Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tilde Björfors: "Det börjar med att utmana rädslan"

MITT I MANEGEN. Tilde Björfors grundade Cirkus Cirkör 1995. Foto: ELLINOR COLLIN
Skulpturen "En bit av Georgs hatt". Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Regissören, cirkusdirektören och professorn Tilde Björfors får Expressens teaterpris En bit av Georgs hatt 2016.

Martina Montelius möter en gränsöverskridande konstnär som vågar kasta sig ut i det okända.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Att träffa Tilde Björfors är att befinna sig i en strålkastare av ren energi. Från det ögonblick vi möts tills vi skiljs åt efter ett par timmar är hennes inre lanternor oavbrutet påslagna, och ordflödet tar paus bara när hon dricker från sin rödlila smoothie, som vi inte kan gissa vad den innehåller. Vi sitter på Centralbadets fik, som är upplyst av ljusterapilampor, och Tilde börjar genast fundera högt på om hon kanske ska skaffa sådana till Cirkus Cirkörs lokaler i Botkyrka. Vi parkerar oss intill en krukväxt med punkfrisyr. 

– Man måste ner på jävla botten, och sedan kommer förändringen. 

Så säger Tilde om det politiska klimatet i Sverige i dag. 

– Just när man tror att nu kan det inte bli hårdare, det kan inte bli värre - då kommer ett nytt lågvattenmärke. Så har det varit i många år nu. Men ur den nedåtgående spiralen kommer till slut en ny tid. Tittar man historiskt är det så. 

Gränsöverskridande

Det är Tildes föreställningstriptyk, "Borders", "Limits" och kommande "Movements", vi pratar om. Ett gigantiskt projekt kretsande kring förflyttning – genom luften inför en hänförd publik, genom tillvaron under ett liv, och mycket konkret över landsgränser när man tvingas fly från ett hem som blivit en krigshärd. I "Movements", som har premiär på Malmö stadsteater i maj, medverkar artister som är nyanlända i Sverige. 

Var hittade du dem?

– Jag deltog mycket i flyktingmottagandet hösten 2015. Bland annat var jag med om att bygga upp ett transitboende. Och i den nutida cirkusen är det ganska självklart: allt går ut på att röra sig över världen, utmana sina gränser, blanda konstformer – det blir naturligt att också inse hur destruktivt det är när Europa stänger sina gränser mot världen. Jag började läsa om det omkring 2013 - hur vi i Europa, som bygger ett fredsprojekt, samtidigt stänger våra gränser, vilket får fruktansvärda konsekvenser. Så när Cirkus Cirkör fyllde 20 år och Malmö stadsteater frågade om vi ville göra en jubileumsföreställning - då tänkte jag att jag inte ville göra ett potpurri av gamla godingar. Det vore väl inte att överskrida några gränser?

– Så vi firade 20 år av gränsöverskridande med att utmana Europas stängda gränser med “Borders”. Ett extremt riskfyllt projekt - att fira med ett så hemskt ämne. Fler och fler människor dog på Medelhavet medan vi repade, och Öresundsbron stängdes. Allt hände i realtid, under vårt arbete. Och när folk började komma till Sverige var jag en av de första som stod på Centralen och tog emot. Det var i mitt arbete med att ta emot flyktingar som jag hittade mina nya medarbetare. Allt hänger ihop. Konsten, livet och politiken.

Professor i nycirkus

Men just ditt liv - hur kommer det sig…

– Det började med rädsla, säger Tilde, som vet vad jag ska fråga. 

– Ganska tidigt insåg jag att antingen låter jag rädslan styra, och då kommer jag att sitta ensam i mitt flickrum hela livet och kanske göra dockor, haha, eller också utmanar jag den. 

– Alla som beskriver mig kallar mig “modig”, men det där modet är ju bara ett sätt att tampas med rädslan. Modet är rädslans andra sida. Precis som på cirkus: alla ser helt orädda ut, kastar sig ut under taket och gör livsfarliga saker, men givetvis har alla tvingats hantera rädsla. Så jag sögs ju bara dit. Samma sak med teater - man dör inte om man misslyckas, men man går dit man aldrig har gått. Man ger sig ut i det totalt okända. 

Tilde är professor i nycirkus vid Danshögskolan, och även hennes forskning kretsar kring gränsöverskridande - i cirkuskonsten och de omkringliggande disciplinerna, och i den enskilda människans medvetande. 

Forskningen, regiarbetet, tänkandet kring samhällsfrågor - allt hänger samman för dig?

– Mitt arbete bygger så mycket på förberedelse och inkänning i materialet. När jag väl börjar repetera är jag väldigt medskapande och intuitiv, men för att kunna vara det måste jag ha gjort ett ordentligt förarbete. När man jobbar med andra som också är rädda, och ska få dem att kasta sig ut och våga mer än någonsin - har jag inte byggt ett mentalt skyddsnät och säkerhetslinor åt dem riskerar jag att bara skapa kaos och rädsla. Nu när jag jobbar med nyanlända skådespelare och dansare, med "Movements", blir tryggheten viktigare än någonsin. 

Erkännande av konstformen

– Samtidigt har de nyanlända artisterna enorm erfarenhet av hur man hanterar rädsla. Hur man mentalt klarar att ge sig ut i det okända. Sorg, förlust, utsatthet - de har erfarenheter som vi som är födda i Sverige saknar. Om det gick att förmedla de här erfarenheterna till fler, via konstnärliga uttryck, skulle det politiska landskapet kunna se helt annorlunda ut. Det vore ett sätt att möta den andra rädslan som grasserar i Sverige. Rädslan för att vårt eget samhälle ska förändras på grund av invandring. 

Jag måste fråga hur det känns att få Expressens teaterpris! 

– Jag har ju fått några priser förut, men då mest för mitt ledarskap. Det här är väl ett konstnärligt pris?

Definitivt.

– Ja, då känns det som ett erkännande av cirkusen som konstform. Som att jag krossar ett glastak. 

Vad är det sista du vill säga innan vi slutar?

– Att det finns hopp! Det har blivit så tydligt för mig. Många är emot allt gränsöverskridande, men väldigt många är också för. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!