Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mansförmån

Svår kärlekstörst. För Alex Schulman räcker det inte med att bara bli sedd. Foto: Håkan Larsson

Från hatblogg till tv-sänd enmansshow - Alex Schulmans bekräftelsebehov är oändligt.

Isabelle Ståhl manar staten att gripa in mot den manliga självupptagenheten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tv

ÄLSKA MIG

Alex Schulman

SVT1 3/1, kl 21.00

Som en del i sitt arbete för att uppmärksamma män som det någon gång varit synd om sänder SVT Alex Schulmans enmansshow "Älska mig" på bästa sändningstid i kväll.

På sin blogg lät han ofta som gymnasiets värsta mobbartjejer. Kommentarfältet jublade när han bjöd ut flickvännens sexuella tjänster som högsta pris i en tävling, la ut bilder på vanliga människor som enligt honom var värda att hatas och föraktas, hånade bloggande 17-åriga tjejer och förlöjligade Marie Sernheholt för att hon poserade utmanande i en tidning.

Foto: Foto: Peter KroonMen så fort en man skriver en blödig roman om sin emotionellt frånvarande pappa är tydligen allt förlåtet.

Schulman skrev "Skynda att älska" och deklarerade att allt hade varit ett spel. Bloggen hade blivit ett monster, innerst inne var han en fin, djupsinnig och känslig person som bara spelat en roll. Rebrandingen lyckades: efter skilsmässan från Katrin Zytomierska och giftermålet med Amanda Widell gav han ut en snyftig bok om pappan och en hyllningsroman till hustrun (en remix på Tranströmer-citat där hon hyllas som ett mystiskt, upphöjt väsen, är gravid, sover hela tiden och säger max två meningar).

 

Egentligen var Alex någon helt annan än den han visade på internet, som om det fanns en ren, god, empatisk, finkänslig egentlighet, en oförstörd essens bakom elakheterna och det sexistiska tramset på bloggen.

Den som kommer från rätt familj kan uppenbarligen välja vilka roller den vill spela, och den blir alltid tagen på allvar när den vill lämna bloggrollen och komma ut som fin författare med djupsinniga betraktelser. Den har råd att jönsa i "Singing bee" på tv, för den vet att den alltid är välkommen tillbaka till kärnfamiljen, Schibsted och innerstadslägenheten.

Liksom bloggen är "Älska mig" ett flamsigt hopkok av elaka kommentarer om människor som gör pinsamma saker på nätet, festliga anekdoter från livet som känd innerstadsförälder, pinsamma vardagsepisoder (flickvännens familj får se honom sjunga fult i tv och det är jättepinsamt men det gör inget för familjen älskar honom ändå) och ytliga analyser av den moderna människans bekräftelsehunger. När han berättar om sitt största barndomstrauma tycks sorgen lika iskallt regisserad som videoprojektionerna från skogen han lekte i som barn.

Likt mina värsta mobbare kan han konsten att berätta något rörande och utlämnande om sig själv vid rätt tillfälle för att få sympatier i klassrummet, men alltid med samma glasartade, beräknande blick.

 

Schulman har en podd tillsammans med parhästen Sigge Eklund, som även han har kommit ut med en blödig minnesskrift om fadern - "en stark och smärtsam uppgörelse med en far som älskat offentlighetens ljus och som kastat en djup skugga in över sonens liv" enligt en av recensenterna.

Tänk om politikerna bara kunde lagstadga delad föräldraförsäkring. Kanske skulle vi då slippa mystifierandet av de frånvarande fäderna och kaskader av idoliserande pappaskildringar. Kanske skulle recensenterna då sluta falla på knä av tacksamhet inför varje man som berättar något "intimt" och "rörande".