Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Till mörkrets hjärta i Darrieussecqs nya

Marie Darrieussecq.Foto: Patrice Normand

Hanna Johansson om Marie Darriessecqes "Man måste älska männen mycket",  en studie i makt och exotism.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Området där jag bor skulle kunna beskrivas av en mäklare som ”naturnära”, vilket innebär att utsikten under större delen av året är mullvadsgrå. Efter solförmörkelsen häromveckan gjorde våren halt som en skrämd förälskelse, som den där kända Karin Boye-dikten, ni vet.

Månaden mars passar bra för Marie Darrieussecqs nya roman, "Man måste älska männen mycket", en fristående uppföljare till "Flickan i Clèves": här har huvudpersonen Solange blivit äldre, en fransk skådespelerska i Hollywood som förälskar sig i en kollega med regissörsdrömmar, Kouhouesso.

Det är ingen olycklig kärlek, men inte helt lycklig heller. Hon väntar alltid. Han kommer alltid. Men stannar aldrig tillräckligt länge.

 

Som en tredje person i förhållandet är hans dröm om en filmatisering av Joseph Conrads "Mörkrets hjärta". Och Solange förhåller sig till Kouhouessos svarthet som till ett ex man inte kan bortse från, som mamman till hans barn, mamman till hans barndomsminnen, livserfarenheter. På golvet i sitt sovrum har han en byst av kungen av Ife, köpt på British museum, hon gör bort sig när hon antar att den föreställer en kvinna och förutsätter att han köpt den på en marknad på savannen.

Eller när hon lånar hans ord: först ”jag skulle vilja åka till Afrika”, sedan ”Afrika är ett etnologiskt påhitt”, varje gång utan att han känner igen dem som sina egna, varje gång med påföljden att han protesterar. De blir något annat när de kommer ur hennes mun.

 

Solange är osoft, hon framstår som pliktskyldig och självömkande i sina reflektioner kring sin älskares hudfärg, hennes egen i förhållande till hans.

"Mörkrets hjärta"-filmatiseringen blir av, Solange får en liten roll. Fastän månaderna går är maktförhållandet orubbligt. Han kan nå henne, hon kan inte nå honom. Kanske känner båda av den oaptitliga aningen om att vara den andras exotiska fantasi mer än jämlik älskare.

Marie Darrieussecq är berömd för att ”väcka debatt”. Jag önskar att "Man måste älska männen mycket" går ett bättre öde till mötes: att faktiskt bli läst.

 

Hanna Johansson

kulturen@expressen.se

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.