Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De skändar Ian Curtis och Joy Division

Tunt. "Kärleken kommer att skilja oss åt", Sally Palmquist Procopés inspirationstolkning av utvalda Joy Division-låtar, påstås handla om allas ungdom. Det blir tunt, anser Linda Skugge. Foto: Roger Stenberg

Nästan exakt på dagen 35 år efter att Ian Curtis hängde sig i sitt kök är jag på väg till Dramaten för att se en föreställning som heter "Kärleken kommer att skilja oss åt". Jag tänker på hur KLF:s Bill Drummond i en av sina böcker skämtar om hur man blir känd över en natt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MUSIKTEATER

KÄRLEKEN KOMMER ATT SKILJA OSS ÅT

Musik Joy Division och Stefan Johansson

Regi Sally Palmqvist Procopé

Översättning av Sara Stridsberg

Lejonkulan, Dramaten

Speltid 1 t.

Aha, det är så man gör! tänkte Bill Drummond när Ian topped himself. Lets kill Mac and get famous! Mac var Ian McCulloch, sångare i Echo and the Bunnymen som Drummond var manager för.

Det var inte bara Ian Curtis som dog. De dog som flugor. Producenten Martin Hannett av hjärtattack som följd av osunt leverne, 42 år. Factorybossen Tony Wilson av cancer, 57 år. Managern Rob Gretton av hjärtattack som följd av hypertyreos, 46 år.

Jag tänker även på Thomas Bernhard som skriver om självmordet som det enda riktiga alternativet, men saknar modet och karaktär att ta livet av sig. Han föraktar sig själv för att han lever vidare, ack det torftiga överlevandet! Hans djupt älskade morfar såg på världen som en kloak där de vackraste och mest komplicerade former tar gestalt om man tittar tillräckligt länge.

Ian Curtis tittade inte tillräckligt länge. Stackars Ian som har fru och en frisk dotter, stackars Ian som måste skaffa sig en mystisk, exotisk älskarinna som förstår honom och som följer med på turnéerna trots att inga andra flickvänner får.

Finns det något mer patetiskt än män som tycker att fru och barn är så futtigt? Som tror att det finns något mer där ute? Och som likt Ian ändå inte låter frun gå, som inte ger henne skilsmässa? Det skulle jag vilja se en föreställning om. Men Sally Palmquist Procopés inspirationstolkning av utvalda Joy Division-låtar påstås handla om allas ungdom. Det blir tunt.

Joy Division. Foto: Martin O'Neill

Den vackra unga skådespelerskan sjunger "Folk som du tror det är enkelt / Naket, självklart / Språnget över himlen" ("Atmosphere"). Tyvärr är det inte enkelt, det där språnget över himlen kräver större ansats än så här. Det är som att de har ridit höga på en idé som såg briljant ut på papperet.

De skändar inte bara Ian Curtis och Joy Division, utan även översättaren Sara Stridsberg och musikerna i Tonbruket. Varför Joy Division, när Nirvana finns och passar deras enkla tema bättre?

När ensemblens vitklädda marionettdockor som skådissjunger- och buskisdansar har spelat klart kan de fråga om studentskivorna behöver ett gäng som skrålar till "Love will tear us apart".

Men en kvinna som sitter nära mig gråter. Uppenbarligen berör de någon.

"Gå inte ifrån mig, i tystnad / gå inte ifrån mig" ("Atmosphere").

Jag hoppas att de som ser den här föreställningen tänker på dem som blev kvar. På änkan Deborah Curtis och dottern Natalie Curtis (i dag 36 år och fotograf i Manchester), de som stannade kvar och kämpade. De som tittade tillräckligt länge.