Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tidlös spänning

Ulf Lindström.Foto: Emelie Asplund

Ulf Lindström har gjort sig ett namn som författare till trovärdiga och patosfyllda deckare.
Sven Olov Karlsson läser en maklig men drabbande historia om våldsamma barn.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

ULF LINDSTRÖM

Rädda barn

Wahlström & Widstrand, 361 s.

Det brukar ta emot, och oftast håller mitt motstånd i sig hela vägen. Men den här gången lossnar läsningen, för jag lyckas ställa om skärpan till svensk deckare och märker att Ulf Lindströms tredje spänningsroman, "Rädda barn", ligger över genomsnittet. Egentligen inte i fråga om prosa och gestaltning, mer när det gäller trovärdighet, patos och psykologi.

Lindströms mål är inte de kommersiella. Han vill visa att det är synd om människorna, att det kan gå åt helvete även i Borås, där hans återkommande antihjälte, advokaten Andreas Falck, lockas att ta sig an ett svårt fall. Kroppsligt och yrkesmässigt vingklippt haltar Falck in i utredningen av en växande våldshärva mellan skoltrötta högstadiepojkar. Med sig har han polisen Marie Miller, en hjältinna beredd att gå mycket långt när hon inser vad som står på spel.

 

Hämndens hjul rullar makligt mot katastrofen. Offer och förövare finner vuxna läromästare – en krigsavtrubbad tjetjensk pappa samt en kemikunnig vitmaktgängledare. Den första figuren sunkar i småstadens slum, men den andre är en orm, lika redo att visa tänderna som terrorist som att kamma till sig för en karriär inom Sverigedemokraterna.

Vi har alla aktat oss för sådana som han i skolan, vi har alla hört hans rasprat på vanliga jobb, i vanliga hem. Varje dag visar nyheterna vad sådana ledare som han kan få sina lärlingar att framkalla: flammande eld, fruktansvärd död, djupaste sorg. Men inga lyckliga slut.

 

Och trots att berättelsen är nästan lika späckad med webb och telefoni som dagens verklighet blir den tidlös. För på 1970-talet skulle en roman som "Rädda barn" ha skrivits av PC Jersild och varit lika rå och prövande i sin utforskning av hur ynkliga lömska män misshandlar och manipulerar små pojkar för att sprida ondska och död som ett monstervirus. Och på 1930-talet skulle en sådan här bok ha skrivits av Ivar Lo-Johansson och fokuserat på hur gammal och ny fattigdom går arm i arm och håller hatet uppe i varv.

Det nya Sverige är inte så olikt det gamla som vi önskar.

 

Följ Expressen Litteratur på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.