Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tintinnitus

En gatuförsäljare i Kinshasa säljer Tintin. Foto: Reuters

Tintindebatten är full av felaktiga slutledningar baserade på slarvig research. Jan Gradvall läser igenom samtliga Tintin-album och klargör sakfelen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Elva dagar efter Dagens Nyheters intervju med Behrang Miri har Tintin-gate utvecklats till en intressant och viktig debatt om svensk rasism. Det är bara ett problem – den debatten har väldigt lite med Tintin att göra. Samma dag som debatten briserade utgick alla från att den handlade om Tintin i Kongo, det enda Tintinalbum som kan kallas rasistiskt. Men Tintin i Kongo har aldrig funnits på barn- och ungdomsavdelningen Tiotretton på Kulturhuset i Stockholm. Kompetenta bibliotekarier där, liksom över hela Sverige, har gjort bedömningen att Tintin i Kongo inte ska finnas på barnavdelningar. Inga barn ska behöva utsättas för de bilderna. Tintin i Kongo fanns heller inte med bland de 20 klassiska Tintinalbum som barn födda på 1950-talet och 1960-talet – Tintingenerationen – växte upp med.

Den belgiske tecknaren Hergé bad tidigt om ursäkt för Tintin i Kongo, tecknad 1930-31. När de afrikanska kolonierna på 1950-talet började frigöra sig från de europeiska förtryckarmakterna belades Tintin i Kongo med säljförbud av Hergé och det belgiska förlaget.

Varför började den då tryckas igen? Svar: på begäran av Zaire, som det självständiga Kongo döptes till 1971. Översättaren Björn Wahlberg skriver i förordet till "Tintin i Kongo": "En dagstidning i Zaire (som Kongo hette då) skrev brev till Hergé och bad att få publicera berättelsen. Tintin var en stor succé i Kongo/Zaire, men varför fick man inte läsa äventyret 'med de svajiga teckningarna som föreställer våra förfäder?'"

Om Behrang Miri, som i fjol fick Kunskapspriset på 125 000 kronor, hade sorterat bort Tintin i Kongo hade han fattat ett korrekt beslut. Men i stället lyfte han bort antirasistiska album som till exempel Castafiores juveler (om romernas utsatta situation) och Tintin i Tibet . Han sade också att hans ambition var att även fortsätta rensa bort vuxenlitteratur.

 

Behrang Miri påstod i samma intervju att det finns andra fördomsfulla skildringar i Tintinalbum som "araber som sitter på flygande mattor". Detta existerar inte i ett enda Tintinalbum, däremot i Ture Sventon-böckerna.

Tintin består, liksom alla tecknade serier, av karikatyrer. Olika karaktärsdrag överdrivs. Efter att ha återigen läst igenom samtliga 23 album kan jag konstatera att de grövsta karikatyrerna i Tintinalbumen - förutom kongoleser - gäller operasångare, vetenskapsmän och sjökaptener. Jo, även Tintin i Amerika innehåller en fördomsfull skildring av indianer - av samma typ som alla Hollywoodfilmer. Men Hergés uttalade ambition med de album han tecknade efter andra världskriget var att skapa ökad förståelse för andra kulturer.

 

I debatten som följt har det även påståtts att Tintin skulle vara antisemitisk. Bildbeviset, som dyker upp när man googlar, är en svartvit bild från Den mystiska stjärnan, tecknad 1942 när Belgien var ockuperat av Nazityskland, där två ortodoxa judar, Isak och Abraham, pratar om jordens undergång. Denna bild har dock aldrig funnits med i Den mystiska stjärnan. När Belgien blev befriat 1945 ändrade Hergé direkt i serien. Han ändrade till och med namn på den judisk-amerikanske affärsmannen Blumenstein till Bohlwinkel.

Få har kämpat så hårt mot antisemitism och rasism som Steven Spielberg. 1994 grundade han stiftelsen Shoah som mellan 1994 och 1999 gjorde 52 000 filmade intervjuer med överlevare i 56 länder från koncentrationslägren.

Att det var samme Steven Spielberg som i fjol gjorde 3D-filmen om Tintin borde ha tystat den diskussionen. Men felaktiga fakta om Tintin lär tyvärr fortsätta cirkulera i Sverige.

På måndag hålls en debatt på Publicistklubben med rubriken "Hoten mot yttrandefriheten" där Tintin nämns som exempel jämte Lars Vilks rondellhund, och där man i inbjudan till debatten refererar till "böcker med unken människosyn". Förr i tiden fanns det inom journalistiken en i dag bortglömd metod för att undvika att felaktiga fakta sprids vidare som de gjort i Tintindebatten.

Den kallades research.