Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Bohman

Nimis är inte ett brott – utan en skimrande gåva

Foto: STEFAN LINDBLOM/HELSINGBORGS-BILD / STEFAN LINDBLOM/HELSINGBORGS-BIL
Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

Therese Bohman tycker att länsstyrelsens markering mot Lars Vilks är småaktig.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST | KOMMENTAR. ”Brott mot områdesskydd” menar länsstyrelsen i Skåne att Lars Vilks gjort sig skyldig till när han har utfört reparationer på konstverket Nimis, som sedan 1980 står som ett av landets mest kända svartbyggen på stranden i Östra Kullaberg. Förra året skadades en del av konstruktionen i en anlagd brand, och när Vilks nu har reparerat skadorna vill länsstyrelsen uppenbarligen göra en markering.

Nimis är ett slott

Givetvis menar konceptualisten Vilks att åtalet är en del av konstverket, men nog får det länsstyrelsen att se småaktig ut. Vad man har på sin strand – och har fått helt gratis – är ett av landets finaste offentliga konstverk.

Själv besökte jag Nimis för första gången i somras, och häpnade: Trots att jag sett det hela på bild hundratals gånger hade ingenting förberett mig på skalan, eller ens på det faktum att man kan ta sig runt inuti hela bygget, i gångar och trappor och torn, samtliga mycket solitt konstruerade (Vilks har uppenbarligen tagit säkerheten på stort allvar).

Framför allt hade ingenting förberett mig på hur vackert det är: Ett skimrande slott av silvergrå drivved, perfekt inkilat i den dramatiska naturen.

Lars Vilks möda

Barnen som var där samtidigt var i extas – så klart. Nimis är en egendomlig blandning av barndomsfantasi om sjörövare och tysk romantik: Caspar David Friedrich skulle ha älskat det. Troligtvis är det en plats där många fått sin första, starka upplevelse av konst.

Men tänk om alla gjorde så, kan man givetvis invända. Uppförde svartbyggen i naturreservat. Det är ju olagligt.

Ja, tänk om alla med en dåres envishet snickrade i 37 år på något som älskas av alla som besöker det. Hur skulle det se ut?

Det länsstyrelsen givetvis borde göra – vilket de förhoppningsvis inser själva en dag – är att fortsätta se mellan fingrarna med det hela, och inse att de har fått något så sällsynt som ett offentligt konstverk som är genuint folkkärt. Det är en gåva att förvalta till kommande generationer.


LÄS MER: Lars Vilks om den böjda flaggstången på Sergels torg 


Therese Bohman är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hennes senaste bok "Aftonland" nominerades till Augustpriset 2016.

Läs fler texter av Therese Bohman här.