Lindströms mål är inte de kommersiella. Han vill visa att det är synd om människorna, att det kan gå åt helvete även i Borås, där hans återkommande antihjälte, advokaten Andreas Falck, lockas att ta sig an ett svårt fall. Kroppsligt och yrkesmässigt vingklippt haltar Falck in i utredningen av en växande våldshärva mellan skoltrötta högstadiepojkar. Med sig har han polisen Marie Miller, en hjältinna beredd att gå mycket långt när hon inser vad som står på spel.
Hämndens hjul rullar makligt mot katastrofen. Offer och förövare finner vuxna läromästare – en krigsavtrubbad tjetjensk pappa samt en kemikunnig vitmaktgängledare. Den första figuren sunkar i småstadens slum, men den andre är en orm, lika redo att visa tänderna som terrorist som att kamma till sig för en karriär inom Sverigedemokraterna.
Vi har alla aktat oss för sådana som han i skolan, vi har alla hört hans rasprat på vanliga jobb, i vanliga hem. Varje dag visar nyheterna vad sådana ledare som han kan få sina lärlingar att framkalla: flammande eld, fruktansvärd död, djupaste sorg. Men inga lyckliga slut.
Och trots att berättelsen är nästan lika späckad med webb och telefoni som dagens verklighet blir den tidlös. För på 1970-talet skulle en roman som "Rädda barn" ha skrivits av PC Jersild och varit lika rå och prövande i sin utforskning av hur ynkliga lömska män misshandlar och manipulerar små pojkar för att sprida ondska och död som ett monstervirus. Och på 1930-talet skulle en sådan här bok ha skrivits av Ivar Lo-Johansson och fokuserat på hur gammal och ny fattigdom går arm i arm och håller hatet uppe i varv.
Det nya Sverige är inte så olikt det gamla som vi önskar.
Följ Expressen Litteratur på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.
