Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Till och med vännens död handlar om Modiri själv

Navid Modiri och Björn Natthiko Lindeblad.
Navid Modiri.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN
Björn Natthiko Lindeblad.
Foto: SVERIGES RADIO

Är det möjligt att älska någon mer än Björn Natthiko Lindeblad älskat Navid Modiri? 

Anna Gullberg läser ”Min vän Björn” och fascineras av en bromance där huvudpersonen hamnar helt i skuggan av författarens ego.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det måste vara otroligt svårt att hinna vara Navid Modiri. Han gör så många saker som andra inte mäktar, och han har så många talanger. 

Jag läser hans nya bok och lär mig massor om honom.

Hur han poddar och skriver. Hur han är en riktig entreprenör med nya idéer, men också en man som söker kontakt med sig själv och sina känslor. Hur han gråter. Hur han tröstar. 

Han brinner för så mycket. Han mediterar. Han filosoferar. Han älskar. Han upptäcker och förundras, av omvärlden, men mest av sig själv. Och han har väldigt många kloka saker att säga som andra människor tar till sig på djupet.

Som hans vän Björn, till exempel.

Eller ”Björnen” som Navid Modiri kärleksfullt kallar den rikskände och nationellt beundrade före detta munken och företagsledaren Björn Natthiko Lindeblad som tog sitt liv i ett assisterat självmord efter att ha drabbats av den grymma sjukdomen ALS.

Björn Natthiko Lindeblad.
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Björn Natthiko Lindeblad.
Foto: Thomas Karlsson / DN TT NYHETSBYRÅN
Björn Natthiko Lindeblad.
Foto: Claudio Bresciani/TT / TT NYHETSBYRÅN

Därför blir jag lite förvånad över titeln på Navid Modiris nya bok ”Min vän Björn och vad han lärde mig om livet”. Något verkar ha blivit fel i slutkorret. För visst borde den haft titeln ”Min vän Björn och vad han lärde sig av mig”?

Eller som Navid skriver att ”Björnen” säger om Navid:

”Du gör så mycket. Jag kan beundra det hos dig. Du verkar liksom veta vad du vill. Det är så fascinerande.”

Omslaget pryds av en skrattande bild på paret Björn och Navid, som lärde känna varandra för sju år sedan när Navid Modiri fangirlade Björn till en vänskap som ska komma att leda till en podcast, ”Björn och Navid”. Podden, som utlovade ”tankeväckande, varma och reflekterande samtal” där paret inte gav ”färdiga svar, bara inspiration till hur vi alla kan bli bättre på att prata med och lyssna på varandra” gjordes i 86 avsnitt.

Eller som Navid skriver att ”Björnen” säger om Navid:

”Det är för intressant att prata med dig helt enkelt.”

”Min vän Björn är en hyllning till vänskapen, livet och alla de lärare vi finner längs vägen” läser jag på omslaget till boken. Det låter som en omvälvande upplevelse, givet att alla som lyssnat på eller haft förmånen att möta den ödmjuke munken förtrollats av hans enkla naturlighet och värme. Ska hemligheten bakom en av de mest älskade och folkliga tänkarna i svensk offentlighet nu äntligen berättas från insidan?

Ibland undrar jag hur det skulle vara att göra studiebesök i din hjärna.

Nej. Tyvärr. Det här är en berättelse som bara Modiri vet vad den handlar om, egentligen.

Eller som Navid skriver att ”Björnen” fascinerat säger om Navid:

”Ibland undrar jag hur det skulle vara att göra studiebesök i din hjärna”

I podcasten ”Hur kan vi” har Navid Modiri de senaste åren bjudit in gäster som utmanat och ibland passerat gränser. Ibland har det blivit pajigt, ibland direkt vårdslöst. Men sällan har det blivit fullt så galet som här. 

Kanske är det för att han har så mycket som bara han kan göra.

För mycket.

Eller som Navid skriver att ”Björnen” beundrande säger om Navid:

”Du verkar ha så många projekt på gång hela tiden. Jag är imponerad av hur du hinner med allting.”

Navid Modiri.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN
Navid Modiri.
Foto: LENNART REHNMAN
Navid Modiri.
Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN

Jag får så många frågor och så få svar under läsningen. Har Navid Modiri spelat in alla deras möten där Björn Natthiko Lindeblad ständigt tycks smeka hans ego? Varför är hans behov av bekräftelse så stora att det knappt går att se skuggan av den borttynande vännen?  

Ibland beundrar jag hur du tar dig an saker som en krigare.

Eller som Navid skriver att ”Björnen” säger om Navid:

”Du är liksom en persisk matriark född i fel kropp. Jag gillar det på nåt sätt.”

”Det känns ofta som det är jag som känner mig osäker och du som är den stadige.”

”Ibland beundrar jag hur du tar dig an saker som en krigare.”

”Du brukar vara så fin mot mig när jag har det jobbigt. Du kanske inte behöver ta rollen som den starka i dag?”

”Dina metaforer, Navid. Jag förstår inte var de kommer ifrån men jag gillar dem.”

”Jag gillar hur du tänker. Det resonerar med mig.”

”Jag älskar dig.”

I stället för att rada floskler om sin döende vän, men mest om sig själv, hade Modiri chansen att ge en djupare bild av en fascinerande person.

Under allt det sockersmetiga självsmekandet finns en möjlig berättelse om en osäker man som är panikslagen för att vara ensam i tystnad, och en döende munk som precis som sin far väljer att avsluta sitt eget liv när han är redo.

I stället åker Navid Modiri på den danska versionen av Burning Man och gör parodi på sig själv. När han redogör för efterspelet till vännens död så är det inte ett sorgearbete han beskriver, det är en vilt spinnande mediekarusell av intervjuer om vännen som pågår i dagar. Modiri gör dem alla.

Det är ju lite som att stackars Modiri dött, inte Björn.

Det är svårt att tro att det finns något egentligt uppsåt, förmodligen har Modiri bara förtrollats av sin egen spegelbild. Men nog är det ändå obegripligt att han funnits i Björn Natthiko Lindblads innersta krets i så många år utan att ”växa i visdom”, som Lindeblads munknamn Nattihiko betyder?

Till och med minnesstunden handlar om Navid Modiri själv.

En främling kommer fram och ger honom en tavla med två pingviner till minne. Modiri kallar det en symbol för honom och Björn, som han kallar sin ”siamesiska pingvintvilling”.

Eller som Modiri skriver att ”Björnen” kärleksfullt säger:

”Det kanske är ovanligt för två män att vara så här nära utan att de har en sexuell relation.”

Och jag kan förstå att han kramar den där pingvinbilden till tröst. Det är ju lite som att stackars Modiri dött, inte Björn. 

Men, för att citera ”Björnen” – jag kan ha fel.


SAKPROSA

NAVID MODIRI

Min vän Björn och vad han lärde mig om livet

Mondial, 225 s.


Anna Gullberg är fördjupningsredaktör på Expressens kultursida.