Toalettklottret bär på en viktig historia

Rolf de Maré och Dmitri.
Foto: Dansmuseet
Jesper Strömbäck Eklund.
Foto: Ulf Sirborn

På Hallwylska museet berättas om homosexuella mäns mötesplatser under en tid då de var tvungna att gömma sig.

Jesper Strömbäck Eklund ser en utställning som sprakar av liv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Vill vi ha ett samhälle helt utan förbud? Genererar inte motstånd, skam och det förbjudna en viss sorts elektricitet som har kraften att omstöpa det enkla till någonting alldeles svindlande?

Kanske är det enbart den frigjorda människans privilegium att ställa sig den frågan, i eftermiddagssolen på väg hem från ett museum i norra Europa 2021. 

Denna förbudets elektricitet går just nu genom rummen i gästvåningen på Hallwylska museet, där utställningen ”Bögar” visas i fem trånga små rum som fullkomligt ångar av åtrå. Från tiden runt förra sekelskiftet fram till 1944, då homosexualitet avkriminaliseras, gestaltas ett antal tematiska perspektiv på bögars tillvaro och mötesplatser. Anslaget är glömskans: Hur ska vi minnas skammens och förbudets tid när den levda erfarenheten försvunnit och anonymiserats till arkiven?

Urinkur utanför Grand Hotel.
Foto: Stockholmskällan

Att ge historien liv genom pedagogiskt förklarande texter har alltid sitt pris, så även här. Det blir tillgängligt för alla men inte sällan svepande och lite stolpigt på bekostnad av detaljerna. Att lyfta det bortom den prydliga lärarinnans nivå är inte helt enkelt. Som tur är sprakar själva innehållet av liv. 

Hur ska vi minnas skammens och förbudets tid när den levda erfarenheten försvunnit och anonymiserats till arkiven?

Ett helt rum vigs åt konstsamlaren, och grundaren av Svenska baletten i Paris, Rolf de Maré och alla hans ligg genom åren. Ett annat nosar på pionjärer i sexualpolitiken och en gryende representation i konsten. De två starkaste rummen avhandlar stadsrummet och har placerats centralt i utställningen. Här samsas kartläggningar av gamla cruisingställen i Stockholm med individuella livsöden och den komplexa relationen till ordningsmakten och militären. En sjömanskostym står stumt i en monter och längtar ut. Längs en av väggarna har man även byggt upp en fiktiv liten pissoar komplett med måleriska pissränder och barnförbjudet klotter.

"Snuskklotter" ur de så kallade Klotterböckerna, sammanställda av Bengt Claudelin 1905-1932.
Foto: Hallwylska museet

Där övergår utställningens mjuka historiserande ton i någonting annat, mer svårfångat, som ger anslaget ett samtida djup. Det kan verka fullkomligt oskyldigt att bygga upp en pissoar som inte går att använda, där innehållet är helt bortkopplat från verkligt liv. Men är det inte just den typen av handling som gör glömskan så förrädisk? När det som en gång varit den enda utvägen för ett törstande hjärta och förenat med total livsfara reduceras till scenografi som museibesökaren muntert skrockar åt. Vad händer då med historien?

Klotterdokumentatören Bengt Claudelin blir utställningens mest drabbande livsöde. Hans idoga samlande av toalettklotter i Sverige under nästan trettio års tid i början på 1900-talet visar hur sublimerat och undertryckt begär kan leda till ovärderligt konstnärligt skapande. Det är inte annat än en fröjd att se. Bögen som nörd och arkivist bär på den kraft och elektricitet som krävs för att hålla glömskan på behörigt avstånd. 

Tack Bengt, för att du fanns.


UTSTÄLLNING

Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid

Hallwylska museet, Stockholm

Till 31/12


Av Jesper Strömbäck Eklund


Jesper Strömbäck Eklund är kulturskribent och läkarstuderande.



Härdsmältan på Gräv

https://embed.radioplay.io?id=95811&country_iso=se

Veckans mediesnackisar med Karin Olsson och Magnus Alselind. Grävnördarnas vilda party och självutlämnande nyhetsbrev. Guldspadefavoriten Daniel Olsson gästar podden.