Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Hjärnspöken hos dansk alfahanne

Ovanligt vanlig. Christian Jungersens böcker ryggar inte från det vardagliga.
Foto: Iben Mondrup

Vad händer om någon man älskar drabbas av en sjukdom som slår sönder hennes jag?
Jens Liljestrand läser en skrämmande redogörelse för människolivets flyktighet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Mardrömmen, det värsta jag kan tänka mig, är att de jag älskar blir sjuka och förändras.

Inte hamnar i rullstol, inte drabbas av cancer, hjärtproblem eller stroke. Inte alzheimer, som främst påverkar minnesfunktioner, inte psykiska sjukdomar. Men sjukdomar som förändrar personligheten, så att den drabbade fortsätter sitt liv, till det yttre utan en skråma, ändå annorlunda. Som att personen där inne är borta. Försvunnen.

Christian Jungersen räknas som en av de främsta i sin generation danska författare. Tegelstensromanen "Undantaget" (2004, på svenska 2006), har korats till 2000-talets bästa danska roman. Boken, sorgligt förbisedd av den svenska pressen, handlar om arbetsplatsmobbning på ett litet center för forskning kring folkmord. I Jungersens utsökta berättarhantverk blir kontoret, där fyra kvinnor för ett lågintensivt krig mot varandra, ett mikrokosmos återspeglande en värld av grymhet och medlöperi.

Det som slog mig med "Undantaget", förutom författarens förmåga att förena thrillerspänning med högkvalitativ prosa (en förmåga som saknas i Sverige och som kanske också förklarar den svenska kritikerkårens relativa ointresse för boken), var den ovanliga utgångspunkten. Ingen annanstans har jag läst en roman om destruktiva relationer på en modern arbetsplats. Kalla blickar och obehaglig tystnad runt fikabordet, något alla kan känna igen sig i, är helt enkelt för trivialt. En taskig psykosocial arbetsmiljö är inte ett stoff värdigt den stora epiken.



Jungersens nya roman, "Du försvinner", tar också avstamp i det som är både vardagligt och litterärt outforskat: livet som anhörig till en hjärnskadad. Läraren Mia är gift med Fredrik, en dynamisk alfahanne som gjort karriär som rektor på en privatskola. Efter att under hela deras äktenskap ha försummat sin familj, har Fredrik på senare år ägnat sig mer åt Mia, slutat med otrohetsaffärerna, blivit mer spontan och kärleksfull mot tonårssonen Niklas.

Så upptäcks på en semester att Fredrik länge har haft en tumör som skadar det orbitofrontala området i hjärnan, där empati, hämningar och andra centrala delar av personligheten sitter. De senaste årens förvandling är alltså en konsekvens av hans sjukdom.


Allting faller isär. Fredrik regredierar, blir våldsam, tappar impulskontrollen - samtidigt som han helt saknar sjukdomsinsikt. Det avslöjas att han under flera år, påverkad av sin sjukdom, har förskingrat pengar från skolan där han är rektor. Ekonomin kraschar, fängelsestraff hotar. En läkningsprocess påbörjas långsamt, men familjens sönderfall går inte att hejda.

"Du försvinner" är inte bara en thriller om hjärnan, utan också om våra innersta känslor. När Mia inser att de senaste årens lyckliga tvåsamhet har berott på en tilltagande hjärnskada, ifrågasätter hon hela sitt äktenskap. Och samtidigt: vad är ett "jag"? Har människan fler än en autentisk personlighet?


Det är en ovanlig roman, som rör sig från det till synes gråtrista och prosaiska - en roman om en hjärnskadad medelklassman i Köpenhamn, hur kul låter det? - till något mycket omvälvande och drabbande (lite som en tragisk variant på dramakomedin "Eternal sunshine of the spotless mind", där Kate Winslet och Jim Carrey försöker rädda sin kärlek undan en hjärnkirurgs suddgummi).

Ibland blir det för mycket redovisning av författarens neurologiska research, men det vägs upp av styrkan i kärnberättelsen. Slutkapitlet är en urscen, där maken och hustrun möts i ruinerna av sin förstörda kärlek och tvingas se den skoningslösa biologin i vitögat. Allt vi har är flyktigt. Vi är skröpliga varelser, i olika stadier av förruttnelse. Och vi försvinner.

Roman

CHRISTIAN JUNGERSEN

Du försvinner

Översättning Ninni Holmqvist

Norstedts, 396 s.