Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kära Leonore, jag önskar dig frihet

Martina Montelius önskar prinsessan Leonore en frihetsdyrkande tankevärld. Foto: Herr Christopher O'Neill Kungahuset

Den nya prinsessan förtjänar ett liv utan att leva upp till andras förväntningar.
Martina Montelius skriver ett brev till Leonora Lilian Maria och önskar henne ett välvässat långfinger och en frihetsdyrkande tankevärld.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Kära Leonore, jag känner alltid sådan vördnad inför små bebisar. Ni är faktiskt en sorts kungligheter allihop. Fulländade och självklara, ännu inte drabbade av insikten att människor kommer att förvänta sig allt möjligt av er när ni blir större. Era föräldrar, era vänner, er regering.

Men det går fort. Redan när du var helt ny för världen blev du vägd och mätt, och så kommer det att fortsätta till dess du är en mycket gammal tant, kanske iförd tiara, kanske på något fint äldreboende med marmorgolv och finlemmade vårdare som talar sju språk och är experter på vattengymnastik.

 

Leonore, du föddes till ett hav av något som kallas pengar. Pengar är en viktig företeelse som stora människor tänker mycket på. En del har inga. De sliter håret ur svålarna var dag. Andra har väldigt mycket. Också deras svålar kan uppvisa kala fläckar. Men rätt förvaltade kan pengarna bli en källa till frihet. Tänk på det.

Din mor är ett lysande exempel. Hon flydde från oräkneliga luncher och cocktailparties med mer eller mindre grötmyndiga herrar och damer till ett friare liv långt, långt borta. Och jag hoppas att den instinkten går i arv. Att du kommer att picka dig ur det formfulländade fabergéägg som är din utgångspunkt i världen. Ta stålarna och flyg, Leonore!

 

Jag ska berätta en hemlighet för dig, kanske den viktigaste: du behöver inte leva upp till andra människors förhoppningar. Nej, inte mina heller, det är riktigt. Det kommer att verka som om du måste en massa saker, men det är bara ett lur. Du måste inte gifta dig, inte ha sunda värderingar, ett vårdat språk, medlemskort i någon hästklubb, långa naglar, behaglig röst - du måste inte ens fnissa. Du kan stövla ut i världen iförd chokladbrun mysdress om du vill, hjulbent, spottande och fräsande, med en rejäl pris snus under läppen. Vresig och bukfet! Du bestämmer. Inte mormor och morfar, mamma och pappa, farbror Reinfeldt eller någon framnäst förståsigpåare.

 

Varje gång du undrar om du har rätt att följa en impuls, uttrycka en åsikt, kräva utrymme på dina egna villkor, kan du tänka: "Skulle Leif GW Persson ha gjort det?" Du kommer snart att förstå vad jag menar. Om svaret är ja - gör det! Om svaret är nej - gör det ändå. Ty den dag en flicka, född till en värld som vill att hon ska vara "vacker", "rar" och "ett föredöme för alla flickor" starkt påminner om Leif, är en livsavgörande dag för människor världen över.

 

Du kan naturligtvis välja den andra vägen också. Lära dig hur man trycker på rätt knapp, den som ger omedelbar uppskattning. Det är lätt. Du behöver bara le, hålla dig slank, ta på dig en crème fraiche-färgad dräkt och skaffa en trevlig pojkvän som tycker om djur, så är det klart. Damtidningarna kommer att publicera tjusiga bilder på dig, och du kommer att få beundrarpost från världens alla hörn!

Tills du dabbar dig. Tar en ciggis, får en bilring, hånglar vid en korvmoj - eller uttrycker en åsikt.

Leonore, jag önskar dig ett välvässat långfinger och en frihetsdyrkande tankevärld. Läs många böcker. De kommer att hjälpa dig. Och lyssna inte för mycket på alla som vill ge dig råd. I detta inkluderar jag mig själv. Lycka till.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!