiska organisationer som bjuder in talare med antisemitiska åsikter. Det gör även svenska politiska partier.
Den 11 juni 2008 bjöd Broderskapsrörelsen, tillsammans med SSU och Socialdemokratiska studentförbundet, in Hamas-anhängaren Azzam Tamimi till en konferens i Stockholm. I ett Youtube-klipp från ett torgmöte i London 2006, vilket filmades av BBC, säger Tamimi till exempel att "Israel är en plåga, ett hot mot mänskligheten /…/ alla, med eller utan tro, måste enas för att driva denna cancer ur människokroppen /…/ Dessa bombdåd, mänskliga bomber."
Vidare säger Tamimi i BBC 2004: "För oss muslimer är martyrskapet inte slutet, utan början på de underbaraste av ting. "
Så sent som för två år sedan bjöd Miljöpartiet in antisemiten Yvonne Ridley att tala i Sveriges riksdag och bidrog därmed starkt till att ge henne legitimitet. Miljöpartiet har senare bett om ursäkt och försvarat sig med att de har brustit i bakgrundskontroll, men problemet är att dessa ursäkter inte förmår att rätta till skadan och sällan når utanför Sveriges gränser.
Anhängare till denna våldsbejakande islamism hör oftast hemma bland sunnimuslimerna. Det är inte bara judar som drabbas av de extrema islamisternas våld. Deras hat drabbar alla som inte delar deras fanatiska trosuppfattning. Förutom judar och kristna drabbas även shiamuslimer och alla demokratiska sunnimuslimer.
För två veckor sedan hörde jag på nyheterna att judiska barns sportlovskollo ställdes in på grund av att deras säkerhet inte kunde garanteras. Som muslim skäms jag för att jag inte har gjort tillräckligt för att bekämpa antisemitismen bland unga muslimer i Sverige.
Som socialdemokrat skäms jag för att jag i min kritik mot staten Israel inte varit tillräckligt tydlig med att jag inte ställer judarna i Sverige till ansvar. Som vuxen skäms jag för att jag inte har gjort tillräckligt för att alla barn ska känna samma trygghet i vårt land oavsett religion.
Vi vuxna demokratiska sunnimuslimer skulle kunna få de unga sunnimuslimerna att känna stolthet över att islams historia, till skillnad från européernas, inte är förknippad med antisemitism utan tvärtom står upp för tolerans mot både judar och kristna.
Men om vi demokratiska sunnimuslimer ska våga ställa upp mot fanatikerna, och nå fram till de unga människor som annars riskerar att dras in i deras garn, måste vi få samhällets helhjärtade stöd. Att försöka bekämpa fundamentalister som backas upp ekonomiskt och politiskt av det svenska samhället blir bara en meningslös Don Quijote-strid mot väderkvarnar.
Nalin Pekgul
Nalin Pekgul är sjuksköterska och före detta riksdagsledamot (S). 2014 skrev hon boken "Jag är ju svensk" tillsammans med Cheko Pekgul.