Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lokalmediernas kris utarmar vår demokrati

Storhetstiden. Expressens chefredaktör Bo Strömstedt 1981 då papperstidningen var en självklar kassako. Foto: Åke Malmström

Många tidningskoncerner blir alltmer desperata och förra året försvann 398 journalistjobb.

Björn Häger, nyvald ordförande för Publicistklubben, varnar för att medierna spelar ett högt spel.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Lennart och Eva Olsson i Skutskär är 71 och 69 år gamla. När de gifte sig i februari 1964 och flyttade in i en nybyggd hyreslägenhet beställde de en prenumeration på Arbetarbladet. Den har de behållit sedan dess.

Björn Häger. Foto: Foto: Emil Nordin Varje morgon i 50 år har de gått till brevlådan för att hämta Arbetarbladet och läsa om vad som har hänt i Skutskär och Gävle under gårdagen. Varje eftermiddag har Lennart köpt Expressen på väg hem från jobbet. Fasta rutiner och tidningsläsning som närmast blivit rituell rubbar man inte så lätt på.

Lennart och Eva fick illustrera de typiska läsarna när Arbetarbladet i fjol beskrev tidningskrisen, det är sådana som de som fortfarande bär upp de svenska lokaltidningarna. Medelåldern bland prenumeranter ligger för många tidningar över 60. Och för varje år som går ökar den med ett år till. För de unga börjar inte längre prenumerera när de gifter sig och flyttar ihop, som Lennart och Eva gjorde för 50 år sedan.

 

Arbetarbladet har även intervjuat en typisk icke-prenumerant, Jimmy Andersson, 38. Han har sagt upp prenumerationen på papperstidningen för att i stället läsa nyheter på nätet, gratis.

- Jag blir uppdaterad mycket snabbare. Och så slipper man bära en massa till återvinningen.

Kan du tänka dig att betala för nyheter på nätet?

- Nej, bara om det skulle vara inbakat i bredbandsavgiften. Kostar nyheterna pengar så slutar jag läsa. Nyheterna sprids gratis ändå på något sätt.

Där fångas dilemmat. Tidningarna överlever än så länge tack vare pensionärer som Lennart och Eva, men har skämt bort yngre läsare, som Jimmy, med så mycket gratismaterial att de aldrig kommer få dem att betala för nyheter igen.

Kanske kan man förlora även Lennart och Eva, om tidningen de får tunnas ut för mycket.

Arbetarbladet ägs, liksom alla tidningar från Gävle till Örnsköldsvik, av koncernen Mittmedia där ledordet är "digitalt först". Lokalbevakningen har minskat, inte bara för Mittmedias tidningar. På en karta visade tidningen Journalisten nyligen alla lokalredaktioner som lagts ner och tjänster som försvunnit. Under 2013 försvann 398 journalistjobb.

 

Lokalbevakning kostar. Och det kan tyckas lönsamt att i stället fylla tidningarna med identiska artiklar i koncernens alla tidningar. Men det kan straffa sig.

I tidningen Journalisten berättas vad som hände när Nerikes Allehanda löste ett sparbeting genom att sluta med särskilda lokalsidor. Alla läsare fick samma nyheter, om de så bodde uppe i Bergslagen eller nere i Askersund. Länsövergripande, "agendasättande" journalistik skulle ersätta rutinbevakning från småorterna.

Reaktionen blev stark. Nerikes Allehanda fick en läsarstorm, med över 500 uppsagda prenumerationer per månad. Lokala handlare hotade att sluta annonsera.

Nerikes Allehanda tvingades växla kurs. Tillbaka till lokal journalistik.

Lokaljournalistikens utarmning hotar både demokratin och tidningarna själva, säger Jesper Strömbäck, professor i journalistik:

- Ytterst är det en demokratifråga. Medieutvecklingen kan beskrivas som demokratins klimatfråga. Den kan få enorma konsekvenser, men det händer inte över en natt. Utan det är en långsam process som entydigt går åt ett håll.

 

Upplageraset är delvis tidningarnas eget fel. Läsarna har flytt när man försämrat innehållet, höjt prenumerationspriset mer än inflationen och samtidigt publicerat nyheterna gratis på nätet.

Men nu ska det vara slut på gratisfesten. I år rullas betalväggar ner över de flesta tidningars webbsidor. Och svenska tidningskoncerner experimenterar med hur de ska vinna tillbaka de läsare som lärt sig att nyheter är gratis. En väg är att lägga ut filmer som reportrarna spelar in med sina telefoner och satsa på material som delas mycket i sociala medier.

Stefan Melesko, docent i medieekonomi, menar att nyckeln till framgång för om lokaltidningarna ska lyckas ta betalt på nätet är att de fortsätter att vara mycket lokala.

I USA finns exempel på framgångsrika sådana satsningar.

Affärsmannen Aaron Kushner köpte 2012 tidningen Orange County Register med 26 tillhörande lokaltidningar i det folkrika området söder om Los Angeles. Han fördubblade antalet journalister och gjorde en väsentligt tjockare tidning än konkurrenterna. På nätet har han infört betalväggar. Tidningen kostar en dollar om dagen, oavsett om det är på nät eller på papper.

 

Upplagorna har ökat, liksom antalet prenumeranter och lokala annonsörer. Och koncernen går med vinst, enligt Kushner.

Tidningsbranschen begår ett utdraget självmord, resonerar han.

- Hur kan man tro att papperstidningsläsarna ska betala för ett allt tunnare innehåll?

Ungefär så resonerade även Warren Buffet, ofta beskriven som världens främste investerare, när han 2013 köpte 28 lokaltidningar. Han sa:

- Vi tror inte att man lyckas genom att skära vare sig i nyhetsinnehållet eller i utgivningstakten. Snåla nyheter leder till en snål läsekrets.

Tidningsläsandet har inte kollapsat i Sverige. Långt ifrån. Gratistidningar har fyllt ut hål som de prenumererade tidningarna har lämnat efter sig. Samtidigt märks en stark efterfrågan på kvalitetsjournalistik.

Till exempel ökade tidskrifter som Filter och Fokus antalet läsare i Orvestos senaste mätning av tidningars räckvidd. Reportageböcker är en växande genre.

 

Krisen är heller inte så utbredd som man kan få intryck av. Bland nyhetsmedierna är det bara kurvan för prenumererade papperstidningar som pekar nedåt. För radio, tv och nättidningar har nyhetskonsumtionen ökat eller varit relativt stabil sedan 1990.

Domedagen är inte här än.

Men de flesta svenska dagstidningar saknar konkurrens. Stora koncerner som Stampen och Mittmedia har skaffat sig monopol över stora geografiska områden.

Koncernerna kan rusta ner mycket av lokalbevakningen innan läsare som Eva och Lennart i Skutskär säger upp prenumerationen. Men till slut gör de det, och då är valet att inte ha någon tidning alls.

 

Tidningsdöden på 1950-talet innebar att många små lokaltidningar försvann. Men det fanns kvar andra som skrev om vad som hände i kommunhuset. Misslyckas dagens tidningskoncerner med att ta betalt för sin nyhetsbevakning, kan vi på 2020-talet få en tidningsdöd som är betydligt allvarligare. Då blir det ingen kvar som granskar vad politikerna gör.

Därför är det inte bara en angelägenhet för ägarna vad som händer med den produkt som heter dagstidning.

Det är också en angelägenhet för demokratin.

 

Björn Häger

kulturen@expressen.se

 

Björn Häger valdes i går till ny ordförande i Publicistklubben.