Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är fler än SVT som snyltar på forskningen

Evelina Lindén, forskningskommunikatör på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
INGEN ARKIVRÄV. SVT får kritik för att programmet "Kvinnorna på Fröken Frimans tid", med Kattis Ahlström som programledare, inte redovisar vilka som gjort forskningen som det grundas på.
Forskaren Elin Bommenel.
Ur "Fröken Frimans krig".Foto: Peter Cederling/Svt

Kattis Ahlström är inte den enda journalist som snyltar på forskares arbete.

Evelina Lindén, forskningskommunikatör, listar några vanliga synder som får akademiker att tappa tålamodet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Vi kan kalla det för Fröken Friman-fenomenet: att journalister pratar med forskare för att få bakgrundsmaterial till egna reportage, och sedan inte nämner forskarna - alls.

Första gången jag stötte på det var när forskaren Elin Bommenel skrev om Vipeholmsförsöket från mitten av 1900-talet – ett experiment som skulle reda ut sambandet mellan karies och socker. Hon hade tillbringat närmare en hel termin med att plöja korrespondens från den tiden. En reporter från Helsingborgs Dagblad hörde av sig och hon delade generöst med sig. Hans reportage publicerades över en helsida. Hennes namn nämndes dock inte över huvud taget.

Och det där har jag sett igen, och igen, och igen.

 

LÄS MER: Kattis Ahlström stjäl från kvinnohistoriker

Reportrar på svarta listan

Jag är själv journalist i grunden. I dag, omsadlad till forskningskommunikatör, ger jag allmänheten mer insyn i vad forskare gör och kommer fram till. Inte sällan agerar jag match-maker: en reporter ringer och vill ha någon som kan uttala sig om något.

Oftast går intervjuerna utmärkt.

Men om du, som reporter, vill hamna på min svarta lista - då ska du göra som en del journalister gör, i såväl nyhetsmedier som i SJ:s kundtidning Kupé:

■ Ta gärna riktigt lång tid i anspråk av en redan stressad forskare och omvandla sedan det sagda till dina egna trendspaningar, slutsatser eller hypoteser.

■ Undvik konsekvent att referera till din intervjuperson, eller varför inte: klipp bort vederbörande helt.

■ Låt absolut bli att mejla texten till forskaren före publicering - då åker ju rödpennan fram och såväl faktafel som utebliven cred kan upptäckas!

■ Och, för all del, strunta lugnt i att göra din läxa och googla i en kvart innan du hör av dig, forskaren kan väl lika gärna ta alltihop från början när du vill ha saker och ting förklarat för dig, no?

 

LÄS MER: SVT om kritiken: "Det är rent nonsens"

Vi tycker, forskarna vet

Såväl journalistens tid som forskarens är dyrbar. De flesta forskare jag har mött är starkt drivna av att förstå och förklara. De gör ett stort och viktigt jobb i det att de erbjuder oss något så fint som en gräddfil fram till fakta. De hjälper oss att fördjupa det offentliga samtalet. Vi andra tycker. Forskarna vet och kan berätta hur det är. Inte för att de är finare än vi andra. Utan för att det är deras jobb.

Jag slås ofta av vilket fantastiskt team forskare och journalister kan vara, när de förstår varandras arbetsvillkor. Jag arbetar aktivt med att minska avståndet mellan dem: få forskarna att se vilken tillgång medier är med sin kompetens att nå ut och popularisera resultaten och slutsatserna. Målet är att mina forskande kolleger ska känna tillit till journalisterna.

 

LÄS MER: "Forskningen nämns inte med ett enda ord"

Döda inte forskarnas vilja att bidra

Det kräver att journalisterna också respekterar forskarnas förmåga att behandla stora mängder material och bryta ner till kunskap. Oerhört få journalister har tid och verktyg nog att göra det själva. Tillsammans med forskare kan journalister göra underverk. Men när reportrar ensamma tar åt sig äran av att ha tagit fram en story – bara för att de sammanställer och berättar den – dödar de forskarnas vilja att bidra.

Resultatet? Medieföretagen kommer att få det allt svårare att bromsa fördumningen och förytligandet i vår samtid. Läsarna och tittarna kommer att få nöja sig med klickjournalistik och berättelserna kommer att bli ointressanta och förutsägbara.

Jag vet att journalister kan bättre än så. Använd era moraliska kompasser och credda forskarnas insatser, och de kommer att vilja vara med igen!

 

Evelina Lindén

kulturen@expressen.se 

 

Evelina Lindén är forskningskommunikatör på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook så att du inte missar några artiklar.