TOG INTRYCK. I Virginia Woolfs författarskap märks tydliga spår av tidens naturvetenskapliga genombrott. Foto: TV 2 DanmarkTOG INTRYCK. I Virginia Woolfs författarskap märks tydliga spår av tidens naturvetenskapliga genombrott. Foto: TV 2 Danmark
TOG INTRYCK. I Virginia Woolfs författarskap märks tydliga spår av tidens naturvetenskapliga genombrott. Foto: TV 2 Danmark
Per Molander. Foto: Sofia Runarsdotter / WEYLER FÖRLAGPer Molander. Foto: Sofia Runarsdotter / WEYLER FÖRLAG
Per Molander. Foto: Sofia Runarsdotter / WEYLER FÖRLAG
ESSÄ PER MOLANDER Allt är vågor. Virginia Woolf och den moderna fysiken Weyler, 213 s.ESSÄ PER MOLANDER Allt är vågor. Virginia Woolf och den moderna fysiken Weyler, 213 s.
ESSÄ PER MOLANDER Allt är vågor. Virginia Woolf och den moderna fysiken Weyler, 213 s.

En vetenskaplig korsbefruktning

Publicerad

Få vetenskaper lämpar sig lika väl för konstnärlig korsbefruktning som en moderna fysiken.

Helena Granström läser en lyckad fysikalisk analys av Virginia Woolfs författarskap.

Det är, i viss mening, omöjligt att vara fysiker utan att på samma gång vara poet. Det vetenskapliga språket är med nödvändighet metaforiskt - helt enkelt eftersom det söker gestalta fenomen som är otillgängliga för de mänskliga sinnena, med en begreppsapparat förankrad i människans direkta upplevelse av världen. Den moderna fysikens vågor, atomkärnor, partiklar och fält kan därmed, liksom kosmologins händelsehorisonter och svarta hål, sägas vara metaforiska uttryck, i de att de associerar vardagliga fenomen till objekt som ligger mycket långt ifrån den vardagliga erfarenheten.

Naturligtvis är det också möjligt att tänka sig liknelser som går i motsatt riktning - exempelvis tenderar både kvantmekanikens Schrödingers katt och Maxwells termodynamiska demon att dyka upp i olika utomvetenskapliga sammanhang, mer eller mindre korrekt brukade. Psykoanalytikern Jacques Lacan har liknat den psykiska sjukdomen vid snitt genom matematiska objekt som en Kleinflaska eller en torus; liknelser som enligt Lacan inte bara antyder utan även "förklarar många saker om det psykiska sjukdomstillståndets struktur".

Problemet med sådana grepp är inte bara att de är svåra att göra precisa - de tenderar dessutom att oftare göra läsaren mindre upplyst, än tvärtom. Om metaforens centrala funktion är att kasta ljus över ett främmande fenomen genom att associera det till ett mer välkänt, blir verkan här den motsatta: Det fenomen som blir belyst, blir det genom att kopplas till ett som för de allra flesta läsare är antingen obekant eller obegripligt.

Utan specialkunskaper eller en bred vetenskaplig allmänbildning hos mottagaren, behöver den som avser upprätta en meningsfull analogi mellan humaniora och naturvetenskap med andra ord också förmedla en introduktion till de naturvetenskapliga fenomenen. Detta har Per Molander, litteraturvetare och fysiker, uppenbarligen insett - hans nyutkomna "Allt är vågor" kan lika gärna läsas som en kortfattad introduktion till den moderna fysiken med Virginia Woolfs författarskap som pedagogiskt redskap, som en tolkning av samma författarskap utifrån vetenskapliga landvinningar i författarens samtid. Här analyseras Woolfs bruk av ljudmiljöer utifrån vågekvationers olika lösningar, och hennes uppbyggnad av karaktärer och dialog i termer av Fourieranalys; mer allmänt visas hur Woolf omsatt abstrakta rön i explicita, litterära bilder.

Molander uppehåller sig främst vid verket "Vågorna", i vilket Woolf, som titeln antyder, valt att låta ett brett fysikaliskt fenomen utgöra bärande metafor. Att Woolf tagit intryck av sin samtids naturvetenskapliga genombrott - såväl relativitetsteori som kvantmekanik - är tydligt: När en av hennes karaktärer slår med knogarna mot skenbart solida föremål med frågan "Är du hård?" är det som ett direkt svar på den moderna atomteorins upplösning av materiens beständighet.

 

Att konst och vetenskap har förmågan att berika och korsbefrukta varandra är uppenbart; "Vågorna" utgör härvidlag ett lysande exempel. Samtidigt bör man hålla i minnet att deras angreppssätt med avseende på människans sinnliga upplevelse av världen är varandras diametrala motsats: Medan den ena söker fördjupa och begripliggöra den mänskliga sinneserfarenheten, söker den andra minimera dess betydelse.

Särskilt med hänsyn till detta är det anmärkningsvärt hur de två ibland kan sammanstråla till en allmängiltighet som höjer sig över de enskilda disciplinerna. Vad den moderna fysiken tvingade oss att inse är att sanningen om materiens karaktär varken är att den är våg eller partikel, utan bådadera: ibland det ena, ibland det andra. Kanske finns inga bättre läromästare än konst och litteratur när det gäller att skapa förmågan att omfatta denna tillvarons mångtydighet.

Som fysikern Niels Bohr en gång uttryckte det: "Motsatsen till ett sant påstående är ett falskt påstående. Men motsatsen till en djup sanning kan i sin tur vara en djup sanning."

Helena Granström
Helena Granström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag