Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Egenmäktigt författande

VEM ÄR VEM? Carina Rydberg har debatterat Lena Anderssons roman, där Roy Andersson själv uppger sig vara en av huvudpersonerna. Foto: Suvad Mrkonjic och Cornelia Nordström

Spelar det någon roll vem som är förebilden till Hugo Rask i Lena Anderssons succéroman?

Martina Montelius om fiktionsdebatten som urholkar författarens rätt till sin berättelse.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag rådbråkar mitt minne efter offentliga ögonblick som liknar det då Roy Andersson försöker hitta en bekväm kroppshållning i en bil intill Skavlans sidekick Niklas Källner. Men jag hittar inget. När Källner frågar varför Andersson inte läst "Egenmäktigt förfarande", och Andersson drar på svaret, andas, ser ut genom fönstret, medveten om att en sekund är lång som en minut i en tv-intervju.

Roy Andersson. Foto: Foto: Justina Rosengren Och när han till sist svarar är orden minutiöst uttänkta, men skorrar (just därför) plågsamt falskt.

I detta ögonblick är Andersson verkligen Hugo Rask. Episoden kunde ha ingått i romanen.

 

"Egenmäktigt förfarande" har gått vid min sida sedan den kom ut. Tyst betraktat och påverkat mig. Det har varit arbetsamt, men vi ska vara tacksamma för böcker som ställer oss mot väggen. De är besk medicin mot självbedrägeri och intellektuellt slarv.

Nu skriver Carina Rydberg i Aftonbladet (28/10) att Lena Andersson, genom sin ovilja att hålla med om att Roy Andersson är Hugo Rask, "inte riktigt vågar stå för sitt verk". Att hon inte vill betraktas som en som skriver "bekännelseromaner". "Jag kanske är ute och cyklar nu", skriver Rydberg. Och det tror jag att hon är. Ty det är inte Rydbergs eller Roy Anderssons sak att avgöra vad eller vem Lena Anderssons bok handlar om.

Om någon pekar ut sig själv i en författares text, utropar: "Det där är jag!", är författaren tillbaka där hen började. I en annan människas våld. En fiktiv text om verkliga människor är, enligt min erfarenhet, skriven för att ta tillbaka kontrollen över berättelsen, författarens tolkningsföreträde rörande sin egen historia.

 

När texten lämnas över till en publik blir denna omständighet dock helt ointressant. Vid det laget är textens uppgift att handla om sin mottagare. Om den är en privat uppgörelse som bara rör författaren och dennes bekanta är den ingen bok, utan en dagboksanteckning eller ett brev. Därför bearbetar en författare sin text, tillför distans och språklig stringens som gör berättelsen fri att leva sitt eget liv inom sin läsare.

Borde inte Roy Andersson inse detta, han som själv är konstnärligt verksam? Varför träda fram nu - och dessutom uppträda exakt som Hugo Rask? Varför kommer han plötsligt sättande i full karriär, med spelande ögon och lansen höjd (eventuella associationer kring denna resta lans är läsarens egna)?

 

Om nu "alla" redan "vet" att han "är Hugo Rask" - varför träder han då fram för att berätta att han inte har läst boken, och att han tycker att Lena Andersson är "duktig"? Det är som om han försöker fånga romanen med lasso, täppa till truten på den med en tornister full av lättuggad vardag och dra ner den till en skvallernivå där den aldrig har hört hemma. Det blir bara fjantigt. Som att opåkallat kommentera sitt eget otvättade hår. I detta fall rentav gårdagens otvättade hår.

Ponera att Roy Andersson faktiskt har sagt och gjort exakt allt som Hugo Rask säger och gör i "Egenmäktigt förfarande". Betyder det att Roy Andersson är Hugo Rask? Självfallet inte. Många fler berättelser finns i det som boken utelämnar.

Oavsett inspirationskällor och skvaller förblir en roman en roman. Och en riktigt välskriven roman, som "Egenmäktigt förfarande", kan aldrig reduceras till en privatlivets rödflammiga lilla partsinlaga, hur många intervjuer de förment insyltade än ställer upp på.

 

Följ Expressen Litteratur på Facebook – där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!