Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tondövt att förminska Filminstitutets arbete

Anna Serner, vd för Svenska Filminstitutet.Foto: MARKO SÄÄVÄLÄ PLI/ TT / TT NYHETSBYRÅN
Tomma biosäten.Foto: Johan Strindberg/Bildhuset/TT / copyright 2016

Den pågående filmdebatten kritiserar Svenska Filminstitutet för att låta arbetet för jämställdhet ta för stor plats.

Vd Anna Serner svarar att verksamheten inte handlar om perifera aktivistfrågor utan om filmens överlevnad.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. För ett par veckor sedan skrev DN:s filmkritiker Helena Lindblad (16/9) en artikel riktad mot mig personligen, men i förlängningen riktad mot hela Filminstitutets arbete. Artikeln gick ut på att jag skulle överväga att avgå eftersom jag är ett enfrågeparti för jämställdhet och jag borde fokusera på filmens kvalitet i stället. Hon har i denna fråga även fått stöd från Hynek Pallas i Expressen, (29/9), och Jon Asp i Point of view (17/9).

Vad är det för debatt? Det Lindblad, Pallas och Asp sätter i motsats till kvalitet menar de flesta andra är en förutsättning för högre kvalitet. Frågan är faktiskt varför frågan ens uppkommer?

Att förminska vårt arbete till att bara handla om en fråga, jämställdhet (som i grunden handlar om en ökad inkludering), och dessutom sätta den frågan i motsatsförhållande till kvalitet anser jag vara tondövt. I Danmark väcks nu metoo-frågan, en i allra högsta grad fortfarande aktuell jämställdhetsfråga. Vår värld hanterar just nu också insikterna om vad Black lives matter-rörelsen faktiskt handlar om, en strukturell rasism. Jag sitter i samtal om detta med svensk filmbransch, Cannes filmfestival, Sundance, London, Berlin, Kerala. Globala samtal.

Varje samtal präglas av insikten av att filmvärlden har enormt mycket att göra för att få fram den film som vi alla betecknar som relevant, nyskapande sprängstoff. Det är filmer med hög kvalitet som förmår beröra en heterogen publik, men som inte fått utrymme att skapas. Det här är inga perifera aktivistfrågor som hänger ihop med att jag är ett enfrågeparti. Det här är frågor som rör en hel värld och faktiskt dess överlevnad, som för övrigt förenar oss med andra kulturvärldar, som Magnus Aspegren beskrev i DN (14/10).

Min bild är att det aldrig har rått så lite av tystnadskultur som nu.

Filmens överlevnad handlar om att det ska finnas filmer vars berättelser det finns en publik för (stor eller liten, men med säkerhet inte samma publik för alla filmer), att vi får ordning på det ekonomiska ekosystemet så att visningsmöjligheterna blir flexibla, transparenta och hållbara, att produktionerna får tillräcklig finansiering och att ekosystemet överlever. Det är frågor som intensifierats i aktualitet på grund av pandemin. 

I alla de dialoger vi har med filmbranschen tycker jag att vi delar samma bild som Jonas Holmberg formulerar i Expressen (12/10). Inte en enda av de frågorna står i motsättning till att vi också ska fortsätta jobba med jämställdhet och mångfald, vilket alla vi samtalar med framhåller. Stöd för det får vi inte bara av Holmberg utan även av Gunnar Bergdahl i PoV (15/10). Varken Bergdahl eller Holmberg beskriver en självklar väg för filmen, för den finns inte. 

Jag vet inte vilken tystnadskultur som Lindblad påstår att en del i filmbranschen upplever, men min bild är att det aldrig har rått så lite av tystnadskultur som nu. Vi är många som för samtal om filmens alla frågor hela tiden. Ni är välkomna att delta i det samtalet ni också, Asp, Lindblad och Pallas.

 

Av Anna Serner

Anna Serner är vd för Svenska Filminstitutet.

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=74519&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.