Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tom of Finland tecknade läderbögens utopi

Ur filmen "Tom of Finland". Foto: Josef Persson
Från utställningen "Tom of Finland: The pleasure of play" på Helsingfors konsthall förra året. Foto: TOM OF FINLAND FOUNDATION

Hos konstnären Tom of Finland var bögsex lustfyllt och snällt.

Men i den nya filmen om hans liv blir det lite för mesigt, skriver Stefan Ingvarsson.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Breda axlar, tajta brallor, mustascher, stora, stenhårda bröstvårtor och ännu större uppåtböjda  manslemmar. 

De pryder kaffepaket, grytlappar och frimärken och nu är det dags för de tecknade läderbögarna att spela huvudrollen i Finlands genom tiderna mest påkostade film – "Tom of Finland". Den tar oss genom den vuxna delen av tecknaren Touko Laaksonens (1920–1991) liv och bjuder på finska raggningsparker, svartklubbar i Berlin, hemliga läderfester och  solbrända amerikaner. 

 

LÄS MER: Tom of Finland bjuder på politisk korvfest 

 

Teckning av Tom of Finland. Foto: TOM OF FINLAND FOUNDATION

 

Tom of Finland var inte Mapplethorpe

Men vad är det som egentligen har gjort dessa bilder så framgångsrika? För att få någon ordning på alla putande bulor i läder och denim är det lätt att bunta ihop Laaksonen – mannen som skulle bli Tom of Finland med en hel värld – med andra skapande bögar som dragits till en liknande hypermaskulinitet. 

Mycket går också att känna igen från den japanske machoförfattaren Yukio Mishimas romaner, den tyske regissören Rainer Maria Fassbinders filmer, fransmannen Jean Genets skönlitterära kriminella eller Robert Mapplethorpes fotografiska utforskning av lemmar och läder. 

När även de tjusiga sjömännen är så gott som identiska kan det vara svårt att se att de är ute efter helt olika saker med sina utforskningar av maskulinitet. 

Snällt bögsex

Där de andra söker sig till människans mörkaste sidor av dominans och underkastelse – och en hårt renodlad manlighet som alltid har nära till våld – utlovar Laaksonens teckningar karlakarlar som aldrig skulle göra en fluga förnär. 

Hans blyersthunkar söker ingen förnedring och vill inte dyrka en råbarkad buse som slår och bedrar. De vill leka och kan leken tåla. 

Laaksonens fantasier är så nära man kan komma en utopi om mäns absoluta jämlikhet. Det förekommer ingen penismätning och ingen rivalitet och i de fall då naturen gett en polis eller cowboy en eller ett par decimeter mer än någon annan är den enes storlek bara den andres njutning. Alla pojkar får ta del av Laaksonens actionfigurer. 

I fallet Tom of Finland kom verkligheten dessutom att imitera konsten: det vi kallar för läderbögar i dag är till viss del en iscensättning av hans teckningar. Bilderna var inte bara upphetsande utan tycktes utlova något som många bögar eftersträvade, nämligen en bråkdel av den kittlande spänningen i att ragga på hårda typer i parker och urinoarer, men på en plats där alla var med på noterna. Jakten på en avsugning behövde inte sluta med en smocka eller på bårhuset. 

 

Ur filmen "Tom of Finland". Foto: Josef Persson

 

Filmen om Tom of Finland

I denna utopi var alla beredda att ta på sig en roll och en uppsättning med attribut för att göra det skönt för varandra. Laaksonen bjöd på manus och scenanvisning. Det teckningarna först och främst utlovade förutom ren upphetsning var en lekfull manlig gemenskap som läderklubbarna sedan försökte infria. 

Hur skildrar man allt detta på film? Det gör man inte. Resultatet har blivit en hyfsad melodram som tar avstamp i andra världskrigets finska björkskogar och ett begär som bara kan tecknas fram och gömmas bakom plankor på vinden. 

Det är inte dåligt, men på vägen till frigörelsen i det soliga Kalifornien missar man det som nog var viktigast för Touko Laaksonen. Han visste att en teckning var bra om  den gav honom stånd. Ytterst handlar ju Tom of Finland om kåthet. Ingen människa kommer att få stånd av den här filmen. 

Så du kan gott och väl se den med mormor. Sedan kan du smita ner på en läderbar. 

 

FILM

TOM OF FINLAND

Regi Dome Karukoski

Speltid 1.55 t.

 

Stefan Ingvarsson är kulturråd i Moskva. Han skriver denna text som frilansskribent på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!