Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Bohman

Ytfrossa

Denise Grünstein, 1992, och webmaster Claes Britton.
Foto: Denise Grünstein, Dan Hansson

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

Stockholm New

Nationalromantik från dubbla sekelskiften

Thielska galleriet,

Stockholm, till 1/9

Snabb resumé av de senaste avsnitten i såpan om Thielska galleriet: Thielska tar hjälp av PR-mannen Claes Britton för att ge sin grafiska profil och uråldriga sajt en ansiktslyftning. Britton får i utbyte en utställning på Thielska, med bilder från modemagasinet Stockholm New som han drev under slutet av 1990-talet. Nu visas de med undertiteln "Nationalromantik" från dubbla sekelskiften tillsammans med Thielskas eget måleri.

Och det är fantastiskt snyggt. Mest beror det på att Thielska har en sällsynt bra samling, som det är kul att se i en så kallad salongshängning: väggarna är packade från golv till tak. En del målningar har aldrig visats tidigare, och det är möjligt att gå nära sådana som tidigare bara gått att se på avstånd.

Knappt några av de glossiga modefotona från Stockholm New är särskilt intressanta på egen hand. Men man har lyckats pussla ihop det både någorlunda tematiskt (även om det sällan är mer komplicerat än att hänga bilder av snö, landskap eller fåglar bredvid varandra) och framför allt färgmässigt så att den mosaik av foton och målningar som täcker väggarna blir anslående.

På ett förnuftsmässigt plan kvarstår mina tvivel: ett urval modefoton från vilken annan svensk tidskrift som helst (Bibel, Elle, Darling?) hade säkert gjort sig lika bra på Thielskas väggar. Det framstår som oseriöst att låta webmastern agera curator för ett monument över sin egen gärning.

Och det är besynnerligt att år 2013 göra en utställning på temat nationalromantik utan att ens närma sig en problematisering av begreppet. Som om ingenting hänt med ordets innebörd under de hundra år som förflöt mellan de båda sekelskiftena.

Stockholm New-utställningen är som att umgås med väldigt ytliga och snygga personer: fantastiskt kul att titta på, om man står ut med substanslösheten.