Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kan, vill, törst

FRIA VILJOR. Bilden kommer ursprungligen från förberedelserna av en konstinstallation av SPencer Tunick i New York 2003. Foto: Jennifer Szymaszek

I en ny antologi skriver en ung och skamlös generation kvinnor om sex, kåthet och frihet.

Martina Montelius jublar över en förlösande samling texter som ger hopp om framtiden - för alla.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ANTOLOGI

SEXJOURNALEN

Karolina Hansson och Elina Pahnke (red.)

Leopard, 154 s.

Jag tillhör samma generation som Fittstim-skribenterna. Kanske är det därför jag känner mig som en mamma när jag läser Leopard förlags nya antologi "Sexjournalen". En mamma löddrande ur alla porer av ren stolthet. Det blev folk av brudarna i generationen efter oss, av den här boken att döma.

Några skriver som visserligen som krattor, men jag vill inte gnälla om att deras texter borde ha korrigerats. De här individerna är inte korrigeringsmaterial. Inte gjorda för att bedömas av förståsigpåare. De är inte gjorda överhuvudtaget. De tillverkar sig själva, oavbrutet. Dessa texter är så gott som kliniskt rena från allt som var deprimerande i min och tidigare generationers skildringar av sex och kärlek. Inget hat mot den egna kroppen! Ingen panisk längtan efter att någon gång i livet få bli riktigt sedd och älskad av en man, och därmed värd att få leva. Inga självförebråelser om dålig avsugningsteknik.

Nej, de här kvinnorna är flator, bisexuella, asexuella men kära, onanerar sönder vibratorer på löpande band och så vidare i en enda röd, bubblande, fräsande kittel av egen vilja och förmåga att agera i enlighet med densamma.

Flera texter tar upp det sexuella livets stora historiska orättvisa: fixeringen vid den manliga utlösningen som sexaktens självklara final. Sorry, mina herrar - den tiden är mycket snart förbi om vi får tro "Sexjournalen". Här ser en ung kvinna i en liten spegel hur det egentligen ser ut när hon kommer. En har flödande flatsex, utomhus, mitt i mensen, sista gången med någon hon gillar, vackert och ödesmättat. En annan är på fest och välter en snygg, om än lite fjantig, snubbe för att hon får lust.

Elina Pahnke Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Karolina Hansson Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Slående är också att de 40 texterna, fint redigerade av Karolina Hansson och Elina Pahnke, är så analysmättade. Samtliga texter handlar om sexuella känslor - men ingen handlar om att vara hjälplös. Jag vet inte var de här skribenterna kommer ifrån (de presenteras endast med, måhända fingerade, förnamn). Är de exceptionella? Eller vågar jag hoppas att deras självklara vägran att låta sig bedömas och definieras utifrån är ett tecken på en förändring på bred front? Uppenbart är att de här kvinnorna, trots sin låga ålder, är vana vid att granska fakta i stället för att svälja floskler om vilka de är.

I en värld där kvinnor fortfarande är villebråd, i varierande utsträckning beroende på var de bor och hur de lever, är det en sådan outsäglig njutning att läsa texter så öppna, så lustfyllda och så omöjliga att i vanlig mening recensera.

Detta är den stora skillnaden mellan den här boken och hela min erfarenhet, i litteraturen och utanför den, av vad det är att vara kvinna. På det sättet är skribenterna “Sexjournalen" som en armé i den glupande, stänkande sexuella frihetens tjänst. Jag önskar att den här boken ska välla fram över Sverige - världen! -, flåsande och stolt, med de bekväma mysbrallorna vid anklarna, beredd att gå in och ta över. Oräkneliga är de unga människor - även pojkar och män - som behöver marineras i det levnadssätt som tecknas i den här antologin.

Levnadssättet som svettas, stånkar, mensar och savar utan att efterfråga någons tillåtelse därför.