Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Det tarvligaste jag sett på en kultursida"

DAGEN D. Amerikanska styrkor kämpar för att ta sig upp på Frankrikes stränder under de allierades landstigning den 6 juni 1944. Peter Fröberg Idling påminner om att lika många allierade soldater som stupade under dagen D, förlorade Röda armén varje dag under andra världskriget. Foto: Getty Images/Ylwa Yngvesson

Med Aftonbladets kulturchefs uttalande om Zyklon B är en ny botten nådd i svensk kulturdebatt.

Peter Fröberg Idling ser hur de små människorna får betala när diktatorer drabbar samman.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Peter Fröberg Idling

Författare, litteraturkritiker och journalist som debuterade med reportageboken "Pol Pots leende" 2006 om svenska intellektuellas kontakter med diktatorn Pol Pots regim. 2012 debuterade han som skönlitterär författare med "Sång till den storm som ska komma" som skildrar tiden i Kambodja innan röda khmerernas maktövertagande.

När Aftonbladets Åsa Linderborg häromveckan skrev att ”det luktar Zyklon B” om Stefan Ingvarssons åsikter var det nog det tarvligaste jag har sett på en kultursida (Aftonbladet 11/2).

Bakgrunden: Ingvarsson ville inte, på Linderborgs uppmaning, känna tacksamhetsskuld mot Stalins röda armé, som förvisso besegrade Nazityskland, men sedan utsträckte sitt förtryck till Östeuropa i över 40 år (Expressen 4/2, 11/2).

Att det var Sovjetunionen som krossade Hitler är det väl ingen i dag som ifrågasätter. Dubbelt så många allierade soldater som stupade eller sårades vid den mytifierade Dagen D, förlorade röda armén varje dag under de knappt fyra år den stred i andra världskriget. Den som vill få en inblick i de sovjetiska soldaternas krigshelvete kan läsa Svetlana Aleksijevitjs "Kriget har inget kvinnligt ansikte".

Jag känner omätbar tacksamhet över att Hitler förlorade kriget.

Men jag känner ingen tacksamhet över att Stalin vann det. Att något ont förgörs av något ont gör inte det senare gott. Min fiendes fiende kan faktiskt förbli även min fiende.

 

När brott mot mänskligheten begås behöver man inte ta parti för en av två förövare. Det anständiga är att välja offrens sida. Jag känner därför inte heller någon tacksamhet mot de allierades eldstormar över exempelvis Hamburg eller Tokyo, där hundratusentals människor brändes ihjäl. Inte heller över atombomberna som utplånade Hiroshimas och Nagasakis invånare, trots att bomberna måhända förkortade kriget.

När Pol Pots röda khmerer för snart 40 år sedan störtade den USA-stödda juntan i Phnom Penh var det givetvis bra att det blodiga inbördeskriget tog slut. Med Linderborgs logik borde jag därför känna tacksamhet mot röda khmererna. Men nej, det gör jag inte. De miljontals människor som sedan miste livet i Pol Pots revolution gör det omöjligt att frammana någon uppskattning.

För några år sedan skrev Åsa Linderborg nyanserat om sitt komplexa förhållande till Sovjetunionen, om tårarna hon fällde vid murens fall – men också om förtrycket. Sedan dess tycks klarsynen ha grumlats av Den Stora Idén (hon har bland annat försökt ärerädda Lenin, ännu en diktator med terror och många tusentals liv på sitt samvete).

 

Häromdagen förmådde jag mig till slut att se "Night will fall", dokumentärfilmen från befriandet av nazisternas koncentrationsläger, som inte har kunnat visas på grund av de fasansfulla bilderna. Den är bokstavligt talat outhärdlig och jag är inte längre samma person som jag var innan jag såg den. Och jag begrundar vad slags ödmjukhet som krävs av oss, för att återge alla dessa förnedrade döda ens ett uns av den mänskliga värdighet de fråntagits. Det är i det här sammanhanget ”zyklon b” hör hemma Åsa Linderborg, inget annat. Man kan inte använda det som en metafor i debatten utan att än en gång förnedra dess offer.

Svetlana Aleksijevitj skriver i sin bok: ”Nej, jag älskar inte de stora idéerna, jag älskar den lilla människan.”

Det är mot de små människorna och deras uppoffringar man ska känna tacksamhet. Inte mot krigsmaskiner eller diktatorer, oavsett vilka idéer de anför som ursäkt för sina brott.

 

 

Artikeln har tillfogats en korrigering beträffande röda arméns förluster under andra världskriget.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!