Hjärtats vanmakt hos Bodil Malmstens nya

ÅTERKOMST. Bodil Malmsten utkommer i dag med sin första diktsamling sedan "Inte med den eld jag har nu" (1993).
Foto: Stefania Malmsten

Efter 22 år återkommer Bodil Malmsten till lyriken med "Det här är hjärtat", en samling om vanmakt och förlust.

Elin Grelsson Almestad läser en smärtsam och trösterik bok om det ofattbart ofrånkomliga.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I Lydia Davis text "Head, heart" försöker huvudet hjälpa det sörjande hjärtat som gråter över förlusten av sina älskade genom att förklara det som människan rationellt vet: du kommer att förlora alla du älskar, precis som jorden kommer att försvinna en dag. En insikt lika sann som omöjlig att ta in, vilket förmodligen bidragit till textens status som en samtida klassiker.

Finns det ord för sorgen? För döden, som vi alla ska möta men ingen vet någonting om? Huvudet kan förklara, om och om igen, men hjälper bara tillfälligt ett sörjande, vilset hjärta.

I sin första diktsamling på 22 år, "Det här är hjärtat", gör Bodil Malmsten inga försök att förstå döden eller sorgen. Hon skriver ur en plats av vanmakt över just detta ogripbara:


Det är det som är döden

Det att du aldrig svarar igen

Men att förstå det


Diktjaget går till sorgecoachen i Ropsten som tar 1 000 kronor i timmen för att ge råd om att sätta ord på det och acceptera känslorna, gör upp med en gud som inte går att tro på, besöker hjärtkärlkliniken där arytmi konstateras och genom allt finns hela tiden detta saknade du.

Språket är återhållsamt och kort, som om det tvingar sig fram mellan gråt och tystnad. Sorgen präglar varje rad. Det är en förlust som Malmsten fångar i flera särskilt smärtsamma rader. Som när jaget i tunnelbanans rusningstrafik ser en person som liknar den döda: "Det måste vara du / Det är du".

Sedan insikten om att det omöjligen kan vara samma person. "Det kommer alltid / att vara inte du".

Hur livet fortgår fastän allting har förändrats: "I din frånvaro är / allt ingenting."

Och kanske lyckas också dikten här med den enklaste, och samtidigt största, kärleksförklaringen: "Kärleken är att jag vill / att du finns".


På klassiskt malmstenskt manér används anonyma myndighetsord, där diskrepansen mellan de mänskliga, blödande känslorna och språkets begränsningar framträder så tydligt. Hos Bodil Malmsten får de ofta en ny, existentiell innebörd. På kliniken uppmanas jaget att gå till syster och be om en ny tid och hon faller ner på sina knän i bönen om en ny tid, en annan tid. "Hur leva efter tideräkningen / före och efter din död".

Inte heller är det de avlidna som lider, utan de som har lämnats kvar.

"Och egentligen är det för sent när jag börjar för känslan som sätter i gång skrivandet går ändå aldrig att nå", konstaterar Malmsten i en text om "Det här är hjärtat" på sin blogg. På liknande sätt noterar diktjaget avståndet mellan smärtan och uttrycket för den hos både sorgcoachen, hjärtkärlkliniken och i hennes ord.

Ändå är det en trösterik och smärtsamt exakt diktsamling om det ofattbara som alla människor förr eller senare står inför: att leva vidare, fastän det alltid kommer att vara inte du.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

LYRIK

BODIL MALMSTEN

Det här är hjärtat

Rönnells antikvariat och Albert Bonniers, 69 s.