Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bakom skärmarna

Surfar-samling. Foto: Na Son Nguyen

Helena Granström manar till nyktrare samtal om teknk.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MOBILVETT

 

Bengt Ohlssons stort uppslagna artikel i söndagens DN präglas av en klädsamt självprövande hållning: det narcissistiska missbruk av smarta telefoner som han kritiserar är också hans eget.

Han tycks med sin text vilja få läsaren - en del av det "vi" som försummar sina barn, slutat tala med främlingar och glömt vad väntan vill säga - att ifrågasätta sitt användande av den mobilteknologi som på kort tid kommit att dominera såväl den moderna människans varseblivning som hennes sociala relationer.

 

Exemplen på hur ny teknik omformar samhället är många: bilen och mikrochipet är två exempel på innovationer som inom loppet av bara några decennier i grunder förändrat levnadsförhållandena i industrialiserade länder.

Den information som delges allmänheten inför introduktionen av en ny innovation är nästan uteslutande positiv, och ofta framträder inte heller de negativa konsekvenserna tydligt förrän efter en tids användning - vid det laget är ett ifrågasättande av tekniken i sig närmast uteslutet, eftersom den har hunnit införlivas i samhällsstrukturen.

 

Att som Bengt Ohlsson framställa mobilanvändningen som ett individuellt problem är att bortse från denna dynamik: hur ny teknik vävs samman med befintlig, och därmed görs oundgänglig.

Individualiseringen bidrar också till att reproducera föreställningen om tekniken som en neutral, apolitisk kraft, när verkligheten är den motsatta: oavsett hur den nyttjas av enskilda användare gynnar mobiltelefonin som helhet vissa former av samhällsliv, och försvårar för andra.

Slutligen desarmerar Ohlsson sig egen kritik genom en uttalad teknikdeterminism: Han undrar, skriver han, hur nästa steg kommer att se ut. Vilken ny teknik kommer att styra våra liv?

Detta "kommer att" är värt att stanna upp vid. Om tekniken verkligen är en okontrollerbar kraft, vars utveckling kommer att fortgå oavsett kostnader för mänskligt (och icke-mänskligt) liv och värdighet, är inte detta något som borde ges oändligt mycket större utrymme i den offentliga debatten?

 

Och om den inte är det: borde vi inte fråga oss vilka kostnader vi är beredda att acceptera för en fortsatt teknikutveckling - och, när de blir för höga, gemensamt ta ansvar för att stoppa den?

 

Helena Granström

kulturen@expressen.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!