Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kampen för rätten till abort måste fortsätta

Anna Dahlqvist.Foto: Hugo Ewald
Carolina Hemlin.Foto: Sara Mac Key
Rökbombsburken.Foto: Emma Campbell

I söndags attackerades en abortfilmfestival av okända män och en rökbomb.
Tidskriften Ottars chefredaktörer skriver om våldet och hoten mot kvinnors rättigheter.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Aborter i världen

Sedan Sverige införde lagen om fri abort 1975 har siffrorna legat på ungefär samma nivå, mellan 18 och 21 aborter per 1 000 kvinnor i fertil ålder (15-44 år).

2012 utfördes drygt 37 000 aborter i Sverige. Störst andel aborter sker i åldersgruppen 20 till 24 år.

Sedan 2008 har utländska kvinnor rätt till abort i Sverige. Kostnaden ska de själva eller deras hemland stå för. 2009 gjorde 132 kvinnor abort inom ramen för utländska kvinnors aborträtt.

Cirka 80 procent av alla aborter görs före utgången av vecka 9.

1 procent av aborterna görs efter vecka 18.

De flesta europeiska länder har lagar om fri abort men i vissa länder finns det restriktioner eller ett totalt förbud - även vid fara för kvinnans liv, incest eller våldtäkt.

Abort är helt förbjudet i Irland, Malta och Polen.

I cirka 80 procent av världens länder saknas tillgång till att göra abort på egen begäran. Miljontals kvinnor drabbas av infektioner och andra komplikationer i samband med osäkra ingrepp.

I slutscenen av dokumentärfilmen "Vessel" kastar aktivisterna i Women on waves loss och seglar ut över havet. Women on waves seglar till länder där abort är förbjudet och erbjuder medicinsk abort på internationellt vatten. De provocerar många, kallas mördare och möter stenhårt motstånd.

Båten är en symbol för frihet, säger organisationens grundare Rebecca Gomperts. Friheten att bestämma över den egna kroppen, över det egna livet. Som läkare hade Gomperts sett konsekvenserna av osäkra aborter; skadorna, rädslan och döden.

OSÄKRAD. Abortfilmfestivalen, som arrangerades av RFSU:s aborträttsnätverk i samarbete med tidskriften Ottar, attackerades med en rökbomb.Foto: Emma Campbell

 

När vi i söndags samlades för att diskutera aborträttsfrågor, se film och konst och lansera nya numret av Ottar på temat abortkamp, konstaterade vi att den svenska aborträtten är relativt ung med sina 40 år. På 1930-talet gjorde tiotusentals kvinnor i Sverige illegala aborter varje år. Ända in på 1960-talet dog kvinnor efter komplikationer av illegala och osäkert utförda aborter. Runtom i världen dör minst 47 000 varje år av samma anledning.

Det är en global katastrof och en direkt konsekvens av traditionella, konservativa och patriarkala strukturer där kvinnors liv och kroppar värderas lägre.

Tillbaka till slutscenen i filmen "Vessel". Klockan var 16.15, och det var då det hände. Tre maskerade personer slet upp dörren och slängde in en rökbomb i lokalen där vi satt, ett trettiotal besökare. De skrek något som flera uppfattade som "jävla horor". Panik utbröt och människor flydde instinktivt bakåt i rummet medan luften snabbt fylldes av en orange, illaluktande, stickande rök. Var det en bomb? Var röken giftig? Skulle det börja brinna? Brann det redan? Hur skulle vi komma ut?

 

En tioårig flicka satt precis innanför dörren där bomben kastades in och blev chockad och rökskadad. Vi andra klarade oss bättre, men chocken stannade kvar i kroppen flera dagar.

Vi vet hur våldet mot dem som kämpar för kvinnors rättigheter ser ut på många håll i världen. Ändå häpnar vi. Och just i det ögonblicket så händer det oss. Ska en samling människor som vill diskutera frågor om abort och allas tillgång till säkra och lagliga aborter vara så provocerande i Sverige 2014 att vi nu får räkna med att möta våld av detta slag? Ska vi ha säkerhetsvakter på våra releasemingel, samtal och filmkvällar? Eller ska vi inte arrangera dem alls?

Attentatet i söndags var en direkt attack mot demokratin, mot yttrandefriheten och mot aborträtten. Polisen på plats beskrev det som ett politiskt motiverat attentat, men vilka som ligger bakom vet vi ännu inte.

 

Taktiken är att skrämma oss till tystnad, men händelsen visar bara ännu tydligare på behovet av att stå upp för rätten till abort, att samla de feministiska krafterna och att visa att vi är många som kämpar för allas rätt att bestämma över sin egen kropp och reproduktion. Självklara och nödvändiga förutsättningar i ett jämlikt och jämställt samhälle.

I USA är våld mot dem som jobbar med abortfrågan vanligt. När den amerikanske läkaren George Tiller sköts till döds på väg in i kyrkan en söndag 2009 tog abortmotståndare till och med på sig mordet, och på deras plakat gick att läsa att "God sent the shooter", Gud skickade skytten. George Tiller utförde aborter under dödshot.

Filmen "Vessels" regissör, amerikanska Diana Whitten, skrev till Ottar efter attentatet i söndags: "Tyvärr är vi i USA inga främlingar för våld riktat mot abortförespråkares arbete, det är så sjukt".

 

Enligt en rapport från organisationen Kvinna till kvinna har sju av tio som arbetar för kvinnors rättigheter i bland annat Armenien, Georgien, Irak och Demokratiska Republiken Kongo utsatts för hot eller hat på offentliga platser. Var åttonde har utsatts för mordförsök men överlevt.

När det gäller just abortfrågan har vi i Europa varit förskonade från mer våldsamma attacker, men det finns exempel. Senast för två veckor sedan dömdes en abortmotståndare i Belfast för att kontinuerligt ha trakasserat Marie Stopes kvinnoklinik och dennes chef under två års tid. Domaren beskrev brotten som av ett särskilt grymt och elakt slag.

Tidigare har den irländska politikern Ivana Bacik attackerats fysiskt i samband med lanseringen av en kampanj för säkra aborter i Dublin. Abortmotståndare slog henne med plakat och skrek samtidigt att hon var en mördare.

I Sverige lever vi med den naiva föreställningen om att hat, hot och våld mot dem som arbetar för kvinnors rättigheter inte existerar. Men alla som upplevt det, vet att hatet finns på riktigt.

 

Carolina Hemlin

Anna Dahlqvist

kulturen@expressen.se

 

Carolina Hemlin och Anna Dahlqvist är chefredaktörer på tidskriften Ottar.

 

Följ Expressen på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.