Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Korrenätverken är anorektiska i dag"

UPPSTICKARE. Martin Schibbye och de övriga sju medgrundarna av Blank spot project är nästan i hamn med sin insamling. Foto: Jonte Wentzel

När krisande tidningshus brottas med gamla affärsmodeller, satsar Blank spot project på något helt nytt.

Björn Barr träffar chefredaktören Martin Schibbye för ett samtal om medieskugga och medborgarfinansierad utrikesjournalistik.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det är 83 timmar och 11 minuter kvar när vi först säger hej. Martin Schibbye sitter vid ett fönsterbord i Kulturhuset med utsikt över Sergels torg. Här talade han på manifestationen efter attacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Platsen säger något om crowdfundingens idé, skriver han i ett sms. Om hur många människor kan gå samman för att nå ett gemensamt mål.

En minut i midnatt i morgon vet han om tillräckligt många människor när samma dröm som honom och de andra sju medgrundarna av Blank spot project. I skrivande stund har 1 397 personer skänkt 906 831 kronor för att få ta del av en helt ny journalistisk affärsmodell. Når man en miljon kronor kan projektet sjösättas.

– SVT har en korre i Afrika söder om Sahara. Dagstidningarnas korrenätverk är ju anorektiska. Sen görs det otroligt mycket bra utrikesjournalistik fortfarande för att folk har det drivet och den passionen. Men jag tror att alla håller med om att det är för lite, och att det är ett antal konflikter som dominerar. Det blir lite av en flockmentalitet, man flyger från en plats till en annan och rapporterar om samma sak med samma stereotypa glasögon. Tanken med Blank spot är att göra något annat, säger han.

Martin Schibbye ovanför Sergels torg. "En plats som säger något om crowdfundingens styrka och idé", som han själv säger. Foto: Jonte Wentzel

Människan är en överlevare. Går hon inte under när skörden slår fel eller när havsnivån stiger, reser hon sig och sår en annan gröda, eller bygger sitt hus lite högre upp. Så har också anpassningsbarheten varit vårt signum genom tidsåldrarna. Kanske är det så man ska förstå satsningen, som ett försök att anpassa sig till en medievärld i snabb förändring. Tidningsupplagorna minskar för varje år, samtidigt är papperet fortfarande den viktigaste inkomstkällan för många mediehus. Annonsörerna har inte följt med till webben i samma takt. Men glappet innebär inte bara bantade redaktioner och nedlagda tidningar, här finns också utrymme för nya satsningar, nya affärsmodeller.

Blank spot project försöker göra något radikalt annorlunda gentemot de stora mediehusen. De går direkt på kärnverksamheten – i det här fallet långa utrikesreportage från områden som de andra medierna missar – och förlitar sig i nuläget enbart på donationer från privatpersoner. Mellanledet med mediehus och annonsörer har klippts bort. Gräsrotsjournalistik, kallar de det själva för. Ju mer man skänker, desto mer involverad i redaktionens arbete blir man.

Donationer över 2 164 kronor innebär, förutom evenemangsinbjudningar och medlemskap, en chans att påverka kommande reportage.

– Det finns oerhörda möjligheter i det här. Att inte sitta som journalist och bestämma att "nu ska du få läsa ett reportage om det här som jag tycker är viktigt", utan att från dag ett verkligen ta läsarnas kunskap och kompetens på allvar och fråga dem vad de ser som världens vita fläckar. Vi ser mer möjligheter än farhågor med att släppa in läsare.

 

Det hör annars till ovanligheterna att Martin Schibbye säger "läsare". Under vårt samtal är det i stället ordet "medlem" som hörs oftast.

– Jag ser det som en folkrörelse för utrikesjournalistik. Men inte medlem i termen av krav, utan medlem i termen av medskapande. I dag släpps du in i processen först när reportaget är färdigt. Då får du kommentera i ett kommentarsfält som ingen bryr sig om och som är fyllt med rättshaverister. Vi vill ta in den kompetensen från dag ett. Därför pratar vi om medlemmar och inte läsare.

Med den första insamlade miljonen kan man bygga en ny hemsida samt producera ett större reportage och en längre granskning. Sen måste man börja tjäna pengar för att hålla projektet vid liv. Men den frågan verkar inte vara riktigt lika genomarbetad.

Blank spot project

■ Tanken är att sajten ska bevaka världens vita fläckar, som kriget i östra Kongo och det narkotikarelaterade våldet i Honduras.

■ Stöttar man projektet kan man komma med uppslag till framtida reportage och följa reportrarnas och fotografernas arbete på fältet.

■ De färdiga reportagen kommer att finnas tillgängliga gratis på Blank spot projects hemsida.

Du kan läsa mer om projektet, och skänka pengar här.

Martin Schibbye nämner den holländska crowdfundade sajten The correspondent som en inspirationskälla. Där betalar 31 000 personer för att kunna logga in på hemsidan och ta del av deras journalistik. En värld fri från annonser och målgruppsanpassade texter. Någon betalvägg är dock inte aktuell för Blank spot project i dag.

– Jag vill inte säga att "så här blir det". Blir man medlem i Blank spot project i dag ska man få tycka till. En viktig princip som jag ser är att utrikesjournalistiken inte ska vara förbehållen en liten elit som kan betala. Jag ser det som ett demokratiskt fundament att de färdiga reportagen är fria och fritt delningsbara. Det man tar betalt för, medlemskapet, är inlogget till den inre pulsen. Att få vara med och tycka till före, under och efter, att få följa med reportern och fotografen i fält.

Tror du att folk kommer att betala för det?

– Med det gensvaret vi har fått nu tror jag verkligen på modellen med crowdfunding. Människor är beredda att betala för kvalitet och för utrikesjournalistik. I morgon visar det sig om jag har rätt eller inte.

 

FOTNOT: Redan innan lunch på onsdagen nådde Blank spot project sitt mål på en miljon insamlade kronor.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du diskutera våra artiklar.